Fram till första världskriget var det bland den brittiska societeten vanligt att man under somrarna bodde i London, medan man resten av året spenderade på sina herrgårdar ute på landet. Dessa sommarmånader kallades Social season of London eller endast season och erbjöd medlemmarna i aristokratin möjlighet till att umgås med människor i samma samhällsskikt och samlas kring gemensamma intressen.
Delvis var det även ett sätt att vara med och påverka i politiken eftersom säsongen sammanföll med parlamentets sittning. Sociala evenemang som baler, middagar och välgörenhet ordnades ofta och erbjöd tillfällen till nätverkande. Samtidigt var det också ett utmärkt sätt att presentera unga döttrar vid hovet och hoppas på frierier från lämpliga kandidater.
Större evenemang som Royal Ascot och Henley Royal Regatta var även de en viktig del av londonsäsongen. Precis som i dagsläget handlade dessa tävlingar minst lika mycket om att ses och synas som intresset för själva tävlingarna. På senare år har TV-serier som Downton Abbey och Mr Selfridge visat hur viktig londonsäsongen var även en bit in på 1900-talet.
Londonsäsongen avslutades officiellt i samband med att jaktsäsongen påbörjades 12:e augusti. Detta datum är ännu idag känt som The Glorious Twelfth, när jakten på rödripa påbörjas i Storbritannien.
Om det brittiska jaktmodet
Det som man i det brittiska samhället ursprungligen betraktade som Sports var främst grenar som jakt, skytte, ridning och fiske. Det är också här vi ser de största avtrycken från idrotten inom det klassiska herrmodet.
Inom dessa traditionella motionsformer var det den brittiska aristokratin som dikterade både herr- och dammodet och om man pratar i nutida termer var det Edvard VII som var den stora ”influencern” inom området. Numera är han även känd som “skandalprinsen”, delvis på grund av för sitt vilda leverne och sin benägenhet att våga sig på nya saker i sin klädsel, men framförallt eftersom han skulle hamna i rätten för sitt deltagande i det som kommit att bli känt som Royal Baccarat Scandal år 1890.
I dagens läge med alla nätcasinon och guider för casinon online är ingen som skulle höja på ögonbrynen ifall en kunglighet spelade baccarat, men i slutet av 1800-talet var läget ett annat. Eftersom baccarat var ett spel som baserade sig på slumpen snarare än skicklighet, var detta förbjudet ifall man spelade med pengar som insats.
Då det fanns övertygande bevis för att det fanns pengar med i spelet denna kväll på herrgården Tranby Croft den 8 september blev det ifrågasatt hur lämplig Edvard VII var som kommande regent. Huvudmålet var fusk i spel bland en av Edvard VII:s vänner, men att en kunglighet överhuvudtaget deltagit i spel och dobbel var för sin tid skandalöst.
Edvard VII friades sedermera, kanske delvis på grund av sin ställning i samhället. Trots sina många skandaler är det dock få som haft samma inverkan på det brittiska herrmodet och hur männen klätt sig genom tiderna. Bland annat var det Edvard VII som införde smokingen som ett mer ledigt alternativ till fracken som middagsplagg. Även Homburghatten blev introducerad till engelsmännen tack vare honom. Då det gäller jaktmodet skall heller inte Edvard VII och hans klädsel underskattas för hur man skulle klä sig under en jakttur vid denna tidsera.
Detta syns inte minst i modeillustrationer från tidseran, där man många gånger ackompanjerade jaktutstyrseln med homburghatt. Edvard VII var också känd för sitt stora jaktintresse och därför var det naturligt att en man av denna rang till stora delar dikterade vad som var gällande i de kretsar han rörde sig – inte minst gällande modeetiketten. För den som önskar fördjupa sig i Edvard VII och hans jaktintresse kan boken King Edward VII as a sportsman från 1911 rekommenderas.
Det är inte alldeles enkelt att härleda varifrån den brittiska traditionen med tweedplagg vid jakt ursprungligen härstammar. Klart är i alla fall att tweedkostymerna varit ett plagg för en så kallad English Country Gentleman ända sedan 1840-talet när Catherine Murray, grevinnan av Dunmore, började marknadsföra Harris Tweed för den brittiska aristokratin och jordägare. Dessa tweedkostymer blev snabbt populära då de både var praktiska och bidrog till en tidig form av smart casual som numera är ett så populärt ord att använda sig av inom modevärlden.
I jaktsammanhang ansågs det i slutet av 1800-talet enligt etiketten rätt att klä sig i jacka av tjockt tweedtyg och knäbyxor i samma material. Till detta skulle man bära knähöga, så kallade shooting socks och bastanta kängor.
Om detta kan man läsa i boken Etiquette of Good Society av Lady Gertrude Elizabeth Campbell och Colin Campbell från 1893. En av de böcker som även tjänat som inspiration till serien Downton Abbey gällande vett och etikett vid olika sociala sammanhang.
Till stora delar är det 1800-talet och traditionerna kring den brittiska jaktsäsongen som lagt grunden till många av de element vi idag ser kring användning av tweed inom herrmodet. Inte minst inom jakten i sig, men även på ett bredare plan gällande användning av tweed som fritidsplagg.