Konsten att leva mer och jobba mindre

Med en sommar som denna får det en verkligen att vilja ha mer – man har fått smak på det goda livet med värme dygnet runt och många härliga simturer. Men vem säger att du inte kan leva så resten av ditt liv? Vem är det som bestämmer vad som är normalt här i livet?

Nu är det dags att återvända till ”jobbet” efter en veckas minisemester. Egentligen har mitt liv varit en enda lång semester de två senaste åren efter att jag sade upp mig från mitt jobb. Ett jobb som var bland det tryggaste man kan ha i dagsläget i jobblivet. Man brukar säga att det nuförtiden inte finns säkra anställningsformer och att det är något som hör till det förgångna. Då har man dock inte prövat på att vara statligt anställd med fast anställning. Här är det oftast ett helt andra regler som gäller angående anställningsskyddet.

Jag har dock inte för en sekund ångrat mitt beslut. Redan innan jag gjorde mitt drastiska livsbeslut hade jag nämligen kommit fram till en rad slutsatser angående de mest grundläggande sanningarna i arbetslivet… och detta utan att ens ha läst boken 4 timmars arbetsvecka: Konsten att leva mer och arbeta mindre av Tim Ferriss innan. Bland de slutsatser som jag under de sista åren i mitt tidigare jobb kom fram till var följande:

  • Jag vill inte vänta tills pensionen på att kunna leva livet fullt ut varje dag.
  • Livet är för kort för att inte jobba med något man älskar och skulle göra oavsett om man fick lön för det eller inte
  • Livet är för kort för att lägga 8 timmar per dag av sitt liv på jobb (om man inte älskar det förstås)
  • Jag vill inte vänta på att lyxa till det i vardagen endast för att vara rik någon gång långt fram i framtiden.
  • Jag vill leva nu medan jag har hälsan.

En av de grundläggande insikterna för mitt beslut var att timingen aldrig kommer att vara perfekt för ett sådant beslut – alltså att säga upp sig. Man kommer aldrig att ha tillräckligt med pengar och om man väntar på omgivningens välsignelse för ett sådant beslut kommer man också att få vänta för evigt. När man gör upp en lista över för- och nackdelar med att säga upp sig kommer det nästan alltid att ge en lika lång lista på båda sidor. Precis som med alla andra drastiska beslut i livet handlar det om att kapa banden till sitt tidigare liv och sina tidigare rutiner för att kunna fokusera på det nya i livet.

Så småningom kommer man att tacka sig själv för att man vågade ta beslutet. Det finns alltid en möjlighet att återvända till jobblivet om det av någon orsak inte blev som man hoppats. Inget behöver heller vara definitivt. Det kan vara nyttigt att byta inriktning ett antal gånger under livet för att få ny energi. Vi är alltför benägna att tro att det som vi studerade i 20-års åldern är ett intresse som vi bör bibehålla resten av livet.

Att istället belöna sig med längre ledigheter i jämna strömmar längs livet kan göra så att man ser på jobbet och dess inverkan på livet från en helt annan, mer hälsosam, synvinkel. Det får en oftast att inse att jobbet endast är en liten del av livet och inte det avgörande för välmåendet. Om så är fallet bör man verkligen ta sig en titt i spegeln och se över sina fritidsaktiviteter. Oavsett om jobbet är roligt eller inte blir allt tungt när man får för mycket av det. Detta gäller oavsett om man jobbar med sin hobby eller inte.

Det är klart att det till en början kan kännas lite förargligt när lönen försvinner och man kanske får vänja sig vid att leva lite sparsammare. De flesta av de fasta avgifterna försvinner ju inte bara för att du tagit beslutet att hoppa av ekorrhjulet. Om dock pengarna i sig är en morot kommer man att hitta nya, kreativa sätt att få in de pengar som behövs för att försörja sig. Människan är på det sättet en förunderlig varelse – det är ofta först när man sätts under verklig press som man kommer på de mest kreativa lösningarna på problem.

En annan sak som många i våra västerländska samhällen behöver komma ifrån är illusionen om att mycket jobb innebär att man är duktig och tvärtom. Framförallt behöver man inse att mindre jobb i vardagen inte innebär att man är en lat person. Många är så upptagna med att se upptagna ut i sina jobb att detta kan vara en svår tankegång att acceptera. Om man får gjort sitt jobb på 4 timmar per dag – varför skall man då jobba 8 timmar och dricka kaffe resten av dagen? Det är min definition på slöseri av ens dyrbara tid som man har på jorden.  Som tur håller detta på att ändras mer och mer bland yngre generationer och numera är det allt fler arbetsgivare som inför 6 timmars arbetsdagar.

En annan positiv sak som man märkt bland yngre generationer numera är att man inte längre är så bunden till sina jobb rent identitetsmässigt. Bland många i den äldre generationen har man ofta lagt ett likhetstecken mellan sitt jobb och sin person, något som lett till oerhörda problem när man sedan blivit tvungna att söka sig nya vägar t.ex. vid uppsägning eller andra påtvingade skäl.

Att många börsnoterade företag också drar nytta av sina arbetstagare genom att låta enskilda personer ta en allt större arbetsbörda för att lyfta resultatet har ytterligare bidragit till min negativa syn på jobbet som identitetsskapare. Många jämnåriga är helt utbrända från sitt jobb, detta i en ålder då man fysiskt sett borde vara på topp. Vad är tacken för detta? Får man en guldklocka från arbetsgivaren? Nej, oftast ersätts man genast med en yngre och piggare förmåga som tack för lång och trogen tjänst.

Med andra ord bör man inse sin roll i kretsloppet och lära sig att mer kritiskt kunna granska sin roll i företaget. Jag säger inte att man skall dra ned på takten och inte göra sitt allra bästa för företaget. Precis som i övriga delar av livet kommer belöningen som ett resultat av målinriktat och hårt arbete. Det som man dock bör göra är att se till att det alltid finns balans i tillvaron. Om man har en arbetsgivare som inte kan acceptera att denna balans bibehålls, så bör man definitivt söka sig en annan arbetsgivare.

Den mesta av den litteratur som finns inom området ”hur man blir rik” fokuserar på formeln spara och placera. Något som igen bygger på idén om ränta-på-ränta effekten. Det är självklart att det är bra att spara ihop en buffert och att ha en vana som bygger på att man sparar minst 10 % av det man förtjänar varje månad. Men detta tankesätt gör oss också lätt till slavar under pengarna. Jag har flera bekanta som aldrig skulle unna sig en Capuccino på vardagen eller, gud förbjude, ett vinglas till middagen. Eftersom man vant sig att räkna alternativkostnaden för varje enskild utgift har man det även i bakhuvudet vad det kostar i framtiden att lägga ut dessa utgifter idag.

Även om jag själv påpekat förmågan att älska pengar som en viktig delkomponent för att bli rik är själva principen inget jag själv vill leva enligt fullt ut. Jag vill kunna leva här och nu medan jag ännu är frisk nog att kunna njuta av vad livet har att erbjuda. Istället försöker jag använda min hjärnkraft till att jobba smartare och mindre och därigenom utöka min spännvidd ekonomiskt. Låter det som en omöjlig kombination? Det kanske det är. Men jag är i alla fall nyfiken nog att försöka lära mig konsten.

Ännu är det några semesterveckor kvar för många av er. Använd gärna lite av denna tid till att fundera över framtid val och huruvida det jobb ni har i dagsläget verkligen motsvarar er definition på drömjobbet. Om inte, använd fantasin för att fundera ut alternativa framtidsplaner. Människan kan vara överraskande påhittig när man på allvar sätts på prov. Om man har klara mål och klara strategier för hur man skall nå dit behöver det inte alls ta en så lång tid att förändra sitt liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *