In a tuxedo, I’m a star. In regular clothes, I’m a nobody.
Dean Martin
Smoking, tuxedo, dinner jacket, black tie – kärt barn har många namn. Inget plagg är nog mer associerat med gentlemannen än smokingen idag. Medan dess föregångare, som fracken och jacketten, förpassats till ett fåtal tillfällen, så har smokingen behållt sin relevans sedan den uppfanns 1865.
Smokingens fascinerande historia tar den från rökrummet till kunglig casual, för att av en slump slå igenom i USA och sluta upp på sin nuvarande plats som gentlemannens festplagg nummer ett.
Följ med oss på en tur genom smokingens mer än 100 år!
Smoking, dinner jacket, tuxedo – lite om begreppen
För att inte berättelsen ska bli alltför förvirrande får vi börja med att ta itu med begreppen. Det vi i Sverige och många andra europeiska länder kallar smoking är nämligen inte det ”rätta” namnet. Smoking är en förenkling av smoking suit, och har som vi snart ska berätta med plaggets historia att göra.
I ursprungslandet Storbritannien är det istället dinner suit som gäller. För att göra saker och ting värre kallas samma sak tuxedo i USA. Klädkoden black tie är samma överallt, och betyder alltså att män förväntas bära smoking, dinner suit eller tuxedo.
Henry Poole skapar smokingen
Smokingen föddes 1865. Att vi vet det så säkert beror på att det året beställer Albert Edward, prins av Wales, en dinner suit från Henry Poole på Saville Row. Smokingjackan var enkelknäppt med sjalkrage och tillverkade i midnattsblå silke, och till det gjordes ett par byxor i matchande material. Den 24-årige kronprinsen gör det här av den enkla anledningen att han vill ha något avslappnat att bära på middagar med vänner vid Sandringham House. Beställningen finns kvar i Henry Pooles arkiv och det är därför vi vet så säkert.
För 2020-talets män kanske den här beställningen inte låter så revolutionerande. Men den viktorianska eran präglades av en väldigt konservativ syn på kläder. Varje gentleman förväntades bära dress coat – en frack, helt enkelt, med alla dess tillbehör – efter middag, oavsett om man väntade gäster eller inte. På dagen bar man en normalt morning coat (jackett), frock coat (långkavaj eller bonjour) eller nymodigheten, lounge suit (ett slags tidig 3-delad kostym), bäst lämpad för informella sammanhang som promenader.
Den enda utsvävningen skedde i rökrummet. Att röka tobak hade blivit populärt i England efter Krim-kriget. Efter middagen var det brukligt att männen tog en cigarr eller pipa. För att skydda de fina kläderna från aska så bar man smoking jackets, rökrockar. De hade utvecklats från långa rockar i silke, robe de chambre, till en kortare jacka i sammet eller ull. Här kunde gentlemannen fortfarande excellera med spännande färger och mönster, gärna med en matchande hatt till.
[The smoking jacket is] a kind of short robe de chambre, of velvet, cashmere, plush, merino or printed flannel, lined with bright colours, ornamented with brandenbourgs, olives or large buttons.”
Gentleman’s magazine, 1850
Det var troligen en smoking jacket, men formellt sydd, som var utgångspunkten för Albert Edwards dinner jacket. Istället för att dra över en smoking jacket vid rökningen och sedan tag av den till maten, beställde den unge mannen en jacka som både gick att röka och dinera i.
Det finns myter om att smokingen skulle tillkommit genom att man helt enkelt klippte av skörten på en frack för att sitta bekvämare. Det kan enkelt avfärdas genom att prova på en frack – resultatet blir snarare en midjejacka än en smokingjacka.
Tuxedo Park och Black Tie
Nästa steg i smokingens historia togs 1886. Då besökte kaffemiljonären James Brown Potter och hans fru Cora England, och träffade prinsen på en bal. Kronprisen, alltid med ett öga för vackra damer, bjöd in Potter och hans fru på middag. När Potter frågade vad han skulle ha på sig tipsade prinsen honom om att vända sig till Henry Poole för att sy upp en dinner suit. Potter tog med sin dinner suit till Amerika och nystartade Tuxedo Park, en country club utanför New York.
Hur smokingen spred sig vidare finns det många historier om. Kanske var det när sönerna till Tuxedo Parks herrar intog den traditionella höstbalen 1886 i sina engelska dinner suits, eller när herrarna från Tuxedo Park en dag begav sig till New York för middag?
The other diners at Dell’s were astonished, and when they asked what it was the men in short coats had on, they were told, “Oh that is what they wear for dinner up in Tuxedo”.
Utdrag ur Tuxedo Parks arkiv
Från att ha varit ett informellt plagg – något för en middag bland vänner – spreds smokingen nu som en ersättare till fracken. På modeillustrationer från den Viktorianska eran (1837-1901) ser man klart hur dominerande fracken ännu var som aftonklädsel för mannen. När man sedan förflyttar sig till den Edvardianska tidseran (1901-1910) ser man hur smokingen börjar bli vanligare. Någonstans på vägen byttes den vita flugan till en svart, kanske för att markera skillnaden mellan frack och smoking, white tie och black tie.
Den klassiska smokingen får sin form
1900-talets början fram till andra världskriget var smokingens höjdpunkt. Från att ha varit ett plagg man bara kunde bli sedd i hemma blev det standarden för välklädda kvällar. Fracken förpassades till baler, formella middagar och operan, där den stannat till idag.
To a man who can not afford to get two suits of evening clothes, the Tuxedo is of greater importance. It is worn every evening and nearly everywhere, whereas the tailcoat is necessary only at balls, formal dinners, and in a box at the opera.
Emily Post’s Etiquette, 1922
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet färdigställdes smokingen som vi bär den formellt ännu idag.
Smokingjackan eller smokingkavajen är svart eller midnattsblå i borstad ull. Den har ursprungligen sjalkrage och är enkelknäppt, men inspiration från kostymmodet innebär att smokingjackor med spetsiga slag tidigt blir populära. Slagen eller sjalkragen är klädda med satäng eller grosgrain. Smokingjackan saknar sprund och har passpoalfickor.
Smokingbyxorna är tillverkade i samma material som jackan och har en eller flera band, revärer, i silke på sidorna. De bärs högt med hängslen och har inga slag.
Västen, lågt skuren och i samma material som smokingen, används för att täcka midjan. Gördeln, cummerbund, var ett alternativ som inspirerades av ett plagg som bars av indiska soldater.
Skjortan är vit och har ett stärkt skjortbröst, antingen plisserat (veckat) eller i piké. Den saknar fastsydda knappar – istället har den bröstknappar (studs) och manschettknappar. Den klassiska kragen är uppvikt – s.k. snibbkrage – men även en klassisk skjortkrage godtas för mindre formella sammanhang.
Flugan matchar materialet på smokingens krage eller slag, och knyts för hand.
Skorna är svarta och glansiga, för att matcha smokingens andra delar, och bärs med svarta, långa strumpor. Modellen var ursprungligen pumps, skor utan snörning och försedda med spännen eller rosetter. Under tidigt 1900-talet blir oxford-skon i lackat patentläder allt mer populär.
Bland accessoarerna finns den obligatoriska vita näsduken och ett diskret fickur eller armbandsur. Dandyn bär en blomma, boutonnière, i knapphålet – en tradition med mycket äldre rötter än smokingen.
Moderna varianter
Under de senaste 100 åren har den formella varianten av smoking inte förändrats mycket. Men i populärkulturen och modet har den genomgått otaliga varianter.
När smokingen spreds från kalla England till varmare breddgrader uppstod behovet av ett svalare alternativ. På 1930-talet började man experimentera med ljusa versioner av dinner jackets gjorda av tunn ull eller linne. Den stärkta skjortan byttes mot en vanlig kostymskjorta med nedvikt krage. Västen byttes mot en svalare cummerbund i silke, eller så valde man dubbelknäppt. Den här varianten slog igenom inte minst genom Humphrey Bogart i Casablanca.
När färg-tabut väl släppt så gick det snabbt. Under efterkrigstiden och de rebelliska 60- och 70-talen ifrågasattes alla gamla konventioner. Pastellfärger, metallfärger, mönster och kråsskjortor var bara några av alla varianter som passade förbi.
Men trots alla dessa försök att omdefiniera smokingen så står den sig väldigt bra. Designers som Tom Ford och stilikoner som James Bond har med stor respekt för smokingens arv tagit den med in i 2000-talet.
