Den 25 november nåddes herrmodevärlden av den sorgliga nyheten att Cesare Attolini, en legend inom herrmode, avlidit.
Cesare Attolini var andra generationen Attolini, och tillsammans med sin far Vincenzo ursprunget till det vi nu kallar den “napolitanska stilen” på kavajer. För att hedra Cesares livsgärning berättar vi idag historian om hur familjen Attolini kom att göra Neapels kostymer berömda världen över.
Smältdegeln Neapel
Neapel är en av historiens riktiga smältdeglar. Det började med grekerna som grundade “den nya staden”. De följdes under historiens gång av romare, normander, schwaber, huset Aragon, Frankrike, Spanien, habsburgarna och huset Bourbon innan man till sist blev en del av Italien 1860.
Neapel hade sin historiska höjdpunkt under 1600- och 1700-talet, när det var Europas näst största stad efter Paris. Men man fick aldrig någon riktig industriell revolution och staden föll i fattigdom. Under andra världskriget skadades staden svårt och arkitekturen blev även den något av ett hopkok, om än ett väldigt vackert sådant. Maffia, sopskandaler, ficktjuvar och inte minst stadens egna, mycket individualistiska invånare har fortsatt prägla bilden av Neapel som “a beautiful mess”.
Vincenzo Attolini skapar den napolitanska stilen
Förutom den världskända pizzan var skrädderiet en tidig konstform i Neapel. Här grundades på 1300-talet Italiens äldsta skrå för skräddare och det sägs att konfektionskläderna – ready to wear – kan ha uppfunnits här. Skräddarna i Neapel kom under renässansen att klä många kungahus i Europa.
Tyvärr tappade Neapel gradvis sin position till andra rikare städer i Italien, som Rom och Milano. Därför fick staden aldrig sin egen stil. När Vincenzo Attolini arbetade som skräddare på 1930-talet var kostymen från Neapel fortfarande ofta gjord efter en brittisk förebild med tydligt skulpterade drag och tjocka foder.
Vincenzo arbetade som tillskärare för en annan legend inom herrmodet, Rubinacci, när de tillsammans fick idén att skapa en kostym som passade bättre för den varma Neapelbukten. Vincenzo tog bort allt vad mellanlägg (canvas) och axelvaddar heter, och valde ett tunt och svalt innerfoder. Resultatet var en revolution – en kavaj som var lätt som en skjorta och till och med kunde vikas flera gånger! Den napolitanska stilen var född.
Vincenzos nya stil blev populär med stilikoner som regissören Vittorio De Sica och skådespelaren Marcello Mastroianni. Hertigen av Windsor ska ha blivit så imponerad av Vincenzos skapelse att han ska ha stoppat en man mitt på torget på Capri för att fråga vem som gjort hans kostym.
Cesare Attolini
Vincenzo fick sex barn, varav sonen Cesare visade den största fallenheten för skrädderiet. Han uppfann på 1960-talet det system, liknande ett löpande band fast för kostymer, som idag används även hos t.ex. Kiton. Cesare jobbade också för flera andra varumärken, t.ex. ISAIA, innan han återvände till sina rötter och tog över familjens skrädderi.
Idag har Cesare Attolini ca 130 skräddare i Casalnuovo, som producerar ca 50 plagg per dag. Man arbetar fortfarande enligt systemet Cesare skapade, där varje skräddare är specialist på ett av stegen i tillverkningen. Alla moment, från tillskärning till sömnad, görs fortfarande för hand. En kostym tar därför ca 30 timmar att skapa. Även om priserna är astronomiska – mellan 40.000 och 50.000 kronor för en kostym – är det ändå inte dyrt sett till tiden det tar att skapa plagget och materialen som används.
Cesare Attolini leds nu av Cesares söner, Massimiliano och Giuseppe Attolini. Fram till sin död fortsatte även Cesare vara väldigt engagerad i verksamheten. En annan son, Vincenzo, startade sitt eget Stile Latino med en något mer modern och figursydd stil.
Den napolitanska stilen som farfar Vincenzo en gång skapat har fortsatt att utvecklas och förfinas, med detaljer som rullande slag, båtfickan, skjortaxeln och mycket mer. Attolini och Rubinacci har över tiden fått sällskap av “nya” tillverkare som Kiton, ISAIA, Orazio Luciano och Barba Napoli. Och staden Neapel har återfått sin position som skräddare åt Europas överklass.
