Vad skall jag ge i dricks?

vad skall man ge i dricks

Inför kommande sommarsemestrar kan det vara bra att fundera lite mer på fenomenet dricks och hur det tillämpas. Oftast är detta förknippat främst med utlandsresor och det kan vara lite knepigt ibland att veta vad som förväntas, speciellt om man inte besökt resmålet innan.

Grundregeln bör dock vara att du ska dricksa om du är nöjd och göra motsatsen om du inte är det. Faktum är ändå att dricksen i många länder utgör en viktig del av lönen för servicepersonalen. Hur mycket man skall ge i dricks för ett restaurangbesök, för taxiresan eller till hotellpersonalen kan variera beroende på destination. Det lönar sig alltså att bekanta sig med vad som gäller i ifrågavarande land innan man beger sig iväg på sin resa.

Men hur ser det då ut om man endast håller sig inom landet på sin semester? Även om det inte är lika vanligt här eftersom servicen i allmänhet är inbakade i priserna, är det inget som förbjuder en att ge lite extra för bra service. Som vanligt är det intressant att gå tillbaka i tiden och se vad som sades om dricks i äldre etikettböcker. I boken Etikett och god ton II från år 1933 ges rätt ingående tips för hur man skall gå tillväga när man ger dricks i olika sammanhang.

Det skall tilläggas att samhället ändrats en hel del sedan dess och att många av reglerna därför kan tas med en nypa salt – speciellt inom vissa branscher där man inte förväntas ge dricks nuförtiden. Till dessa branscher kan anses höra postleveranser och barberingstjänster, bara för att nämna några.

Nedan är kapitlet om dricks i nämnda bok.

Vad skall jag ge i dricks? 

Tjugusjunde kapitlet – Etikett och god ton II. Praktiskt handbok i sättet att uppföra sig. (Åhlén & Åkerlunds Boktryckeri 1933)

Man skall allt vara bra världsvan eller bra tjock-hudad för att inte drickspenningfrågan ibland skall irritera en. Tro inte att man löser drickspenningsfrågan genom att bara kasta ut pengar.

Då förstör man marknaden för alla andra, som inte ha så god råd, men som ändå vilja göra rätt för sig. Och tro inte heller, att man löser den genom att tillämpa 10 procent på vad räkningen kostat. Det passar visst inte alltid in.

Slutligen, tro inte, att därför, att 10 procents servisavgift införts på en del hotell både här och utomlands, dricksfrågan är ur världen! Man måste i en del fall ändå ge dricks fast inte lika mycket, som om servisavgiften inte beräknats. Däremot erlägges inga drickspengar på vissa hotell, där det tydligt anges, att drickspengar äro förbjudna; den anställde, som toge emot dricks, finge ofelbart mista platsen, om direktionen finge reda på saken.

Låt oss först tänka oss dricks på ett hotell. Äter man där inte, utan endast har ett rum, skall man ge dricks åt portiern, städerskan och borstaren, som tar upp och ned bagaget. Intar man också sina måltider där, tillkommer kyparen, och stannar man längre, får man kanske att göra med ännu en städerska samt med nattportiern.

Att inte 10 procent-systemet duger här, framgår lätt, om man tänker sig, att man bott en natt på ett hotell och betalar 5 kronor för rummet. 50 öre räcka sannerligen inte till både portier, städerska och borstare! Rent ut sagt böra de ha en krona var. Man ger nämligen inte på hotell mindre dricks än 1 krona. En städerska t. ex., beräknar få 1 krona för första natten, 1 kr. 50 öre för två nätter, 2 kr. för tre nätter och sedan 50 öre natten intill veckans slut (utom på helt enkla hotell).

Portiern skall ha ungefär lika mycket som städerskan, borstaren mindre, men den ena och andra skall naturligtvis ha jämförelsevis mer, om de gjort oss särskilda tjänster. Många ge, när hotellräkningen ej överstiger 20 kr., 30 procent i dricks; överstiger den 20 kr., men ej går upp till 50 kr. 20 procent, överstiger den 50, men ej går upp till 100 15 procent. Däröver 10 procent.

Bor man sju dagar å 10 kr. per dag i helinackordering på ett större pensionat eller hotell, betalar man för denna vecka t. ex. 11 kr. i dricks: portiern 3 kr., städerskan 3 kr., kyparen 3 kr. och borstaren-vaktmästaren 2 kr. Har man bott en månad på hotellet, alltså betalar 300 kr., räcker 10 procent, 30 kronor. Portiern 8 kr., städerskan 8 kr., kyparen 8 kr., borstaren 6 kronor. Obs.! Man betalar dricks var vecka, om man bor längre tid.

Naturligtvis ger man ej i proportion lika mycket drickspengar på ett mindre hotell eller pensionat med få anställda. På ett sommarpensionat t. ex. betalar man för en månad 7 å 8 procent i dricks, på mer enkla pensionat i stad, där man bor månadsvis, 6 procent. Men på ett finare pensionat 20 procent även om man bor flera månader. På privatsanatorier i landsorten 10 å 12 kr. i månaden.

Ser man 10 procent uteslutande ur servitörsynpunkt, alltså som dricks för mat, så passar det ej alltid. Man kan ju inte ge 4 öre för en kopp kaffe å 40 öre! Härvidlag kan man inte ge mindre än 10 öre. För en lunch å 75 öre ger man minst 10, men hellre 15 öre, däremot är det tillräckligt att för en lunch å 2 kr. 50 öre betala 25 öre i dricks. Men man ger gärna i överkant, särskilt för middag och supé. Om t. ex. ett ungt par superat för låt oss säga 7 kronor, så ger man 1 krona, går räkningen på 17 ger man 2 å 2 kr. 25 öre. I dessa fall ger man betalt mer för servitörens tid än för hans arbete.

I fråga om en lunch — en måltid som ju går fort att förtära — kan man ofta tillämpa 10 procent, därför att servitörens bord undan för undan blir upptaget av olika personer. Vid en middag, en supé däremot, då man kanske sitter kvar flera timmar, avstänger man bordet från andra och måste därför beräkna drygare dricks.

Ger man en bjudning på hotell beräknas till servitörerna 10 procent på vad festen kostar, och dessa pengar utdelas av hovmästaren.

Om man är gäst hos en familj över en natt ger man vanligen endast den person som städar ens rum och då 1 kr. 50 öre, över två nätter (weekend) 2 kr. Bor man längre ger man både henne och den som lagar maten. För 14 dagars vistelse, t. ex. 10 kr. till husan, 5 till kokerskan. Finns chaufför, ger man honom för weekend 1 kr. 50 öre, för 14 dagar 5 å 6 kr. om man besvärat honom mycket, har han endast skjutsat från och till stationen 2 kr.

Vad ger man en taxichaufför? 10 procent. Men i överkant om man är flera, om man skjutsas på natten och om taxametern visar över 5 kr. För en färd på 5 kr. t. ex. 1 kr. i dricks.

Man betalar vanligen 50 öre i dricks för bad, för manicure, klippning, mise en plis och champonering. För permanent-ning 3 å 5 kr., beroende på vad permanentningen kostar. För rakning betala ej alla herrar dricks. Men 10 procent för klippning.

Värdebrevbäraren skall ha 25 å 50 öre. Portvakt, bud från affärer, som man dagligen handlar hos, och brevbäraren skola ha dricks vid julen. Bud från stora firmor få sällan dricks nu för tiden, men, om det ges, 10 öre, däremot skola bud från modist, skräddare och sömmerska ha dricks. 50 öre för klänning, kappa, kostym är vanligt.

Vid vissa bensindepåer är drickspengar förbjudet, annars ger man en 25-öring om man fått t. ex. hjulen uppumpade.

Kan man ge alla dricks? Förr gav man aldrig dricks till en skjutsbonde, alltså den som ägde vagnen, även om han körde, utan endast till hans drängar, nu ger man även till ägaren av t.ex. en damfrisering.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *