Vissa påstår att det var bättre förr, huruvida detta stämmer låter jag vara osagt. Det som man dock kan säga är att mycket var väldigt annorlunda.
En av de saker som var annorlunda var reklamen. Redan tidigare har vi konstaterat att de många illustrationerna i reklamen hade sin charm – en charm som man kan sakna i dagens värld. Att dessa även med dagens ögon kan ses som lite smått naiva lägger även det till en dimension av nostalgisk charm.
Sedan kan man ju även argumentera för att allting skall vara så otroligt allvarligt nuförtiden. Precis som att vi i dagens samhälle saknar förmågan att dra egna slutsatser utifrån den information vi erhåller.
Idag hämtar vi inspirationen från amerikansk reklam under mitten av 1930-talet och tidningen Modern Screen. Vi tar här fasta på de största skillnaderna i reklamen från denna tidsera i jämförelse med hur det ser ut i dagens läge. Hur ofta ser ni i dagens läge t.ex. reklam för viktökningsmedel?
För den som växt upp med mor- och farföräldrar som var unga under 1930-talet är detta kanske inte direkt chockerande. Jag personligen hade en mormor som vid varje besök hos henne påpekade hur fet och blek jag blivit – i ett uppenbart försök att ge mig en komplimang. För den som tränar tufft och gjorde sina försök till att förbättra solbrännan var detta kanske inte alltid så uppskattat…
Det gällde dock att beakta generationsskillnaderna och det minns jag även att mamma påminde oss om. Under 1930-talet var det inte alltid så gott om mat, till skillnad från vad som är fallet för de flesta i dagens läge. Att ha lite extra fett på kroppen sågs som ett tecken på välmående och att man hade det bra ställt i livet. Att vara blek var även det ofta ett tecken på att man hade det gott ställt och inte behövde lägga all sin vakna tid på att jobba ute i solen. Att vara fetblek var med andra ord något av en statusgrej för många under 1930-talet.
Nedan är lite reklam för viktökningsmedel från 1930-talet, där man gör reklam för jäst som ett sätt att snabbt öka i vikt.
En annan uppenbar skillnad från det som vi ser i dagens läge var reklamen för tobak. Det är kanske inte så märkligt eftersom det dröjde ända till 1950-talet innan man på allvar blev medveten om tobaksrökningens faror. Sedan var dessa tobaksbolag även väldigt mäktiga under denna tidsperiod och pengar det ger som bekant möjligheter till stark lobbyverksamhet.
Här ser ni några exempel på hur välkända tobaksbolaget Camel använde sig av så kallad livsstilsmarknadsföring under 1930-talet för att få fram sitt budskap. Man drog sig inte för att ta med idrottare för att marknadsföra sin produkt. Helt tydligt var att man försökte få fram en image hos Camelrökaren som en aktiv och sofistikerad person.
Kom ihåg att rökning är skadlig trots reklamen nedan.
Uppgiggande rökning.
Rökning för matsmältningen.
Rökning för uthållighet.
Rökning för idrottare.
Rökning för nerverna.
Rökning för överklassdamen.
Rökning för den sofistikerade damen.
Rökning för den aktiva damen.
De som kollat serien Mad Men minns kanske Don Drapers säljargument för Lucky Strike nedan.
Lucky Strikes slogan ”It’s toasted” förekom dock i reklam redan under 1930-talet. Faktum är att denna slogan skapades redan år 1917, så Don Draper hade inget med saken att göra om nu någon trodde det. 🙂 Nedan förklaras konceptet bakom denna slogan närmare i reklam från 1917:
Reklam från 1930-talet med Lucky Strike.
På tal om hälsovådliga produkter som det numera finns en hård lagstiftning kring gällande reklam. Även gällande alkohol var det tillsynes fritt fram att marknadsföra dessa produkter med dess positiva egenskaper under 1930-talet. Jag har inte forskat i hur läget såg ut i Sverige vid denna tidsera, men i USA verkar det att ha varit fritt fram att påpeka dessa produkters fördelar.
