Han blev miljonär som publicist och under sin livstid inspirerade han miljontals av människor inom hälsa och träning. Han publicerade över 100 böcker och har kallats ”kroppskulturens fader”. Ändå är han så gott som bortglömd idag.
Om jag nämner namnet Bernarr Macfadden, ringer det några klockor? Trodde just det. Varken i USA, hans hemland, eller i Sverige är det speciellt många av de som lever idag som vet vem denna man var. Ändå är det endast drygt 60 år sedan han var en av de mest kända människorna i världen.
De som tror att dagens ”hype” kring kosthållning och dieter som Paleo och dylikt är något nytt har inte kollat speciellt noggrant i historien. Redan i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet fanns en stor förespråkare för en ren livsstil, bestående av regelbunden motion eller kroppskultur som han ofta kallade det samt rena livsmedel. Många av hans böcker finns helt gratis att läsa på nätet, som t.ex. Physical Training som publicerade år 1900, Vitality Supreme från 1915 eller Eating for Health and Strength från 1921.
Då det gäller böckerna var det ingen brist på idéer för den gode Macfadden, vilket även det nämnda antalet publicerade böcker skvallrar om. Bland titlarna ryms ämnen allt från Vaccination Superstition (1902) till Manhood and Marriage (1916). Med andra ord var Macfadden en riktig åsiktsmaskin och även en opinionsbildare av stora mått.
Orsaken till det senare var att han även var en publicist av stora mått under den första halvan av 1900-talet, med den egna firman Macfadden Publications. Bland hans mest kända publikationer var tidningen Physical Culture Magazine som startades år 1899. På följande länk finns en hel del av de exemplar av Physical Culture som publicerades mellan åren 1917 till 1948. Andra tidningar från Macfadden Publications som nådde stora framgångar var True Story, Photoplay och True Detective.
En man med dessa starka och provokativa åsikter hade naturligtvis en stor mängd kritiker från många olika håll i samhället. Amerikanerna älskar framgångshistorier, men kanske ändå det faktum att han så snabbt blivit bortglömd har att göra med honom som person. Kanske var han för provokativ, för bestämd i sina åsikter och inte tillräckligt diplomatisk i framgången för att gå hem hos den stora massan.
Den som endast fäster uppmärksamhet vid hans framgångsrika period med rikedom och kändisskap såg med stor sannolikhet en självgod och envis man med stort ego. Den som även tar i beaktande hans tuffa uppväxt ser man dock även en människa som växte upp i en värld där det handlade om att överleva och som därför blev både hårdhudad och envis.
Han blev föräldralös redan som 11-åring och var svag och sjuk som barn. Efter att han blev föräldralös placerades han hos en jordbrukare och blev där van vid hårt fysiskt jobb. Det hårda jobbet i kombination med hälsosam mat gjorde honom till en mycket stark pojke för sin ålder. När han var 13 år gammal flyttade han dock till St. Louis och fick ett jobb där han hamnade att stå bakom en disk hela dagarna. Vid 16-års ålder beskrev han sig själv som ett fysiskt vrak och började träna med tyngder för att återfå sin hälsa. Samtidigt blev han även vegetarian och återfick snabbt sin hälsa. Således var även hans livslånga kärlek till träning och hälsa född.
För den som önskar läsa mer om hans liv rekommenderar jag boken Mr. America av Mark Adams. Utan att verka som spoiler kan man konstatera att hans envishet och hans principfasthet även blev hans död. Han dog nämligen i urinvägsinfektion år 1955, efter att ha vägrat medicinsk hjälp.
En ung Bernarr Macfadden poserar som Michelangelo år 1905. Bild: Harvard Theatre Collection
Macfadden förevisar några övningar för att rensa och stimulera matsmältningskanalen i Vitality Supreme från år 1915.
En något okonventionell metod att träna nacken på. Här förevisad av Bernarr Macfadden själv i Physical Culture från 1899.
På höjden av sin karriär ägde Macfadden flera hotell i New York. Han öppnade även en restaurang i New York år 1902 som hette Physical Culture och som blev en av de första restauranger i New York med en vegatarisk meny. Vegetariska Physical Culture-restauranger fanns även i städer som Philadelphia och Chicago. År 1911 fanns det totalt 20 sådana restauranger. Bild: Boston Public Library
Bild överst: Harvard Theatre Collection