Som början på den nya veckan låter vi oss idag inspireras av den person som var initiativtagare till en av de mest framgångsrika böckerna inom affärslitteraturen som någonsin skrivits, nämligen Andrew Carnegie. Boken ifråga heter Think and Grow Rich och gavs ut av Napoleon Hill år 1937.
Bakgrunden till boken var att Andrew Carnegie personligen efterfrågade en undersökning om hemligheten bakom framgång. Intervjuer och undersökningar av över 100 av USA:s miljonärer fördelat på en tidsperiod på över 20 år utmynnade slutligen i en serie häften i 15 delar som publicerades för första gången år 1925. Bland de intervjuade fanns personer som Henry Ford, J.P. Morgan, John D. Rockefeller, Alexander Graham Bell och Thomas Edison. Alltså största delen av de mest framgångsrika personerna i USA i början av 1900-talet.
Denna serie sammanställdes sedan till en bok med namnet The Law of Success som kom ut 1928. En bok som alltså var grunden till den kommande storsäljaren.
Det är alltså ingen tillfällighet att boken Think and Grow Rich nått sådana framgångar och att en stor del av dagens böcker inom självhjälp bygger på de visdomar som finns i boken. Vem i dagens läge skulle lägga 20 år av research för att färdigställa en bok?
Även om själva forskningen gjordes av bokens författare, Napoleon Hill, finns det all anledning att ägna Andrew Carnegie en tanke när man läser detta mästerverk eftersom den troligen inte hade kommit till utan hans initiativ.
Nedan är Think and Grow Rich i sin helhet:
Nedan boken The Law of Success från 1928 som Think and Grow Rich alltså grundar sig på. En intressant detalj gällande bokserien var att den först släpptes i en begränsad upplaga på 118 kopior exklusivt för de framgångsrika personer som varit med och bidragit till bokens innehåll.
Andrew Carnegie (1835-1919) var en skotskfödd amerikansk affärsman och filantrop. Carnegie visade tidigt att han hade näsa för affärer och alla pengar han kunde spara under krigsåren investerade han, förutom i järnvägsbranschen även på oljemarknaden. Efter inbördeskriget lämnade han anställningen vid järnvägen och satsade sina pengar i ett företag som byggde järnvägsbroar. Detta ledde med tiden till investeringar i stålindustrin, och mot slutet av 1890-talet var Andrew Carnegie en av USA:s stålbaroner, ägare till en rad stålverk.
Carnegie sålde år 1901 sitt stålimperium (Carnegie Steel Company) till det blivande jättebolaget U.S. Steel i det som ännu idag är världens största personliga affärsöverenskommelse. Carnegies grupp av stålverk utgjorde hälften av det nya bolagets tillgångar och köptes för en summa motsvarande ungefär 140 miljarder dollar i nutidens penningvärde. Hälften av den summan gick till Andrew Carnegie och gjorde honom till världens näst rikaste man. Den ende som var rikare var John D. Rockefeller.
Andrew Carnegie var dock ingen som ägnade sitt liv åt att sitta och panta på sin egendom. Redan långt före försäljningen av sitt stålimperium hade Carnegie börjat donera stora summor till olika välgörande ändamål, och efter försäljningen av sitt stålimperie lämnade han 1901 affärsvärlden bakom sig och övergick till att på heltid använda sin enorma förmögenhet till olika välgörande ändamål.¹
Detta var helt i linje med en mycket uppmärksammad artikel som han skrev 1889 i North American Review, med titeln Wealth. I artikeln hävdade han att rik industrimans liv ska bestå av två faser: Den första ägnar han åt att skapa sin rikedom och under den andra ska han fördela sin förmögenhet till olika välgörande ändamål.
Artikeln fanns även i boken The Gospel of Wealth som han gav ut år 1901 och som sedermera översatts till svenska med titeln Rikedomens evangelium och andra essäer.
En annan intressant bok som vi refererat till tidigare här på Gentlemannaguiden är The Empire of Business, som kom ut år 1902 och finns översatt till svenska under namnet Arbetets herravälde. Den svenska versionen finns i sin helhet på denna länk.
Nedan finns den engelska versionen av boken:
Källor: