Vägen till framgång av Andrew Carnegie

En av de främsta industrialisterna genom tiderna är utan tvekan Andrew Carnegie. Efter försäljningen av sitt stålimperium Carnegie Steel Company till J.P. Morgan för 480 miljoner dollar år 1901 blev han en av rikaste människor som någonsin levt. Hälften av det gick i hans egen ficka och som mest hade Andrew Carnegie en personlig förmögenhet på 475 miljoner dollar. Inflationsjusterat blir det drygt 350 miljarder dollar, vilket är långt mycket mer än vad t.ex. Jeff Bezos har i förmögenhet i dagsläget.

Andrew Carnegie (1835-1919) var en skotskfödd amerikansk affärsman och filantrop. Carnegie visade tidigt att han hade näsa för affärer och alla pengar han kunde spara under krigsåren investerade han, förutom i järnvägsbranschen även på oljemarknaden. Efter inbördeskriget lämnade han anställningen vid järnvägen och satsade sina pengar i ett företag som byggde järnvägsbroar. Detta ledde med tiden till investeringar i stålindustrin, och mot slutet av 1890-talet var Andrew Carnegie en av USA:s stålbaroner, ägare till en rad stålverk.

Carnegie sålde alltså sitt stålimperium år 1901 till J.P. Morgan som sedan slog ihop företaget till det blivande jättebolaget U.S. Steel. Hans försäljning av Carnegie Steel Company är ännu idag världens största personliga affärsöverenskommelse. Hälften av försäljningssumman gick till Andrew Carnegie, vilket redan då gjorde honom till världens näst rikaste man efter John D. Rockefeller.

Nedan har vi i 9 punkter sammanställt de råd som Carnegie delar med sig av i kapitlet Vägen till framgång-ett tal till unga män från boken Arbetets herravälde (The Empire of Business) från 1902. Kapitlet finns i sin helhet nederst i denna artikel.

Det är mycket intressant att ta del av de råd som Carnegie delar med sig. Till skillnad från de flesta finansiella rådgivare som finns idag råder Carnegie bland annat en att lägga alla ägg i en korg, dvs. att fokusera istället för att sprida på risken. Fokusering, koncentration och tålamod är ledorden i de råd som Carnegie delar med sig för att man skall nå framgång.

Man kunde säga att alla dessa råd är viktiga ännu idag då det handlar om att nå de målsättningar man har i livet. Det handlar om tidlös visdom som aldrig kommer att bli föråldrat oavsett vilken tidsålder vi lever i.

1. Sikta högt!

Haf ständigt i edra tankar platsen som förste bokhållare, arbetsförman eller direktör i arbetsföretaget, huru omfattande det än må vara. Hvar och en af eder skall säga till sig själf: »Min plats är i toppen». Var kung i edra drömmar. Svär att nå denna ställning och att nå den med ofläckadt rykte.

2. Ni får icke begagna spirituosa till öfverdrift.

Bäst att icke smaka den alls, men om detta är alltför strängt, så fastslå en gräns. Besluta att aldrig smaka spirituosa utom vid måltiderna. Ett glas till middagen hindrar icke er framgång i lifvet eller förnedrar er karaktär, men jag ber er allvarligt att anse tömmandet af ett glas vid en »bar» oförenligt med en gentlemans värdighet och själfaktning, med hvad ni anser er skyldig er nuvarande och blifvande ställning. Var alltför mycket en gentleman för att sätta er fot i ett barrum. Ni kommer säkert icke fram på er bana, om ni icke håller fast härvid. Stå fast vid detta, och er dödligaste fiende är besegrad.

3. Den näst största faran för en ung affärsman i detta samhälle är spekulation.

Det gifves knappast ett enda exempel på en man, som vunnit förmögenhet genom spekulation och sedan behållit den. Spelare dö fattiga, och det finns icke en spekulant, som fört ett aktningsvärdt lif eller varit till nytta för samhället. Blif affärsman, men spekulera aldrig!

4. Gå aldrig i borgen.

Som affärsman kommer ni antagligen att ibland ikläda er ansvarighet för vänner. Men här är gränsen, där hänsynen för vännernas framgång upphör och hänsynen för er egen heder börjar. Om ni har skulder, så är hela ert kapital och alla edra tillhörigheter en okränkbar säkerhet för dem, som litat på er. Ni kan icke med heder företaga något, som sätter dessa första kraf på er på spel. När en man med skulder går i borgen för en annan, är det icke sin egen kredit eller sitt eget kapital han riskerar, det är sina egna kreditorers. Han kränker ett förtroende. Kom därför ihåg: Gå aldrig i borgen, förrän ni har pengar, som icke behöfvas för edra egna skulder, och ikläd er aldrig förbindelser utöfver dessa medel. Innan ni alls ikläder er någon ansvarsförbindelse, så betrakta den rent af som en gåfva och fråga er själf, om ni vill ge er vän denna gåfva och om ni har rätt att förfoga öfver penningarna utan förfång för edra kreditorer. Endast denna ståndpunkt kan en hederlig affärsman intaga.

5. Han måste tillvinna sig uppmärksamhet.

Mannen, som vill framåt, måste göra något särskildt, något utom sitt speciella fack. Det finns ingen plats så ringa och anspråkslös, icke heller någon så hög, på hvilken en duglig och villig ung man icke dagligen kan visa sig värdig större förtroende och användning samt, hvad som är ännu bättre, visa sitt okufliga beslut att komma fram. En dag kan ni, i er egen afdelning, bli ålagd att göra eller säga något, som ni vet vara oförenligt med firmans intresse. Här har ni det gynnsamma tillfället. Res er upp som en man och tala ut. Säg det modigt och gif edra skäl och visa på så sätt er arbetsgifvare, att under det hans tankar varit på annat håll, har ni, i stället för att sofva, som han trodde, satt er in i bästa sättet att befordra firmans fördel. Ni kan ha rätt eller orätt men i hvarje fall har ni vunnit framgångens första villkor. Ni har väckt uppmärksamhet. Er principal har upptäckt, att han icke blott har en daglönare i sin tjänst, utan en man, icke en person, som nöjer sig med att gifva så och så många timmars arbete för så och så många dollars ersättning, utan en, som ägnar sin lediga tid och sin omtanke åt affären. Ni har fått foten på stegen — hur högt ni kan klättra beror helt och hållet på er själf.

6. Bryt en befallning för att rädda den, som gett den.

Det har aldrig funnits någon person med utpräglad karaktär, som icke någon gång brutit mot sedvänja och regel och skapat sig sina egna. Uttrycket passar endast för sådana, som icke ha någon högre sträfvan, och ni är bestämd att bli chef och att gifva föreskrifter och bryta föreskrifter. Tveka icke att göra det, om ni är öfvertygad om att er arbetsgifvares intresse befordras därigenom, och om ni är så säker på resultatet, att ni vill taga ansvaret.

7. Anteckna denna hufvudregel: Utgifter alltid mindre än inkomster.

Det är icke kapitalet edra förmän fästa sig vid, utan vid mannen, som visat, att han har just de affärsvanor, som skapa kapital och skapa det på möjligast bästa sätt — genom själfdisciplinen att rätta sina vanor efter sina tillgångar. Mina herrar, det är det första hundratalet sammansparade dollars det gäller. Börja genast att samla. Biets samlareinstinkt är förhärskande hos den blifvande millionären.

Det finns ett säkert kännetecken på den blifvande delägaren, den framtida millionären: hans inkomster öfverstiga alltid hans utgifter. Han börjar tidigt att spara, nästan lika tidigt som han börjar att förtjäna. Det betyder intet hur litet det är, men spara detta lilla. Placera det säkert, i något företag, som ni tror är fördelaktigt, men intet vågspel — kom ihåg det.

8. Var icke otålig!

Unga män gifva ofta alla möjliga slags skäl, hvarför i deras fall misslyckandet kunde tillskrifvas ett eller annat undantag, som omöjliggjorde framgång. Några hade aldrig ett gynnsamt tillfälle, enligt deras egen utsago. Det är helt enkelt nonsens. Det har aldrig funnits en ung man, som icke har haft ett tillfälle och till på köpet ett utmärkt tillfälle, om han verkligen fått en plats. Han pröfvas i sin närmaste förmans sinne från den dag han börjar sitt arbete, och efter en tid, om han duger till något, pröfvas han i firmans rådkammare. Hans förmåga, redbarhet, vanor, förbindelser, lynne, anlag — allt detta väges och analyseras. Den unge mannen, som aldrig hade ett tillfälle, är samme unge man, som af sina förmän upprepade gånger blifvit sållad och siktad, men som befanns sakna vissa kvalifikationer eller dömdes ovärdig befordran på grund af någon ofördelaktig handling, vana eller förbindelse, som han trodde att principalerna voro okunniga om.

9. Lägg alla edra ägg i en korg och passa sen noga på korgen.

De affärsmän, som misslyckas, äro sådana, som ha splittrat sitt kapital, hvilket vill säga, att de också ha splittrat sitt förstånd. De ha aktier i detta och detta, här och där och öfverallt. »Lägg inte alla dina ägg i en korg», är dumt sagdt. Jag säger er: »Lägg alla edra ägg i en korg och passa sen noga på korgen». Om ni ser er omkring, så märker ni nog, att män, som handla så, misslyckas sällan. Det är lätt att bära den ena korgen och passa på den. Det är försöket att bära tre korgar, som krossar de flesta äggen här i landet. Den som bär tre korgar är tvungen att sätta den ena på hufvudet, där den lätt tar en öfverhalning och bringar sin ägare på fall. Ett fel hos den amerikanske affärsmannen är bristen på koncentration.

Vägen till framgång-ett tal till unga män

**Från boken Arbetets herravälde (The Empire of Business) av Andrew Carnegie (1902)**

DET är bra att unga män få börja från början och utföra de mest underordnade sysslor. Många af Pittsburgs framstående affärsmän erhöllo ett mycket ansvarsfullt kall just på själfva tröskeln till sin bana. De fingo sig kvasten anförtrodd och använde de första timmarna af sitt affärslif med att sopa rent kontoret. Nu märker jag att vi ha särskilda vaktmästare och städerskor för kontoren, och våra unga män gå olyckligtvis miste om denna nyttiga gren af en yrkesuppfostran. Men om den ordinarie soparen händelsevis skulle vara borta en morgon, så skall den gosse, som inom sig bär fröet till en blifvande chef, icke tveka att pröfva på arbetet med kvasten. — Häromdagen tillspordes en ung man af en öm mamma i Michigan, om han någonsin sett en ung dam så elegant och graciöst sopa golfvet med sitt släp som hennes Priscilla. Nej, svarade han, det hade han aldrig. Modern kände sig utomordentligt smickrad; men så tillade han efter en kort tystnad: »Jag skulle hellre vilja se henne sopa golfvet med en kvast.» — Det skadar icke alls nykomlingen att, om så behöfs, sopa affärslokalen. Jag har själf varit en sådan sopare och hvilka tror ni voro mina kamrater? David Mc Cargo, nuvarande öfverdirektören vid Alleghany Valley-järnvägen, Robert Pitcairn, öfverdirektören vid Pennsylvaniajärnvägen, och Mr. Moreland, stadsadvokaten.

Vi turade om, två hvarje morgon, med sopningen. Och nu minns jag att David var så stolt öfver sitt rena, hvita skjortbröst och hängde en gammal sidenduk öfver det. Vi andra pojkar tyckte att han var väldigt förnäm. Och det var han. Ingen af oss hade en sidenduk.

Under förutsättning, att ni alla fått någon anställning och kommit i gång med ert arbete, lyder mitt råd till er: »Sikta högt!» — Jag ger icke ett öre för den unge man, som icke redan ser sig som blifvande delägare i eller chef för en framstående affär. Haf ständigt i edra tankar platsen som förste bokhållare, arbetsförman eller direktör i arbetsföretaget, huru omfattande det än må vara. Hvar och en af eder skall säga till sig själf: »Min plats är i toppen». Var kung i edra drömmar. Svär att nå denna ställning och att nå den med ofläckadt rykte. Aflägg ingen annan ed, som kunde splittra er sträfvan, med undantag af den mycket berömvärda att, när ni blifvit delägare i affären eller befordrad ett par gånger, ingå kompaniskap med den älskligaste af sitt kön — ett kompaniskap, på hvilket vår nya bolagsordning icke har någon tillämpning. Där är ansvarsskyldigheten obegränsad.

Tillåt mig att påpeka två eller tre hufvudvillkor för framgång. Frukta icke att jag skall plåga er med en moralpredikan. Jag talar om ämnet från den världserfarnes synpunkt, med liflig önskan att hjälpa er att vinna framgång i det yrke ni valt. Ni vet alla att det finns ingen verklig, berömvärd framgång i lifvet, om ni icke är hederlig, pålitlig och redbar i handel och vandel. Jag antar att ni är och fortfarande vill vara allt detta; likaså att ni är fast besluten att föra ett rent och anständigt lif utan ödeläggande eller tvetydiga förbindelser med vare sig det ena eller andra könet. Eljes finns ingen aktningsvärd framgång för er. Edra kunskaper och företräden gagna icke till något, utom att starkare framhäfva ert fall och er förnedring. Jag hoppas att ni icke misstycker, om jag varnar er för tre af de allvarligaste faror, hvilka möta er på vägen till framgång.

Den första och mest lockande, de flesta unga mäns förstörare, är dryckenskapen. Jag är ingen förklädd nykterhetspredikant, utan en man, som vet och som säger er hvad iakttagelsen lärt honom; och jag säger er, att i de flesta fall, då en ung man misslyckats på sin bana, har orsaken varit, att han vant sig vid förtärandet af starka drycker. De andra frestelserna, som möta, äro icke på långt när så farliga. Ni kan ge vika för någon af dem och resa er igen och, om icke återvinna förlorad grund, så dock hejdas på vägen utför och vinna en aktningsvärd ställning. Men att undfly den sjukliga törsten efter stimulerande drycker är nästan omöjligt. Jag känner mycket få undantag från denna regel. Först, således: ni får icke begagna spirituosa till öfverdrift. Bäst att icke smaka den alls, men om detta är alltför strängt, så fastslå en gräns. Besluta att aldrig smaka spirituosa utom vid måltiderna. Ett glas till middagen hindrar icke er framgång i lifvet eller förnedrar er karaktär, men jag ber er allvarligt att anse tömmandet af ett glas vid en »bar» oförenligt med en gentlemans värdighet och själfaktning, med hvad ni anser er skyldig er nuvarande och blifvande ställning. Var alltför mycket en gentleman för att sätta er fot i ett barrum. Ni kommer säkert icke fram på er bana, om ni icke håller fast härvid. Stå fast vid detta, och er dödligaste fiende är besegrad.

Den näst största faran för en ung affärsman i detta samhälle är, tror jag, spekulation. När jag arbetade vid telegrafen här, hade vi ingen växelbörs, men de personer och firmor, som spekulerade i de östra staternas växelpapper, voro naturligtvis kända af oss telegrafister. De kunde räknas på en hands fingrar. Dessa män voro icke första klassens medborgare och betraktades med misstankar. Jag har lefvat, tills jag sett alla dessa spekulanter ohjälpligt ruinerade, både ekonomiskt och moraliskt. Det gifves knappast ett enda exempel på en man, som vunnit förmögenhet genom spekulation och sedan behållit den. Spelare dö fattiga, och det finns icke en spekulant, som fört ett aktningsvärdt lif eller varit till nytta för samhället. Den man, som rycker till sig morgontidningen för att allra först se efter huru hans djärfva spekulationer ställa sig efter börsnoteringarna, gör sig oduglig för den lugna besinningsfullhet, som senare på dagen erfordras vid lösningen af affärsproblem. Han uttorkar den lifskälla, ur hvilken ihärdighet och koncentrerad energi skulle flöda och hvarpå hans hufvudaffärs hela framgång beror.

Spekulantens och affärsmannens vägar gå åt olika håll. Den förres framgång beror på en svängning af Fortunas hjul, han är millionär i dag, bankrutt i morgon. Men affärsmannen vet, att endast genom åratals tålig, outtröttlig uppmärksamhet på sitt företag kan han få sin belöning, som icke är följden af en slump utan af väl beräknade medel för att nå målet. Under alla dessa år styrkes han af den uppmuntrande tanken, att han omöjligt kan tillgodose sig själf utan att äfven bringa välstånd åt andra. Hvad åter spekulanten angår, så hade det varit bättre att han aldrig hade lefvat; han har hvarken gagnat sig själf, sina medmänniskor eller samhället. För icke lång tid sedan grepos hundratals unga män här i staden af frestelsen att spekulera i olja, och många ruinerades. Alla togo de skada, antingen de vunno eller förlorade. Ni blir kanske, nej säkert, frestad på samma sätt; men då hoppas jag ni skall minnas mitt råd. Säg till frestaren, som vill förmå er att riskera edra små besparingar, att om ni någonsin beslutar er för att spekulera, så är ni fast bestämd att vända er till en ordentligt ordnad inrättning, där ni vet att de öppet bedraga. Ni har öppet spel och lika stor utsikt på rödt och svart på ett sådant ställe — på börsen har ni intetdera. Ni kunde lika gärna pröfva er lycka med en falskspelare. Ännu en sak är att beakta vid spekulationen. Ingenting är viktigare för en ung affärsman än obestridd kredit, kredit framkallad af förtroende till hans försiktighet, grundsatser och fasthet i karaktär. Tro mig, intet dödar så snabbt krediten hos en bankdirektion som kännedomen om att firmor eller personer äro invecklade i spekulationer. Det är icke af den ringaste betydelse, om det tillfälliga resultatet af dessa spekulationer är vinst eller förlust. I samma ögonblick en man blir känd som spekulant, står hans kredit på spel och är snart förstörd. Hur kan man ge kredit åt en man, hvars tillgångar en panik bland spelare strör för alla vindar på en timme? Hvem kan beräkna hans ställning bland dem? Endast detta är säkert: att han när som helst kan vara ruinerad och att de, som gett honom kredit, ha sig själfva att skylla. Blif affärsman, men spekulera aldrig!

Den tredje och sista faran, för hvilken jag vill varna er, har gjort mången vacker farkost, som gaf löfte om en lyckosam färd, till vrak. Det är den farliga vanan att »gå i borgen» — ännu farligare, därför att den så ofta anfaller en i vänskapens dräkt. Den vädjar till edra ädelmodiga instinkter, och ni säger: »Hur kan jag neka att låna mitt namn för att hjälpa en vän?» Låt mig försöka att ställa er på säker, hederlig grund i denna sak. Jag uppmanar er till att fatta beslutet: att aldrig gå i borgen. Men det liknar för mycket »aldrig smaka vin», »aldrig röka» eller andra »aldrig», som vanligen resultera i undantag. Som affärsman kommer ni antagligen att ibland ikläda er ansvarighet för vänner. Men här är gränsen, där hänsynen för vännernas framgång upphör och hänsynen för er egen heder börjar.

Om ni har skulder, så är hela ert kapital och alla edra tillhörigheter en okränkbar säkerhet för dem, som litat på er. Ni kan icke med heder företaga något, som sätter dessa första kraf på er på spel. När en man med skulder går i borgen för en annan, är det icke sin egen kredit eller sitt eget kapital han riskerar, det är sina egna kreditorers. Han kränker ett förtroende. Kom därför ihåg: Gå aldrig i borgen, förrän ni har pengar, som icke behöfvas för edra egna skulder, och ikläd er aldrig förbindelser utöfver dessa medel.

Innan ni alls ikläder er någon ansvarsförbindelse, så betrakta den rent af som en gåfva och fråga er själf, om ni vill ge er vän denna gåfva och om ni har rätt att förfoga öfver penningarna utan förfång för edra kreditorer.

Endast denna ståndpunkt kan en hederlig affärsman intaga.

Jag besvär er att undvika spirituosa, spekulation och borgensförbindelser. Tag er i akt för alla tre, ty spirituosa och spekulation äro för den unge mannen Scylla och Charybdis på affärslifvets haf och borgen är »skär förut».

Förutsatt att ni är säker för dessa, de största farorna, blir det fråga om hur ni skall höja er från den underlägsna ställning, vi antaga, att ni nu innehar, till den, som ni, enligt min åsikt och, som jag hoppas, äfven er egen, bör intaga. Jag skall skänka er hemligheten. Den ligger hufvudsakligen i detta. I stället för frågan: »Hvad måste jag göra för min arbetsgifvare» sätt: »Hvad kan jag göra?» Troget och samvetsgrant uppfyllande af ålagda plikter är visserligen godt och väl, men följden i sådana fall blir vanligen, att då ni så väl uppfyller edra nuvarande plikter det är bäst att ni får fortsätta att uppfylla dem. Men, mina unga herrar, det duger icke. Det duger icke för blifvande chefer. Det måste vara något mer. Vi göra bokhållare, kassörer och siffergranskare af den sorten, och de få bli där, tills visan är slut. Mannen, som vill framåt, måste göra något särskildt, något utom sitt speciella fack. Han måste tillvinna sig uppmärksamhet. En befraktningskontorist kan upptäcka ett misstag i en faktura, hvarmed han icke har att skaffa, men som undgått vederbörande. Den, som har med vägning att göra, kan spara åt firman genom att betvifla vikternas riktighet och få dem justerade, äfven om detta tillkommer en annan person. Till och med springpojken kan påskynda sin befordran genom att göra mer, än hans instruktioner, strängt taget, ålägga honom. Det finns ingen plats så ringa och anspråkslös, icke heller någon så hög, på hvilken en duglig och villig ung man icke dagligen kan visa sig värdig större förtroende och användning samt, hvad som är ännu bättre, visa sitt okufliga beslut att komma fram. En dag kan ni, i er egen afdelning, bli ålagd att göra eller säga något, som ni vet vara oförenligt med firmans intresse. Här har ni det gynnsamma tillfället. Res er upp som en man och tala ut. Säg det modigt och gif edra skäl och visa på så sätt er arbetsgifvare, att under det hans tankar varit på annat håll, har ni, i stället för att sofva, som han trodde, satt er in i bästa sättet att befordra firmans fördel. Ni kan ha rätt eller orätt men i hvarje fall har ni vunnit framgångens första villkor. Ni har väckt uppmärksamhet. Er principal har upptäckt, att han icke blott har en daglönare i sin tjänst, utan en man, icke en person, som nöjer sig med att gifva så och så många timmars arbete för så och så många dollars ersättning, utan en, som ägnar sin lediga tid och sin omtanke åt affären. Ett sådant biträde måste man tänka på med välvilja. Det skall icke dröja länge, innan hans mening i en eller annan fråga infordras, och om rådet är klokt, kommer det säkert att begäras oftare och i långt viktigare fall. Detta betyder delägarskap, om icke med nuvarande arbetsgifvare så med andra. Ni har fått foten på stegen — hur högt ni kan klättra beror helt och hållet på er själf.

Ett falskt axiom, som ni ofta får höra, vill jag varna er för: »Lyd befallningen, äfven om den skadar den, som gett den». Det skall ni icke göra. Det är ingen regel att följa. Bryt en befallning för att rädda den, som gett den. Det har aldrig funnits någon person med utpräglad karaktär, som icke någon gång brutit mot sedvänja och regel och skapat sig sina egna. Uttrycket passar endast för sådana, som icke ha någon högre sträfvan, och ni är bestämd att bli chef och att gifva föreskrifter och bryta föreskrifter. Tveka icke att göra det, om ni är öfvertygad om att er arbetsgifvares intresse befordras därigenom, och om ni är så säker på resultatet, att ni vill taga ansvaret. Ni blir aldrig delägare, förrän ni känner till er egen särskilda afdelning långt bättre, än hufvudmännen själfva möjligen göra. När ni blir ställd till ansvar för er själfrådiga handling, så visa på resultatet af ert skarpsinne och säg, att ni visste hur det skulle bli; visa hur oriktiga befallningarna voro. Uppträd som bas gent emot er bas, så snart ni kan. Är han af det rätta slaget, så tycker han om det; är han det icke, så är han ingen man ni bör stanna kvar hos, lämna honom när som helst och försök att få tag i en som bättre förstår sig på att bedöma intelligens. Våra unga delägare i firman Carnegie ha vunnit sina sporrar genom att visa, att vi icke förstodo hvad som behöfdes hälften så bra som de. Några af dem ha vid ett par tillfällen uppträdt mot mig, som om de ägde affären och jag varit någon odåga från New York, som lade mig i hvad jag inte begrep. Nåja, numera händer det sällan att någon lägger sig i deras förehafvanden. De voro rätta »basarna» — just de män vi sökte efter.

Ett godt tillfälle till placering skall snart erbjuda sig. Det lilla ni sparat samman skall visa sig vara grunden till en så stor kredit, att ni kommer att häpna däröfver. Kapitalisterna hysa förtroende till den unge man som kan spara. För hvarje hundratal dollars ni kan framvisa som resultatet af hårdt förtjänade besparingar skall Midas i sitt sökande efter en kompanjon låna eller kreditera er ett tusental; för hvarje tusental, femtio tusen. Det är icke kapitalet edra förmän fästa sig vid, utan vid mannen, som visat, att han har just de affärsvanor, som skapa kapital och skapa det på möjligast bästa sätt — genom själfdisciplinen att rätta sina vanor efter sina tillgångar. Mina herrar, det är det första hundratalet sammansparade dollars det gäller. Börja genast att samla. Biets samlareinstinkt är förhärskande hos den blifvande millionären.

Det finns naturligtvis bättre och högre syften än att spara. Som ett mål i och för sig är förvärfvandet af rikedom ytterst lumpet. Jag förutsätter att ni sparar och sträfvar efter rikedom endast för att bli bättre i stånd att gagna mänskligheten och den tid ni lefver i. Anteckna denna hufvudregel: Utgifter alltid mindre än inkomster.

Ni kan bli otålig eller modfälld, om ni år efter år sitter kvar på samma underordnade plats. Det är utan tvifvel, att det blir svårare och svårare, eftersom affärsföretag få en större och större utsträckning, för en ung man utan förmögenhet att komma i gång för egen räkning; och särskildt i denna stad, där stort kapital är det väsentligaste, är det ovanligt svårt. Men låt mig till er uppmuntran få tala om, att det finns intet land i världen, där dugliga och energiska män kunna så hastigt komma fram som här och ingen stad, där det är så godt om plats i toppen. Det har varit omöjligt att tillmötesgå alla förfrågningar efter dugliga, förstklassiga bokhållare (gif akt på adjektiven!); tillgången har aldrig svarat mot efterfrågan. Unga män gifva ofta alla möjliga slags skäl, hvarför i deras fall misslyckandet kunde tillskrifvas ett eller annat undantag, som omöjliggjorde framgång. Några hade aldrig ett gynnsamt tillfälle, enligt deras egen utsago. Det är helt enkelt nonsens. Det har aldrig funnits en ung man, som icke har haft ett tillfälle och till på köpet ett utmärkt tillfälle, om han verkligen fått en plats. Han pröfvas i sin närmaste förmans sinne från den dag han börjar sitt arbete, och efter en tid, om han duger till något, pröfvas han i firmans rådkammare. Hans förmåga, redbarhet, vanor, förbindelser, lynne, anlag — allt detta väges och analyseras. Den unge mannen, som aldrig hade ett tillfälle, är samme unge man, som af sina förmän upprepade gånger blifvit sållad och siktad, men som befanns sakna vissa kvalifikationer eller dömdes ovärdig befordran på grund af någon ofördelaktig handling, vana eller förbindelse, som han trodde att principalerna voro okunniga om.

En annan klass af unga män tillskrifver bristen på framgång arbetsgifvarnas vana att orättvist gynna anhöriga och favoriter. De antyda äfven att deras förmän ogillade skarpare hufvuden än sina egna, gärna modfällde det uppåtsträfvande geniet och gladdes åt att hindra unga män att komma fram. Detta är meningslöst. Tvärtom, det är ingen som lider så mycket af bristen på den rätte mannen på den rätta platsen, eller så ängsligt söker efter honom som principalen. Det finns icke i denna dag en firma i Pittsburg, som icke ständigt är på upptäckt efter affärsduglighet, och hvar och en af dem kan tala om för er att i marknaden är ingen artikel så sällsynt som den. Hjärna är något, som lönar sig att odla; för den sortens gröda är här en god marknad, och det kan aldrig bli tal om öfverproduktion, och ju mer hjärna ni har att sälja, dess högre pris kan ni betinga. Det är kanske en icke fullt så säker skörd som vildhafre, hvilken aldrig förfelar att ge riklig afkastning, men den har i stället fördelen att alltid vara en eftersökt vara. Tveka icke att inlåta er i hvilket som helst hederligt affärsföretag, ty det finns ingen affär i Amerika, som icke lämnar en vacker profit, om den får den oaflåtliga, ytterliga noggrannheten och hela det kapital, som ligger i duglighet och flit. Hvarje affär har sin tid af tryck — tider då maskineriet måste hållas i gång, icke med vinst utan med förlust. Men å andra sidan måste hvarje rättmätig affär, som producerar eller handlar med nödvändighetsartiklar, snart åter blifva vinstgifvande, om den skötes på rätt sätt.

Och här ligger framgångens första villkor, den stora hemligheten: koncentrera er energi, tanke och kapital uteslutande på den affär ni är sysselsatt i. Har ni börjat i ett yrke, så bestäm er för att hålla ut i det, tills ni nått toppen. Tillägna er hvarje förbättring, skaffa er de bästa maskiner och haf reda på allt, som gäller ert arbete.

Låt mig summera ihop hvad jag sagt: Sikta högt; sätt aldrig er fot i en »bar»; smaka icke spirituosa, åtminstone icke utom vid måltiderna; spekulera aldrig; gå aldrig i borgen, om ni icke har kontanta medel att vara af med; bryt order, om ni därmed tjänar den som gett dem; koncentrera; lägg alla edra ägg i en korg och passa väl på denna korg; utgifter alltid mindre än inkomster; till sist, var icke otålig, ty såsom Emerson säger: »Ingen kan beröfva er er slutliga framgång utom ni själfva».

Jag lyckönskar fattiga unga män att vara födda i den gamla hederliga ställning, som nödgar dem till strängt arbete. En korg full med obligationer är den tyngsta korg en ung man kan få att bära. Han vacklar ofta under den. Vi ha i denna stad aktningsvärda exempel på sådana unga män, som trängt sig fram i främsta ledet bland våra bästa och nyttigaste medborgare. De förtjäna allt erkännande. Men flertalet af rike mäns söner förmår icke att motstå de frestelser, som rikedomen medför, och förfaller till ett ovärdigt lif. Jag skulle lika gärna vilja testamentera en man en förbannelse, som att belasta honom med bördan af den allsmäktige dollarn. Från den klassen har ni ingen täflan att frukta. Principalens söner skola icke besvära er mycket, men akta er för några pojkar, som äro fattigare, mycket fattigare än ni, hvilkas föräldrar icke ha råd att låta dem gå igenom en kurs vid detta institut, hvarigenom ni erhåller ett stort försprång i täflingen. Gif akt på att sådana pojkar icke göra er platsen stridig och hinna före er till målet. Gif akt på pojken, som direkt från folkskolan måste kasta sig in i arbetet och som börjar med att sopa kontoret. Han är en kapplöpningshäst af det slag, som ni får se upp för.