Fenixpalatset – Gentlemannens nöjeshak under första halvan av 1900-talet

Tre cafégäster på Fenixpalatset, troligen omkring decennieskiftet 1920. Bilden är ett så kallat "snabbfotografi" i vykortsformat, vilket erbjöds palatsets gäster som souvenir.

Vi fortsätter från förra veckas tema, med nöjesplatser för gentlemannen från förr. Då var vi och hälsade på hos Hotell Rydberg, gentlemannens självklara samlingsplats vid övergången till 1900-talet. Nu har turen kommit till den nöjesplats som kan sägas ha tagit över som tillhåll för Stockholms gentlemän efter att Hotell Rydberg revs år 1914.

Fenixpalatset invigdes den 17 januari 1912 och var en restaurang beläget på Adolf Fredriks kyrkogata 10 i Stockholm. Under första halvan av 1900-talet fick Fenixpalatset en ledande ställning i stadens musik-, dans- och nöjesliv. Tyvärr försvann Fenixpalatset som nöjesetablissemang år 1940 i samband med pingstförsamlingen Östermalms fria församling köpte byggnaden och gjorde om den till en kyrka.*

Fenixpalatset hämtade sitt namn från Hotel Phoenix (från år 1900 Hotell Fenix), som från 1840-talet och fram till 1911 låg på en närbelägen tomt. 1910 köptes fastigheten av direktör Carl Smitt, som lät riva huset på Drottninggatan tillsammans med den norra av Davidsons paviljonger och istället uppförde det nya Fenixpalatset på Adolf Fredriks kyrkogata 10. Det nya palatset liksom bostadshuset på rivningstomten ritades av Hjalmar Westerlund.

Hotel Fenix (tidigare Hotel Phoenix) år 1911 i hörnet av Drottninggatan 71 C och Barnhusgatan i Stockholm. Vid sidan av Hotell Rydberg blev Hotel Phoenix snabbt ett av stadens inneställen som stod värd för större fester och bröllop. På 1880-talet, då Stockholm växte snabbt kallades det för Byggmästarbörsen, då det var vid de så kallade grundläggarfrukostarna som de stora klippen uppgjordes.
Interiör mot öster från Hotel Fenix år 1911. Bild: Stockholms digitala stadsmuseum

Fenixpalatset var en påkostad anläggning där det i bottenvåningen fanns en imponerande entréhall med marmorkolonner. Här fanns även en konsertsal med plats för 600 personer samt tillhörande bar och ölstuga på läktaren. En våning upp fanns ett café och den “franska matsalen”, och ytterligare en trappa upp en festvåning.

I byggnaden fanns även mindre lokaler med en “bakficka” och en ostronbar – allt mycket exklusivt inrett.

Fenixpalatset vid Adolf Fredriks Kyrkogata år 1912. Bild: Stockholms digitala stadsmuseum
Interiör från Fenixpalatset ungefär vid tiden för dess öppnande 1912. Från vänster till höger: Clara Anna Vahl (1861-1919), hennes dotter Anna Margareta Lundin (1887-1961), Margaretas maka Carl Wilhelm Lundin (1878-1947).
Interiör från Fenixpalatset år 1914. Bild: Stockholms digitala stadsmuseum

Den förste källarmästaren på Fenix var Fredrik Svanberg, som dock avled redan 1914. Rörelsen övertogs då av Hilda Welander, som var den som under första världskriget skulle utveckla Fenix till medelpunkten i det stockholmska nöjeslivet med blanda annat kabaréer inför fulla hus fram till hösten 1919. Vid årsskiftet 1919 inträdde dock ett förbud mot servering av rusdrycker i eller i anslutning till lokar, vilket sänkte cabaretverksamhetens lönsamhet.

Inifrån Fenixpalatset år 1914. Bild: Stockholms digitala stadsmuseum

År 1920 sålde Welander Fenixpalatset till ett konsortium med SARA (Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag) som huvudintressent. Efter viss restaurering och ombyggnad återinvigdes lokalerna på nyåret 1921, men nu som musikrestaurang med en 30 mans orkester under ledning av Edvard Åkerberg.

Vid detta skede endast för lyssnande matgäster, men från 1922 lanserades även offentlig dans på Fenix två kvällar i veckan. År 1927 lät dock SARA Fenixpalatset gå i likvidation på grund av bristande lönsamhet och lokalerna stod därefter oanvända fram till 1930.

Festvåning i Fenixpalatset någongång mellan 1912-1917. Bild: Stockholms digitala stadsmuseum

1930 fick Fenixpalatset en nystart då krögaren Sten Hellberg övertog lokalerna och renoverade dem för att återinviga det med namnet Kaos. Kaos erbjöd dans till levande orkester varje kväll.

Bland de orkesterledare som spelade på Kaos under 1930-talets första hälft fanns bland annat Håkan von Eichwald, vars “Kaosorkester” har betecknats som “Sveriges första egentliga permanenta storband”.

Håkan von Eichwalds orkester på Fenix-Kronprinsen, hösten 1938.

Lokalerna hann ännu byta namn till Fenix-Kronprinsen år 1934. I och med andra världskrigets utbrott fick Fenix-Kronprinsen dock ekonomiska problem och den dåvarande ägaren Paul Meier tvingades att sälja lokalerna. Eftersom man inte lyckades hitta någon köpare som var intresserad av att driva stället vidare som dansrestaurang övertog Östermalms fria församling lokalerna år 1940. De äger fortfarande lokalerna under namnet Citykyrkan.

Källa: Wikipedia

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *