Mycket av det vi ser inom herrmodet 2020 kännetecknas av klassiska detaljer från 1930-talet och några årtionden framåt. Det kan ändå vara intressant att se hur herrmodet såg ut några årtionden innan. Här tar en återblick till 1920-talets glada dagar och dess herrmode.
Även om man inte såg något revolutionerande nytt hos männens formella klädsel under 1920-talet, blev det uppenbart att man under detta årtionde såg en fortsatt utveckling mot en mer informell etikett gällande klädseln.
Smokingen mer accepterad enligt etiketten
Medan endast fracken, eller det som man på engelska kallar ”Full Dress”, var den enda acceptabla klädkoden tidigare – såg man nu allt oftare män i smoking på olika kvällsevenemang.
Det fanns dock vissa evenemang där fracken enligt etiketten fortsättningvis var det enda riktiga att bära för herrarna. På operan, baler eller formella middagar var det otänkbart att bryta mot de gamla stilreglerna.
Gatumodet under 1920-talet
Det var främst i gatumodet vi såg förändringens vindar. Medan fracken var en vanlig syn på gatorna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, blev denna som vardagsklädsel främst förknippad med äldre män under 1920-talet.
Detta var trots allt det glada 20-talet, jazzåldern, då förändringens vindar blåste. Här gick bland annat Hollywoodstjärnor och andra rika och berömda i bräschen för utvecklingen och tillät sig ofta att bryta mot gamla etikettregler för klädseln.
Det var på 1870-talet som den kostym som vi nu känner igen den kom till världen. Det var med stor skepsis man såg på detta plagg och framförallt betraktades det som ett fritidsplagg. Detta skulle alltså förändras under ett årtionde där många kände för att bryta mot alla traditionella regler.
I början av 1920-talet hade redan ”kavajkostymen” blivit ett mer accepterat plagg hos männen. Under början av 1900-talet användes faktiskt ordet Lounge Suit för att beskriva den helt vanliga kostymen.
Även i dagens läge ser man ibland detta ord på inbjudningar, men här menas alltså i allmänhet en vanlig mörk kostym.
De flesta kavajer vi ser idag har en eller två slitsar i ryggslutet, oftast benämnda sprund, något som gör att kavajen rör sig bättre mot kroppen. På kavajer av engelskt snitt är två sidoslitsar vanligast.
På kavajer av italienskt snitt är en enkelslits vanligare. På vissa amerikanska kavajer finns ingen slits alls, något som vi kan se på modellerna ovan.
Det som gjorde kostymen mer tillgänglig för massorna var att kavajen saknade midjesöm. Därför behövde den inte följa individuella bärarens kropp på samma sätt som tidigare plagg. Det gjorde att den inte behövde sys upp hos en skräddare efter personliga mått, utan kunde masstillverkas i fabriker, som så kallad konfektion.
Kavajkostymen blev därmed billigare och tillgänglig för fler bärare, samtidigt som den fungerade i fler sociala sammanhang än de äldre manliga plagg som fracken, bonjouren och jacketten.
Kavajkostymen förknippades kring sekelskiftet med modernitet, både då det var ett nytt plagg i den manliga garderoben och då den tillverkades på ett modernt sätt.
Tyget på kostymerna blev också lättare, speciellt till sommaren. Redan i mitten av 1920-talet kunde man se allt fler kostymer med bredare silhuett, men det skulle dröja till en bit in på 1930-talet innan denna trend på allvar slog igenom.
På 1920-talet var det ännu den franska stilen populär, med figursydda kavajer och byxor. Detta syns med all önskad tydlighet i katalogen med höst- och sommarmodet från amerikanska The P.H. Davis Tailoring Company från 1920-talets början.
Något som var speciellt utmärkande med 1920-tals stilen var även de långa kavajerna i kombination med den smala silhuetten – ytterligare ett kännetecken för den franska skräddarkonsten under början av 1900-talet.
Men även den engelska skärningen från skräddarna på Savile Row var populära hos amerikanerna.
Trots att det vanligen är Cesare Attolini som får erkännande för att att introducerat den ostrukturerade kavajen inom herrmodet under 1930-talet, kan vi här se mängder av modeller där kavajerna saknader axelstoppning.
Det var inte innan 1930-talet vi på allvar skulle få se strukturerade kavajer som på ett mer framträdande sätt tog fram de maskulina dragen. Det var då som axelvaddar började läggas till kavajer, samtidigt som man gjorde kavajerna allt smalare i midjepartiet.
Då blev också silhuetten i övrigt bredare. Detta såväl på byxor som kavajer. En annan klassisk detalj som vi kunde se förändringar på mellan 1920-talet och 1930-talet var att vi snart skulle få se en allt större variation på slagen. Framförallt de bredare slagen samt sjalslag blev väldigt populära på kavajerna under 1930-talet.
Det är något som vi se en återgång till även under herrmodet under de senaste åren.
Vågat och dekadent. Det är två ord som man kunde sammanfatta 1920-talets herrmode med. Man kunde med fog påstå att detta var ett årtionde som kostymen befäste sin ställning både inom gatumodet och ute i salongerna.