I allmänhet har det setts som en positiv sak att ha många valmöjligheter. Friheten att välja har setts som det ultimata för vårt välmående. Uttryck som ”låt alla blommor blomma” och liknande har blivit allt mer populära i skolsystemet och andra delar av samhället för att hylla ett system där man ger individen friheten att välja bland det som man bäst passar ens intressen.
Samtidigt lever vi i ett samhälle där valmöjligheterna historiskt sett aldrig varit fler än vad de är idag. Det räcker med att se på alla val man står inför när man skall köpa elektronik eller till och med under ett vardagligt besök till matvarubutiken. Till detta tillkommer ännu alla tekniska hjälpmedel och sociala medier som ger oss ett oerhört flöde av information i realtid.
Det är ingen brist på entreprenörer och ”livscoacher” som hyllar denna utveckling och de möjligheter som detta medför. Samtidigt har det dock uppstått en diskussion om att vi snarast leder till att vi blir förlamade av alla valmöjligheter och att även de minsta av beslut i vardagen gör oss förvirrade.
I boken The Gold Mine Effect: Crack the Secrets of High Performance har Rasmus Ankersen forskat i hemligheten bakom framgångsrika människor både inom idrotten och affärslivet. Varför kommer en så stor del av världens framgångsrikaste fotbollsspelare från Brasilien, varför kommer största delen av världens bästa långdistanslöpare från samma byar i Kenya och Etiopien och varför är en så stor andel av alla de bästa golfspelarna på damsidan från Sydkorea?
En av de mest väsentliga fynden finns att finna i fokuseringen. En gemensam nämnare för alla dessa idrottare och även för de som granskades i affärslivet är att de hade ytterst få andra distraktioner i livet. I brist på valmöjligheter var de tvungna att tidigt välja sin inriktning, vilket gjorde att de uppnådde väsentliga mängder timmar av träning tidigt i livet. Det är inte ovanligt att brasilianska fotbollsspelare eller kenyanska löpare har uppnått den gyllene 10.000-timmars gränsen av träning redan i 13-års ålder, medan denna uppnås först i 18-års ålder för många idrottare i övriga delar av världen.
Ankersen och flera andra forskare anser att man i dagens samhälle är alltför fokuserade på ordet talang när det handlar om framgång. Även om de gener vi bär på skapar vissa grundförutsättningar för hur långt man kan nå är det ändå i slutändan fokus och hårt jobb som avgör hur framgångsrik man blir. För detta krävs att man helt enkelt bränner alla broar och klarar av att fokusera på det väsentliga.
Att ha alltför många valmöjligheter i livet kan alltså snarare vara en förbannelse när det gäller att nå framgång eftersom det gör oss paralyserade. Även för välmåendet har allt fler studier påvisat att mängden av val vi står inför varje dag gör oss mer olyckliga än vad vi någonsin varit. En av de mest uppmärksammade böckerna i ämnet går under namnet The Paradox of Choice och är skriven av Barry Schwartz. Nedan finns en video från en presentation som Schwartz hållit där han sammanfattar flera av de väsentligaste punkterna i boken.
En av de viktigaste förutsättningarna för framgång i ett samhälle där problemet är ett överflöd av möjligheter och information är alltså förmågan att fokusera och sortera bland det som är väsentligt med tanke på ens egna målsättningar. Även om talang har en viss betydelse inom vissa branscher är det ett faktum att ett hårt och fokuserat jobb i de flesta fall är avgörande för framgång. Förmågan till att fokusera är och kommer alltså att bli den viktigaste typen av talang oavsett vad man än börjar med.