Gentlemannens guide till akvavit

Akvavit är Nordens svar på champagne – den där drycken som kommer fram på bordet bara vid speciella tillfälle. Så nära vi kommer en nationaldryck efter folköl och mellanmjölk. Men medan den franska drycken blivit en internationell succé genom slug marknadsföring, så är vårt nordiska alternativ fortfarande något exotiskt i världen.

På grund av vårt kära Systembolag fick också drycken länge en styvmoderlig behandling, där bara ett fåtal alternativ överlevde. Det är först med de senaste årens trend mot hantverksdestillat som uppfinningsrikedomen och variationen återkommit. Akvaviten börjar bli matkultur igen.

I den här guiden ger vi unga och gamla gentlemän den skolning i akvavit de kanske aldrig fått. Alla drycker blir bättre när man förstår dem, och få drycker är så missförstådda som vår kära akvavit.

Om snapsar, brännvin och akvavit

Snapsar, brännvin och akvavit används ofta synonymt, men betyder faktiskt olika saker. Vår kanske mest ursprungliga, bevarade ord för sättet att dricka en munfull sprit är sup. Sup kommer från samma ordfamilj som soppa och handlar alltså om att sörpla i sig något flytande med en sked – och det kommer från ett gammalt bruk att dricka brännvin med sked. Snaps är ett senare ord, inlånat från tyskan, med samma betydelse: en munfull brännvin. Alltså en shot som vi skulle sagt idag.

Snaps har ju också kommit att bli ett annat namn på just brännvin. Brännvin kommer precis som det låter från bränt vin och innebar först att man destillerade vin till högre alkoholhalt – kanske för att vara lättare att transportera, eller för att undvika skatt. Senare lärde vi oss att göra brännvin på spannmål och potatis.

Brännvinet användes ursprungligen till kruttillverkning, men fick även medicinskt bruk. Kryddningen var säkert tänkt som hälsobringande men tog också udden av finkelsmaken, och brännvin kryddat med örter som kummin och dill kom att bli populärt som dryck.

Akvavit har inget med färgen vit att göra, utan är en försvenskning av aqua vitae – en fras från 1300-talet som tillskrivs alkemisten Johannes de Rupescissa. Han ska ha studerat sprit och fått idén att alkohol skulle vara ett femte fundamentalt element som gav liv till saker. Ordet är f.ö. föregångare till orden eau-de-vie på franska, akvavit på svenska, whisky på gaeliska (uisce beatha) och vodka på de slaviska språken. Det var alltså en lite finare och mer internationellt term för destillat.

Bortom all terminologi så finns det faktiskt en viktig skillnad. Snaps kan vara vad som helst, brännvin är en kryddad sprit och akvavit är numera en skyddad beteckning på ett brännvin kryddat med kummin och/eller dill. Är det inte kummin eller dill, så är det alltså kryddat brännvin.

Akvavitens stilar

Akvavit kan som många andra drycker lagras. Det ger upphov till våra nordiska stilar på akvavit. I Sverige och Danmark dricker vi den olagrad, medan den norska akvaviten typiskt är fatlagrad.

I Danmark är det Aalborg Taffel Akvavit (”den röda”) som är den mest ursprungliga, med sin tydliga ton av kummin.

I Sverige har vi O.P. Anderson Aquavit som hör till de mest traditionella, med inslag av anis och fänkål. Drycken lanserades först 1891 och hör till de äldsta varianterna vi har kvar i produktion i Sverige.

Den norska akvaviten är något helt annat. Det norska fatlagrade brännvinet ska komma från en skeppslast på fat som sändes till Australien 1805, och sedan gick i retur. Då upptäcktes att spriten som lagrats och fått korsa ekvatorn två gånger fått en helt ny smak. Stilen kallas linjeakvavit, och innebär alltså att spriten korsat ekvatorn på ett fartyg under sin lagringsperiod. Lysholms Linie Aquavit är den ursprungliga, men numera är det en jordenruntresa i 16 månader som gäller. Tonerna från sherryfaten ger den norska akvaviten en mycket mjukare stil.

Snapsens turordning

Snaps ska ursprungligen ha serverats i relativt stora glas – 1 s.k. jungfru eller 8 cl ska ha varit en normal snaps (en s.k. kronsup). Glasen var trattformade, i bleckplåt, vilket ska ha gett upphov till begreppet ”ta sig en blecka”.

För att hantera den stora mängden alkohol uppstod traditionen med att dricka en hel och en halv snaps – ”helan” och ”halvan”. I studentkretsar utvecklades turordningen till runt 20 olika snapsar, enligt listor som följande:

1. Helan
2. Halvan
3. Tersen
4. Kvarten
5. Kvinten
6. Rivan
7. Septen
8. Rafflan
9. Rännan
10. Smuttan
11. Smuttans unge
12. Femton droppar
13. Lilla Manasse
14. Lilla Manasses bror
15. Kreaturens återuppståndelse
16. Absolut sista supen
17. Den bleka dödens dryck

Sex personer, sex brännvin

Traditionalisten – O.P. Anderson Aquavit

Till svensk midsommarmat finns det få saker som slår O.P. Anderson Aquavit. Fabrikör O.P. Anderson hade i själva verket varit död 15 år när drycken som gjort hans namn odödligt lanserades, då av sonen och arvtagaren till familjens destilleri.

För den som vill ha mindre krydda så finns Skåne Akvavit, som har samma kryddor men i mindre koncentration.

Den nyfikne – O.P. Anderson Björk

O.P. Anderson Björk är en modern variation på deras Aquavit, där den traditionella kryddblandningen kompletterats med björksav, björkknoppar och citronzest.

Spritnörden – Stockholms Destilleri

Stockholms Bränneri på Söder har sedan 2016 gjort sig ett namn som producent av högklassig gin. Därför är det ju inte så konstigt att de lånar enbären från ginen för att göra en modern, smakrik akvavit.

Sökaren – Vasa 1628

För den som söker den udda eller nya smaken: vad sägs om 400 år gamla toner? Vasa 1628 är varsamt återskapad från droppar av den flaska brännvin som bärgades från regalskeppet Vasa, och har återskapats av Norrtelje Brenneri. Toner av anis och ek gör att du kan dricka den kyld som snaps, eller ta den som en avec efteråt.

Tuffingen – Bäska Droppar

Brännvin kryddat med malört är bara för de riktigt modiga. Bäsken är en kulturdryck men inte särskilt snäll mot nybörjare. Gör sig bäst som digestif efter maten – beskan sägs göra det lättare att äta mer utan att bli övermätt.

Snapshataren – O.P. Anderson Petronella Hallon

Du får inga bonuspoäng från traditionalisterna, men vill du dricka snaps som inte smakar snaps men ändå bär det rätta namnet är O.P. Anderson Petronella Hallon för dig. En alkoholsvagare variant av O.P. Anderson, smaksatt med hallon, döpt efter O.P. Andersons fru Petronella.

Vi lämnar det till dig att bedöma om namnet har med dryckens målgrupp att göra. Säkert är i alla fall att den här versionen också passar utmärkt till rosa, fiska sommardrinkar (läs mer: drinkar med O.P. Anderson Petronella Hallon) om det blir en slatt över.

Akvavit – några tips från coachen

Vi skickar med några tips smaktips signerade Jonas Odland, Aquavit Master Blender på O.P. Anderson Distillery, för hur snapsen ska drickas för en perfekt upplevelse tillsammans med maten.

Lägg aldrig akvavit i frysen

Att servera akvavit så kall som möjligt är en gammal ovana från tiden då sprit ofta smakade finkel. Kylan behövdes för att dämpa bismakerna och göra den mer drickbar. Med dagens höga kvalitet vill vi i stället känna smaken i från kryddningen. En perfekt temperatur för akvavit hittar vi i grönsakslådan i kylskåpet, jordkällaren eller vinkylen, det vill säga runt 8-14 grader. Att sänka ner en flaska i havet eller sjön är också ett effektivt sätt att kyla snapsen till rätt temperatur.

Mindre snapsar är godare än en stor

Både alkoholen och kryddningen i akvaviten har som funktion att lyfta smakerna i maten. Det är därför godare att dricka små snapsar under måltiden, som exempelvis passar till olika sorters sillar, än att låta ”helan gå” med en sexa.

Rätt akvavit till rätt sill

På samma sätt som man matchar vin till olika rätter bör man välja akvaviten efter mat som serveras. Till midsommarbordets klara sillinläggningar såsom lök- och glasmästarsill passar akvavit med tydlig kumminsmak. O.P. Andersons original från 1891 är ett exempel där kryddan väl möter sötman och syrligheten i sillagen. För gräddigare sillinläggningar såsom skärgårdsill och kräftsill passar dock något mildare snapsar. Här kan man exempelvis välja någon av de mjukare O.P. Anderson-akvaviterna Björk eller Klar.

Servera i snapsglas på fot

Glasets utformning är viktig för helhetsupplevelsen. Därför rekommenderas det att servera akvavit i ett snapsglas på fot i stället för i ett shotglas. Det går exempelvis alltid att hitta härliga äldre glas på auktioner, köp- och säljsajter samt loppmarknader. Att blanda flera olika udda snapsglas gör dukningen bara vackrare.

Gör cocktails på slatten

Akvavit måste inte enbart drickas rent som en snaps. Ifall man har kvar i flaskan efter midsommar passar det ypperligt att använda till drinkar. Akvavit är en riktigt god bas i både klassiska och moderna cocktails så som Olof Palme, den svenska versionen av drinken Fidel Castro. 

Akvavitdrinken Olof Palme
Ingredienser:
5 cl O.P. Anderson Original Aquavit
Ginger Beer
Mycket is
Lime
Mynta om så önskas

Gör så här:
Fyll ett highballglas med is.
Blanda i O.P. Anderson och toppa med Ginger Beer.
Garnera med en limeklyfta samt eventuellt lite mynta.