Antalet singelhushåll har ökat drastiskt under de senaste åren. Det gäller både bland män och kvinnor. Vissa ser detta som ett hot mot framtida välfärd eftersom barnafödandet hotar minska i och med den nya utvecklingen.
Utan att ta ställning för det goda eller det dåliga i situationen kan vi konstatera att det alltid funnits gott om ungkarlar i världen. Frågan är bara om dessa ungkarlar var bättre på att njuta av tillvaron än nutidens dito.
I ett tidigare inlägg skrev vi om The Bachelor’s Country House som fanns i den utmärkta boken The Gentry Man – en sammanställning av de bästa artiklarna från tidningen The Gentry Magazine som kom ut mellan åren 1951-1957.
Även om The Gentry Magazine var en tidning riktad till gentlemannen i de övre samhällsklasserna, kunde mycket av innehållet sägas ha varit inriktad till den ”ständiga ungkarlen” – på engelska Bachelor.
En viktig egenskap hos den tidens ungkarlar var förmågan att klara sig själv och ändå ha förmågan att njuta av tillvaron och leva med stil. Där kan man alltså fråga sig om detta är något som vi blivit sämre på genom åren.
Numera ser man nämligen mest artiklar om hur dåligt det är för den mentala hälsan att leva ensam. Som ett kort råd i sammanhanget vill jag gärna påminna om att det är nyttigt för alla, oavsett om man är kvinna eller man, att lära sig att inte endast klara sig på egen hand – utan även att lära sig njuta av tillvaron i sitt eget sällskap. Det är sann styrka. Sedan är det också viktigt med socialt umgänge, men det skall sist och slutligen ses som ”grädde på moset”. Att bli alltför beroende av andras sällskap eller sällan bra.
Utan att gå desto närmare in i ämnet går vi här över till lite tips gällande inredning av ungkarlslyan från boken Den äkta Gentlemannen av J. G. Wenzel från år 1845.
Det finns alltför lite tips numera om hur en ungkarl skall inreda sitt hem. De flesta inredningsmagasin är väldigt inriktade på kvinnlig smak, vilket visserligen är förståeligt med tanke på att kvinnor ofta är storkonsumenter av inredningsmagasin och inredningsbloggar.
Låt vara att inredningstipsen nedan kanske inte heller riktigt är av dagens datum, speciellt med tanke på det utrymme de flesta av oss har att inreda. Men man kan ju alltid ta med sig några av tipsen och anpassa det efter den yta man har att tillgå.
Jämte med artikeln har jag placerat in bilder från mitt besök på Hallwylska palatset förra veckan. I sammanhanget skall nämnas att familjen Hallwyl var en av de förmögnaste familjerna i Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, med en konstsamling utöver det vanliga. Palatset färdigställdes år 1898 och innehöll totalt 42 rum fördelade på drygt 2000 m².
Men även här kan man hämta inspiration och sedan tillämpa det i ett mindre luxuöst format.
Nedan är kapitel 10 från boken ”Den äkta Gentlemannen”:
X.
Möblering.
Ett godt lefnadssätt skönjes äfven i möbleringen af våra rum. Allting bör här förråda en renad smak samt kännedom af verlden och tidehvarfvet. Målningar, husgeråd, prydnader måste göra för den besökande åskådligt, att han befinner sig i ett hus, der förstånd, smak och fina seder hafva sin bostad.
Olikheten i stånd, förmögenhet och yrke gör äfven skiljaktighet i rummens möblering nödig. Vare det nog, att här meddela några reglor, huruledes rummen hos en man af medelståndet, utan att vara präktiga och lysande, ändock böra vara smakfullt inredda.
Möblering af ett visitrum. Detta rum, bestämdt till främmandes mottagning, bör äfven hafva en derefter lämpad inredning, således få hvarken skåp, skänkar, mat- eller skrifbord, kommoder, toilettspeglar eller sängar här synas.
Ljuskronor, eller lampor, spelbord, ottomaner, divan, soffa, kanape, en s. k. studsare, o. d., äro de ting, som höra till ett visitrum. De böra vara gjorda i den mest omtyckta och goda, men blott efter en enda smak. Målning och tapeter måste ega en lifvande anblick, utan att vara brokiga eller mångfärgade.
Väggbeklädnadens färg bör instämma med fönstergardinernas (så framt ej den hvita färgen är föreskrifven af modet) samt med öfverdraget på stolar och soffa. Väl polerade bord, stolar af mahogny, ebenholz eller goda inhemska trädslag och i modern form, göra ett förmånligt intryck.
Mycket beror vidare derpå, att ifrågavarande rum ej är öfverlastadt, utan att i allt råder jemnmått och harmoni. Soffan står vid den bredaste väggen; på hvarje sida dörren och något längre fram i rummet en armstol eller fåtölj; vid den öfriga fria väggen några stolar, lika långt från hvarandra och soffan, samt i rak linea från väggen.
Man må ej kalla detta för småsaker; en man af smak och ordningskärlek märker genast den minsta anstöt mot ordning och jemnmått. Äro flera breda väggar i rummet, som icke afbrytas genom dörrar, så är nödigt, att mellan stolarne sätta passande bord, med en vas, ett ur, en vacker alabasterfigur o. d. Att pryda borden i visitrummet med glas, porselän och öfverhufvud med saker, bestämda till dagligt bruk, är en låg smak, så ofta den än varit på modet.
Vill man upphänga taflor eller kopparstick i visitrummet, så böra de vara af mästarhand och passa till sitt ämne. Nakna figurer äro oanständiga, vore de än af den störste mästares hand. Familjeporträtter, heldst af de närvarande egarne, passa ej heller i visitrummet. Man bör icke öfverallt vilja anbringa sitt kära jag. Att ändtligen den största snygghet och frihet från damm bör råda i dylika rum, förstås af sig sjelf.
Möblering af boningsrummen. Dessa behöfva mindre glans. De fordra renlighet, ordning, ändamålsenlighet, smak, enkelhet. Möblerna kunna här vara af vanligt träd.
En ljus grundfärg på väggarne gör rummet ljust och gladt, hvilket i boningsrum är en hufvudfordran. Till dess möbler höra kommod, skrifbyrå, fortepiano, soffa, stolar, små sidobord, runda småbord, en stor spegel. Stora skåp passa äfven icke här. Att ställa porselän, silfver o. d. på kommoder, skåp, eller bord, äfven i boningsrummet, strider mot den nyare och bättre smaken.
På kommoden kan en blomstervas, en enkel grupp af marmor eller alabaster, på skrifbyrån ett antikt hufvud ställas. Äfven här fordras jemnmått att hvarje vägg har en enda hufvudmöbel.
Om rummets beskaffenhet medgifver, sätter man soffan icke långt från kakelugnen, men aldrig en skrifbyrå (chiffonnier) eller kommod nära soffan. Ett litet sidobord står i dess närhet på sitt rätta ställe, och gör att denna lilla plats vid kakelugnen synes mer förtrolig och beqväm.
Möblering af en Sängkammare. En vacker grå färg, med gröna gardiner och förhängen, är rätta färgen i en smakfull sängkammare. Det gröna omhänget ger en angenäm skugga och i ett sådant rum träder det stilla lugnets bild den inkommande liksom till mötes.
Måste flera sängar stå i detta rum, så är bäst ställa dem så, att de vetta med örngottet mot hufvudväggen. Mellan två sängar är ett rundt, ända till golfvet öfvertäckt bord, på behörigt ställe. Derpå kan stå en toilettspegel eller en studsare. Några bilder och familjeporträtter pryda rummet.
Öfverhufvud bör allting här vara i ytterst enkel smak, och af mörk, icke skärande färg.
Låter det sig göra, så vilja smak och helsa, att sängkammaren ej är för liten, att den har ren luft och solsken, med utsigt åt trädgården.
Studerkammaren är grön samt bäst prydd med antika byster, porträtter af lärde och konstnärer, jord- och himmelsglober m. m. Borden äro öfverdragna med grön eller brun vaxduk. En pendyl afbryter med sina slag den högtidliga tystnaden i sånggudinnornas tempel.
Tjenstfolkets rum äro hvitmenade, ytterst enkelt möblerade, rena och ljusa.