Vi fortsätter vår vandring mot julen med ännu ett tips på en plats där det bjuds på massvis med julstämning. Denna gång på ett av Stockholms centralt belägna museer.
Lördagen den 3 december klockan 12-16 arrangerar nämligen Hallwylska museet sin årliga julmarknad. Även denna gång i samarbete med designcentret Livstycket i Tensta. Julmarknaden äger rum i palatsköket med Livstyckets egna produkter, användbara bruksföremål i vackra fantasifulla mönster som bland annat handdukar, grytlappar, förkläden, tygväskor, kuddar, servetter och brickor.
Hela palatset är julpyntat och arrangerar även de populära juldramavisningarna Jul i palatset.
På lördagen gick ridån upp för de populära juldramavisningarna. Vi förflyttar oss hundra år tillbaka i tiden. Tjänstefolket i det stora centralt belägna palatset mitt i Stockholm har fullt upp med alla julbestyren.
Man samlas i det Hallwylska köket, för den tiden toppmodernt med kakel från golv till tak, nickelplåt, separat vask, rinnande varmt och kallt vatten. Därefter vandrar man bakvägen upp i palatset, i trappor och delar av huset som man vanligtvis inte beträder.
Man träffar även på amanuensen, fullt upptagen med att katalogisera alla föremålen i palatset, ett arbete som grevinnan driver med järnhand. Högst upp i huset i tavelgalleriet stöter vi på mellandottern Ellen, konstnär och som gjorde skandal genom att skilja sig och gifta sig med en betydligt yngre man.
En annan bekantskap är Fröken Uhse, grevinnans tyskfödda sällskapsdam i mer än 40 år och en ständig följeslagare till grevinnan på resor och i vardagens alla bestyr.
”Jul i palatset” pågår till och med 8 januari.
Köket, som till hälften ligger under marknivå, var mycket modernt för sin tid. Redan tio år efter inflyttningen 1898 renoverades det och ersattes med kalkstensplattor, väggar med bröstpanel av ek och stora vita kakelplattor. Även taket kaklades med samma vita kakelplattor. Skafferiet fick ett inbyggt isskåp. 1929 inköptes två elektriska kylskåp.
[pullquote]Man skall väl litet sätta sin prägel på omgifningen o inte bara göra som alla andra
– Ellen Roosval von Hallwyl [/pullquote]
Som dotter i den förmögna familjen von Hallwyl präglades Ellen Roosval von Hallwyls (1867-1952) vuxna liv av kampen mellan tidens konventioner och hennes starka vilja att gå sin egen väg, såväl i konsten som i kärleken. Efter en klassiskt kvinnlig uppfostran på herrgården Ericslund och i Wallinska flickskolan gifte Ellen sig ståndsmässigt med löjtnanten Henrik de Maré. Vid 39 års ålder väckte hon stor uppståndelse inom stockholmssocieteten genom skilsmässan från Henrik och giftermålet med den 12 år yngre konststudenten Johnny Roosval (1879-1965), informator till Ellens och Henriks son, Rolf de Maré.
Ellens hjärta brann för konsten och hon valde att trotsa den traditionella kvinnorollen genom att ägna sig mer och mer åt sitt skapande, skolad av bland andra Carl Milles. Ellen bedömdes av tidens kritikerkår inte enbart utifrån sina konstnärliga färdigheter, utan även utifrån sin sociala ställning.
Skulptur av brons 1920. Skulpturen är ursprungligen en fontän som har stått enligt Ellens fosterbarn i entréhallen i Villa Alnäs samt senare i trädgården på Muramaris.
Denna bronsskulptur på piedestal är ett verk av parets mellandotter, Ellen Roosval von Hallwyl, från 1920. Den symboliserar egoismens stora inflytande på den mänskliga rättvisan. Skulpturen står i tavelgalleriet i palatsets vindsvåning som Wilhelmina von Hallwyl lät inreda för att få plats med den växande samlingen av holländskt och flamländskt måleri
Mer om Hallwylska palatset
Hallwylska palatset uppfördes under 1890-talet som bostad och företagskontor för Walther och Wilhelmina von Hallwyl och familjeföretaget Ljusne-Woxna Aktiebolag. Det var ett expansivt årtionde, när den svenska industrialiseringen tog fart, ett decennium med optimism och framtidstro, men även en brytningstid med uppbrott och nyorientering. Förvisso gick 1897 års Allmänna Konst- och industriutställning mest i traditionalismens tecken, men nya influenser började ta form.
Hallwylska palatset anses som en av de mest framträdande privatbostäder, som arkitekten – på modet – Isak Gustaf Clason skapat. Det är också ett av Stockholms sist byggda så kallade privatpalats.
1920 skänkte makarna Hallwyl palatset till staten. Tio år senare dog Wilhelmina. Då hade maken Walther varit död i nio år. Och den 16 maj 1838 öppnades museet för allmänheten.
I boken Hallwylska Palatset av Ingalill Jansson, som ingår i Hallwylska muséets publikationsserie Hallwyliana, finns palatset rikt illustrerad med fotograf Ingalill Snitts bilder. Där hon lyckats fånga stämningarna i miljön från sekelskiftet 1900, i ett palats som redan från början hade elektrisk belysning.
Både möbler och fast inredning i stora salongen visar att arkitekten inspirerats av den Tessinska guldbarocken i Stockholms slott. Wilhelmina kallade rummet för sitt eget Klondyke. Flygeln kommer från Steinway & Sons i New York. Clason fick i uppdrag att rita ett nytt fodral i stil med salongens inredning. Resultatet blev ett påkostat fodral med rutfanér och intarsia i olika träslag.
Vardagssalongen, som har ett stort fönsterparti och balkong mot innergården, användes av Wilhelmina som arbetsrum. Här tog hon även emot visiter. I det Hallwylska hemmet fanns inga bestämda mottagningstider men visiter skulle helst föranmälas per telefon eller påannonserade betjänten besöket med ett visitkort. Wilhelmina satt alltid vid kortändan av bordet mitt i rummet..
I vardagssalongen finns plafondmålningen Perseus befriar Andromeda av Julius Kronberg 1918. Julius Kronberg, 1850 – 1921, tillhörde en av de mer framstående svenska konstnärerna från perioden 1870-1920.. Kronberg har dekorerat många kända byggnader i Stockholm.
Gästrummen ligger i fil med fönster mot Hamngatan. Varje rum har en dörr till korridoren som går mellan gästrummen och sängkammaren plus en dörr till intilliggande gästrum, som gör att de kan kombineras i sviter. Inredningen är lika i varje rum I gästrummen förvaras också merparten av den samling av svenskt måleri som Wilhelmina ärvde av sina föräldrar och som de samlat under 1840-80-talen.
Sängarna, som är av samma modell som i gästrummen, är placerade i en grund alkov med omgivande garderober med insvängda dörrar. Möbleringen följer samma schema som i gästrummen, dvs. nytillverkade tvättbord, rakspeglar, schweiziska sittmöbler och svenska byråer från 1700-talets andra hälft. På väggarna syns väggtapeter målade på duk som föreställer romantiska flodlandskap på mytologiska teman.
Fasad på innergården med fönsterparti och balkong mot vardagssalongen. Salongen var Wilhelminas arbetsrum och där hon även tog emot visiter.
1896 beställdes en fontängrupp till gården av skulptören Gusten Lindberg. Konstverket visar havsguden Neptunus, omgiven av gudinnor. Han står på en stor mussla och styr tre galopperande hästar, Det levererades tre år senare gjuten i brons hos Otto Meyer & Komp. Gusten Lindberg tillhörde den s.k. opponentrörelsen som motsatte sig Konstakademien.