Bland alla förståndets och hjärtats egenskaper som medverkar till framgång i världen är det inget vars vikt är större, men som det oaktat av ungdomen i våra dagar underskattas mera än hövlighet — den känsla av välvilja och tillgivenhet inför nästan, som ger sig uttryck i ett angenämt umgängessätt.
Med denna mening börjar professor William Mathews kapitlet Umgängesvett i sin bok På lifvets vädjobana från år 1873. En bok som översattes till svenska år 1881 av Charles G. Linderborg.
Det är väldigt lätt att hålla med om ovan nämnda påstående, men det oaktat är detta något som ofta verkar glömmas bort hos nutidens människor. Istället möter man, precis som William Mathews nämner i sin bok, ofta på självupptagenhet och brist på respekt för andras åsikter. Att bevisa sin kunskap genom att argumentera för sin ståndpunkt är viktigare än att lära sig av sina medmänniskor.
Nedan är ett utdrag ur kapitel XI Umgängesvett från ovan nämnda bok. Om man i sitt liv förmår sig att tänka på dessa gyllene regler i sitt umgänge med andra människor har man kommit långt i strävan efter att bli en verklig gentleman.
Bland alla de förståndets och hjertats egenskaper, som medverka till framgång i verlden, är det ingen, hvars vigt är större, men som det oaktadt af ungdomen i våra dagar underskattas mera, än höflighet — den känsla af välvilja och tillgifvenhet för nästan, som ger sig uttryck i ett angenämt umgängessätt. Den anda af sjelftillräcklighet och öfversitteri, och det förakt för vedertagna bruk och plägseder, som genom uppfostran inplantas hos våra ynglingar, göra dem allt för benägna att ringakta den grannlaga belefvenhet, den onämnbara och ädla finkänslighet i tänkesätt och åthäfvor, som kännetecknar den verklige gentlemannen.
[pullquote]En äkta gentleman igenkännes på den aktning, han visar för andras rättigheter och känslor, äfven när det gäller de obetydligaste frågor. Han visar undseende för andras egenheter, liksom han önskar, att andra skola visa det emot honom.[/pullquote]
Höfligheten har betecknats såsom välvilja i små ting. En äkta gentleman igenkännes på den aktning, han visar för andras rättigheter och känslor, äfven när det gäller de obetydligaste frågor. Han visar undseende för andras egenheter, liksom han önskar, att andra skola visa det emot honom. I samqväm är han lugn, obesvärad, anspråkslös; han söker icke spela mästare, ej heller genom ord och åtbörder låta påskina, att han anser sig förmer, eller visare, eller rikare än någon annan af de närvarande.
Han är aldrig ”uppblåst”, ej heller ser han andra öfver axeln, derföre att de icke helsas med samma titlar och hedersbevisningar eller intaga samma höga ställning i samhället som han sjelf. Han yfves aldrig öfver sina talanger, ej heller jagar han efter smicker genom att förringa hvad han uträttat. Han föredrar att handla framför att tala; han vill hellre vara än synas; och han utmärker sig för sin klara, öppna blick och sitt goda hjerta, sin fina uppfattning af och sin snabba uppmärksamhet på de små, skenbart obetydliga ting, som kunna orsaka andra nöje eller förtret.
Då han säger sin mening, talar han icke i en myndig, avgörande ton; han lyssnar tåligt ock aktningsfullt på vad andra har att anföra; och om han känner sig manad att bestrida deras påståenden, medger han villigt, att kan möjligen kan irra sig; och han förfäktar sina egna åsigter på ett sådant sätt, att han inger aktning hos hvar och en, som hör konom. Hela hans förhållande mot medmenniskor andas uppriktighet ock välvilja; och huru hög hans samkällsställning än må vara, känner sig den ringaste ögonblickligen väl till mods i hans närvaro.