För vem bär man parfym?

I vår och sommar kommer jag högst antagligen att påträffas doftandes italienskt. Det står klar efter att jag idag inhandlade min första flaska EdC av märket Acqua Di Parma. Valet var inte alldeles enkelt eller okontroversiellt heller för den delen. Efter inköpet infann sig osökt frågan; för vem bär man egentligen sin parfym?

Idag var jag alltså och inhandlade en ny Edc av märket Acqua Di Parma trots ihärdiga försök från min flickvän att få mig att förnya mitt förtroende för den redan inkörda Euphoria Intense. Jag hade nämligen en längre tid suktat efter en egen flaska av denna enligt mig helt underbara doft.

Min faschination för märket väcktes redan för ett par år sedan på en semesterresa i Milano då jag en tidig morgon stod tätt intill några Italienska affärsmän på tågstationen. Efter detta tillfälle kände jag Acqua Di Parmas underbara aromer vart jag än gick i Milano.

När jag kom tillbaka från resan tog jag med min flickvän till parfymeriet fast besluten om att införskaffa min första egna flaska av Acqua Di Parma. Min flickvän föll däremot inte alls för doften och avrådde mig från att köpa den med orden; Om du vill lukta gubbe så”. Jag avstod då och köpte mig ytterligare en ny Euphoria som hon älskade och som mina kvinnliga kollegor på jobbet även de ofta gett mig komplimanger för.

Varje gång som jag under de senaste åren besökte olika parfymerier kastade jag längtande blickar mot Acqua Di Parman, men undvek doftprover väl medveten om min svaghet gällande doften. I ett svagt ögonblick nyligen gav jag dock vika för mina begär och kände genast en viss våg av dåligt samvete. Är jag egentligen en självisk människa? Och den ännu väsentligare frågan; för vem väljer man egentligen sin parfym?

Svaret på den frågan borde kanske vara; för det motsatta könet eller för att andra människor runtomkring en inte skall behöva inhalera svettdoft i din närhet. Att dofta gott inför sin flickvän borde ju rent teoretiskt sett ligga högt i kurs hos den som väljer sin parfym. Så har även jag alltid tänkt och för det flesta valt säkra kort som jag vet att uppskattats av de människor i min närmaste omgivning.

Nu gick jag alltså min egen väg och valde min parfym utifrån mina egna drömmar om att lukta som en välklädd italiensk gentleman. Frågan som då alltså infinner sig är; var det en självisk handling som direkt eller indirekt skadar min omgivning. Sällan är väl en man så mån om sin nästa som vid valet av en parfym. Sällan heller så rådlös. Det blir ju oftast så att den första bästa kvinna som finns i mannens närhet direkt påverkar valet av parfymen. Det leder oftast till att valet faller på den parfym som mannen inte själv tycker bäst om. Men återigen, vad är det som är viktigt för bäraren?

Fotnot: Drygt 7 år efter publiceringen har jag fortfarande samma flickvän. Jag har även utökat min parfymgarderob av ”gubbiga” dofter med bland annat klassikerna Grey Flannel från Geoffrey Beene och Floris No. 89. Gillar min sambo mina val? Nej, men med tiden har jag givit vika för min passion för dofter och väljer numera dofter utifrån vad jag själv gillar. Med dofterna signalerar jag delvis vem jag är och detta är något som påverkar hela sinnesstämningen hos mig. Om någon mot förmodan numera refererar till en gubbe gällande mina doftval, så väljer jag att se detta som en komplimang. Men vem vet, kanske jag redan tagit steget till ”gubbvärlden” och detta är ett sätt att uttrycka det på. 🙂