Ernest Hemingway och hans favoritdrinkar

Foto: Ernest Hemingway Photograph Collection in the John F. Kennedy Presidential Library and Museum, Boston.

Det är riktigt snart veckoslut och därför kan det vara på sin plats med lite tips på drinkar. Det finns en person som framför alla andra blivit något av en kultfigur då det gäller drinkar. Förutom författarskapet är Ernest Hemingway även känd för en annan rutin som han ofta ägnade sin tid åt, nämligen drickandet. Han är också den person som man finns nämnd oavsett vilken bok gällande klassiska drinkar man tar sig en titt i.

Det finns många historier om Ernest Hemingway och hans dryckesvanor. Det finns också många felaktiga påståenden gällande vilka som var hans favoritdrinkar, som man kan läsa i den mest omfattande boken om hans dryckesvanor To have and have another av Philip Greene. Enligt denna var hans absoluta favoritdryck en Dry Martini.

En variant på en martini som ursprungligen komponerades av Ernest Hemingway heter Montgomery. Vid ett besök på Harry’s Bar i Venedig under andra världskriget hävdade Hemingway att fältmarskalk Montgomery bara vågade strida om han hade femton gånger fler soldater än fienden. Han fastslog också att detta var de perfekta proportionerna mellan gin och vermouth i en Dry Martini.

I den variant som numera serveras på Harry’s Bar ligger dock proportionerna mer mot 10:1 och har blivit en av barens specialiteter.

Receptet på en Montgomery:

  • 10 delar gin
  • 1 del torr vermouth

Blanda gin och torr vermouth i ett rörglas och häll upp i så många martiniglas som du skall servera. Ställ glasen i frysen och låt dem stå tills Martinin är helt igenom fryst. Servera drinken fryst, så att man långsamt kan läppja på den allteftersom den smälter.

Hemingway själv föredrog alltså sin Dry Martini väldigt torr, men gillade verkligen vermouth som den var också. Att döma av ovan nämnda verk använde sig Hemingway av vermouth från Noilly Prat och Gordon’s Gin.

Även i Hemingways litterära verk märks hans egna dryckesvanor. Hans karaktärer drack i flera fall de drinkar som han själv drack i de städer som han befann sig i medan han skrev. I Across the River and Into the Trees som skrevs i Italien, Cuba och Frankrike i slutet av 1940-talet och som gavs ut år 1950, beställer överste Richard Cantwell en Montgomery Martini.

På tal om klassiska drinkar och Harry’s Bar. Bellini är en drink som uppfanns av Giuseppe Capriani någon gång mellan åren 1934 och 1948. Capriani var grundaren av Harry’s Bar. Harry’s Bar finns beläget i hotellet Capriani som numera hör till lyxkedjan Belmont.

Giuseppe Capriani namngav drinken till Bellini eftersom dess unika rosa färg påminde honom om den toga som fanns på en målning av Giovanni Bellini från 1400-talet.

Drinken Bellini började som en säsongspecialitet på Harry’s Bar och var en favorit hos nämnda Ernest Hemingway, Noel Coward och Orson Welles.

Sedermera blev drinken även populär på Harry’s Bar i New York. Det sägs att drinken blev en året-runt-drink efter att en fransman gjorde affärer genom att skeppa färsk vit persikopuré till både Harry’s Bar i Venedig och New York.

Recept på Bellini:

  • 1 del färskpressad persikojuice
  • 4 delar torr champagne
  • en persikoskiva

Fyll ett champagneglas med fruktjuice till ungefär en fjärdedel. Häll på champagne så att glaset blir fullt, men rör inte om och skaka inte. Garnera med persikoskivan på glasets kant och servera.

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *