På torsdag, 14 februari, firas Alla hjärtans dag eller Valentindagen. Denna kärleksvecka börjar vi därför med lite kärlekstips för män som önskar tur i kärlek.
I den korta boken 60 Kärleks-paragrafer i synnerhet nyttiga för herrar som vilja göra lycka hos damerna från 1876 finns en hel del tips för hur man tolkar kvinnan och hur man därigenom kan få mer tur i kärlek. Låt vara att en hel del av tipsen är lite cyniska då det gäller synen på kärleken. Men samtidigt kan man även konstatera att många författare från denna tidsera var uppfriskande ärliga och rakt på sak i sina texter.
På tal om författare, så finns det faktiskt ingen närmare information om ursprungsverket. I boken nämns endast att det handlar om en översättning från originalets 2:a upplaga.
60 Kärleks-paragrafer i synnerhet nyttiga för herrar som vilja göra lycka hos damerna
Öfversättning från originalets 2:dra upplaga af Åke L —h —m.
Varberg, C. A. Kindvall, 1876.
§ 1.
Hvarje qvinligt väsende, vore det. än aldrig så fult, har i mina ögon ett eller annat behag. Jag håller af alla fruntimmer, men just derföre förmår ingen af dem att fängsla mig längre än — tvänne månader.
§ 2.
Icke alla damer tycka om smicker. Största delen föredrager långt hellre en tystlåten man än en sådan, som beständigt uppvaktar med sockersöta ord.
§ 3.
Fruntimren kunna förälska sig i den fattigaste och fulaste karl, blott han gör uppseende i verlden.
§ 4.
För att göra sig omtyckt af det vackra könet, bör man i början vara svärmisk, men sedan kall.
§ 5.
Damerna kunna mycket lättare fördraga hat än likgiltighet. Ju mera likgiltighet en karl visar mot en dame, desto lättare skall han besegra hennes stolthet.
§ 6.
Ett fruntimmer tycker mycket mera om att blifva berömd och beundrad i sin frånvaro, än i sin närvaro.
§ 7.
Snillrika damer älska företrädesvis, att man berömmer deras förstånd, framför deras skönhet. De veta, att skönhet är en hastigt vissnande ros,
men snillrikhet deremot en stark ek, som trotsar många stormar och kan öfverlefva århundraden.
§ 8.
Fruntimren pläga vanligtvis behandla den, som de älska, helt sjelfsvåldigt, ty de veta, att deras affekterade köld uppeldar hans kärlekslåga.
§ 9.
Man bör aldrig säga den tillbedda, att man älskar henne: det bör hon se af blicken. För öfrigt tror hon långt bättre våra ögon, än vår tunga.
§ 10.
När du kysser en dame på handen, och hon samtidigt dermed trycker din hand, så kan du vara öfvertygad om, att du icke är henne likgiltig.
§ 11.
Det fruntimmer, för hvilket du är likgiltig, bör du söka att kränka med illvilja — och det skall begynna att eftersträfva din kärlek.
§ 12.
Le icke för mycket i damernas närvaro! Ju mera allvarlig och svårmodig du är, desto mera behaglig blifver du dem.
§ 13.
Ett blekt karlansigte är långt mera tilldragande för det vackra könet, än när helsa och friskhet blomstra på kinderna.
§ 14.
Ju flera enstafviga ord en dame brukar till dig i ett sällskap, desto innerligare älskar hon dig.
§ 15.
Låt en dame icke allt för ögonskenligt förstå, att du älskar henne. Ju längre hon tviflar, desto längre skall hon bemöda sig att behaga dig.
§ 16.
Eder och kärleksbref göra för närvarande långt ifrån så mycken verkan, som i forna tider. Ett poem — en dikt, som besjunger vårdames behag, är henne nu långt mera välkommen.
§ 17.
När damerna slå allegro-talet med foten, betyder det antingen vrede eller svartsjuka.
§ 18.
I hvarje hjerta, hvari svartsjuka finnes, deri finnes också kärlek.
§ 19.
När damerna aftaga handskarna och ofta lägga lockarna i ordning med handen, så är det för att du skall beundra — den sköna handen.
§ 20.
Fruntimren börja ögonblickligen att kokettera med oss, då de märka, att vi låtit vårt öga hvila en fem minuters tid på deras hvita hand, deras lilla fot eller annan skön del af deras kropp.
§ 21.
Uttala dessa ord: ”Ingen qvinna kan besegra mig!” och hvar och en sådan skall bemöda sig att uppväcka din kärlek, blott för att straffa ditt lättsinniga uttryck, och att vinna seger öfver dina svaga grundsatser.
§ 22.
När du lemnar ett sällskap, så kyss alla damerna på handen, men icke den dame, som du älskar! Hon skall upptaga detta illa och börja tvifla på din kärlek, samt på grund deraf mycket ifrigare än förut eftersträfva den samma.
§ 23.
När en dame i din närvaro kysser en annan dame, så är det blott för att uppväcka din åtrå efter hennes kyss. Om du vill hämnas, så kyss i hennes närvaro ett manligt subjekt.
§ 24.
Gack hvarje dag förbi din dames fönster, men se icke hvarje gång upp till henne! Låtsa, som om du alls inte tänkte på henne, och gack tankfull förbi hennes hus, utan att helsa på henne! Då skall hon se efter dig; men se dig för all del icke tillbaka, ty då har du förrådt, att du älskar henne.
§ 25.
När en dame är säker på, att man älskar henne, begynner hon att spela den ljumma eller kalla rolen emot oss.
§ 26.
Från det upphöjda till det dåraktiga gifves det ofta blott ett steg, likasom från hat till kärlek.
§ 27.
Damerna kunna tillgifva den, hvilken de älska, allt, så när som ett, nämligen när han i deras frånvaro gör dem löjliga och skryter af de gunstbevis, som de, då de hade förtroende till hans hederskänsla, visade honom i en obevakad stund.
§ 28.
För hvarje fel finner kärleken ett förskönande smink, men icke för — fula tänder.
§ 29.
Damerna låta mycket lättare blända sig af en karls snillrikhet, än af hans skönhet. När han blott har en liten hand och en nätt fot, så är det tillräckligt att för dem göra honom vacker i det hela.
§ 30.
För att behaga det vackra könet, måste herrarne städse hafva hvitt linne. En något barsliten kostym förbises gerna, endast chemisette och manchetter äro mycket hvita och fina.
§ 31.
Den modige gör långt bättre lycka än den förlägne. Den sistnämnde har i allmänhet den oturen att oftast blifva utskrattad.
§ 32.
En herre med svarta ögon är långt farligare för damerna, än en med bla. Också föredrages af dem det svarta håret framför det blonda.
§ 33.
Karlar, som bära peruker eller s. k. ”tour”, äro för de flesta damer motbjudande.
§ 34.
Damerna tycka utmärkt bra om, att en herre har skråmor i ansigtet, ty det ser ju ut, som om han komme direkt ifrån — en duell.
§ 35.
Personer, som genom politiska förbrytelser, dueller och skribentsynder en gång hafva varit på fästning eller i häkte, finna damerna långt mera intressanta än dem, som aldrig varit föremål för någon dylik förföljelse.
§ 36.
Intet i verlden kan lättare besticka en dame, än en cachemir-shawl och en ridhäst, eller en teaterloge och ett ekipage.
§ 37.
När damerna framtaga sybågen, så äro de merändels förälskade.
§ 38.
Officerare, qvickt och vittert folk, sångare, skådespelare och — beridare äro de allra farligaste för fruntimren.
§ 39.
Om man gör sin uppvaktning hos den ’”nådiga mamman”, uppnår man sedan mycket lättare, hvad man önskar och vill hos dottren.
§ 40.
Ett ämbete vid en legation är en magnet, som drager alla qvinnohjertan till sig.
§ 41.
Damerna pläga först då helt och hållet hängifva sig åt sina böjelser, när de veta, att mannen har något att lefva af — en säker utkomst.
§ 42.
Damerna äro de skickligaste mästare i ögonspråket. De förstå att uttrycka allt med ögonen. Och när ögonens vältalighet upphör, gör solfjädern en förträfflig tjenst.
§ 43.
Stickstrumpan är en förträfflig hjelp i nöden, när all annan konversation upphör.
§ 44.
Damerna kunna förälska sig i den mest beryktade förbrytare, såsom i en mördare, men aldrig, aldrig i — en tjuf.
§ 45.
För att göra lycka hos damerna, måste man framför allt öfvertyga dem om, att man har lärt — konsten att tiga,
§ 46.
För att uppväcka damernas intresse, bör man låta dem förstå, att man ”håller” på en hemlighet. De skola då söka att tränga sig in på oss, för att erhålla kännedom deraf, och detta icke blott af nyfikenhet, utan för att pröfva oss, om vi kunna bevara deras anförtrodda hemlighet. Kunna vi det, så våga vi hoppas och vänta allt — af damerna,
§ 47.
En äkta man måste beherrska sin hustru, om hon skall hålla riktigt af honom. Låter han beherrska sig af henne, så förspiller han först hennes aktning och snart derefter äfven hennes kärlek.
§ 48.
Damerna kunna aldrig riktigt djupt älska den, som slafviskt åtlyder en hvar af deras befallningar, utan blott den, som handlar fritt — som väl lyder, men också under tiden förstår att befalla.
§ 49.
En hvar toffelhjelte misstager sig mycket, när han tror sig vara älskad af sin hustru. Hon betraktar honom icke som sin man, utan som en leksak, med hvilken hon efter behag kan roa sig — och snart blir hon fullkomligt
mätt häraf.
§ 50.
Ett fruntimmer älskar blott den, som — ufom kärlek — äfven vet att ingifva henne högaktning och fruktan.
§ 51.
Svartsjuka är svafvelstickan i kärlekens kemiska elddon.
§ 52.
Den, som aldrig varit svartsjuk, har heller aldrig varit riktigt förälskad.
§ 53.
Svartsjuka kan icke bestå utan kärlek, och kärlek icke utan svartsjuka. Den förra är den senares amma.
§ 54.
När svartsjukans koleld är utslocknad, brinner icke heller kärlekslågan så klart som tillförene. Den ena dör med den andra.
§ 55.
Damer, som taga skänker af herrar, äro sinnade att sjelfva gifva sig som gengåfva.
§ 56.
Äktenskapet är likstenen på kärlekens graf.
§ 57.
Äktenskapet är ett ondskefullt epigram på kärleken, ock slutet derpå är — skiljsmessan.
§ 58.
Först komma de solklara veckorna, så de mulna — likasom regn ofta följer på solsken.
§ 59.
Vänskap förhåller sig till kärlek, som noll till nio. Vetenskapligt uttryckt, heter det: Vänskap : Kärlek = 0:9.
§ 60.
Hundrade väninnor uppväga icke en fästmö.