Vi var inne på ämnet flyktigt i fredagens inlägg, men här kommer lite mer om en av gentlemannens bortglömda accessoarer – damasker. Damasker ovanpå blankputsade svarta skor, tillsammans med hög hatt och käpp har länge varit stereotypen av hur de förmögna klädde sig i början av 1900-talet.
Klassiska filmer som Swing Time (1936) och Blue Skies (1946) med Fred Astaire i huvudrollen har ytterligare odlat myten av damasken som ett skotillbehör som används tillsammans med dessa accessoarer.
Numera ser man inte damasker speciellt ofta varken i festliga sammanhang eller i vardagen. Det som närmast påminner om damasker är väl de gummigaloscher som vissa gillar att dra över sina läderskor i syfte att undvika att dessa blir blöta och nedsmutsade.
Damasker i sin rätta innebörd är ett skotillbehör som användes främst i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet för att skydda skor, byxben och strumpor från smuts. Damasker ingick framförallt i männens garderob men även bland kvinnor fanns olika varianter av denna.
Vanliga material var olika typer av tyger och läder, beroende på användningsändamål. Damaskerna hölls på plats med snörning eller knappar, vanligtvis på utsidan av benet samt med en rem under fotsulan.
Numera ser man damasker i sitt ursprungliga utförande främst som truppardräkt inom det svenska försvaret. Damasker finns även inom ridsporten och för äventyrare, men då oftast i olika funktionsmaterial som inte är ämnade för en mer formell klädsel.
Lite bilder från början av 1900-talet med damasker.
Den engelska skådespelaren Claude Rains i ett par damasker från år 1912.
Damasker i läder.
Fred Astaire i filmen Swing Time från 1936.
Kort klipp från Blue Skies (1946) med en av de mest klassiska filmscenerna i historien där Fred Astaire dansar till låten Puttin’ on the Ritz.
Källa: Wikipedia