Vad är det egentligen som gäller runt lössnus och kanske en lite mer eminent tillställning? Är det ok att packa en prilla? Vi reder ut rådande etikett runt lössnus!
Snus har haft en viktig roll i den svenska kulturen länge och dess historia sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. Ursprungligen, under 1600- och 1700-talet, var snus en produkt som förknippades med aristokratin och användes främst av adeln. Även de första svenska snusdosorna, som inte sällan var gjorda av ädelmetaller, såsom guld och silver, var en statussymbol i det svenska samhället. Ja en riktig överklass-man eller kvinnas dräkt var helt enkelt inte komplett om den inte inkluderade en fin snusdosa. Sverige var vid den här tiden väldigt influerat av Frankrike och det var just därifrån vi fick idén om att börja snusa. De franska hoven var nämligen Europaledande på snustrenden. Det ska understrykas att detta “snus” dock var det vi idag kallar snuff eller luktsnus.
Det var först under tidigt 1800-tal som den variant vi idag känner igen som lössnus introducerades. Då lössnuset, eller våtsnus, späds ut med vatten var detta en förhållandevis billig produkt och snuset blev mer tillgängligt för alla. Inte minst sen den stora snusindustrin tog form under 1800-talet. I Sverige blev snuset en viktig del av kulturen, medan andra länder helt förbjöd försäljning av snus. Så hur är det idag, när det även finns portionsnus både med och utan tobak som alternativ, hör det traditionella lössnuset hemma i finrummet? Kan en gentleman snusa löst? Och hur kompletterar egentligen en snusdosa looken med kostym? Även om den inte är gjord i guld.
Smutsiga naglar och trolltänder
Vad är det för lera han sitter och pillar med? Honom tänker jag inte ta i hand med. Och ser du hur det äcklar sig och rinner? Han ser ut som ett gammalt skogstroll, tänderna är mer svarta och bruna än de är vita. Och har du sett hur det ser ut när han spottar? Usch!
Lössnuset är ju en fuktig, finmalen tobak och eftersom den är lös behöver man ta i och forma snuset med händerna. Detta kan i sig vara uppseende-väckande i ett finare kontext. Det kan lämna skit under naglarna och det kan anses smutsigt även om man själv inte känner sig som det. Finns det i det sociala kontexten dessutom folk som inte är från Sverige får man lägga till att de kanske heller aldrig sett någon snusa förut överhuvudtaget. Det kan för dem kännas extra ohygieniskt och främmande. Lite som att vi i Sverige älskar kräftor medan många icke-svenskar rynkar både en och två gånger på näsan åt dessa skaliga varelser.
Tradition och identitet
Jag är något av en finsmakare och jag älskar aromen av ett riktigt gott snus. Även om det finns små snus-tepåsar (portionssnus) så gömmer de smakerna och det är bara inte samma sak eller smakar lika bra. Snus har också ett traditionellt värde för mig. Jag såg pappa snusa när jag var liten och han såg sin pappa göra detsamma. Snus är något jag vill ha, behöver men det är också något jag identifierar mig med.
Att snusa portion istället för löst är troligen mycket mer förlåtande i det finare sammanhanget. Portionspåsarna upplevs kanske inte i samma grad som smutsiga, varken i handen eller under läppen. Snusare emellan har ofta starka åsikter om det är löst eller portion som är det rätta sättet att snusa, och sällan ser man en snusare hoppa mellan de två varianterna.
Lössnusare kan betraktas som just mer finsmakare och att de också mer ser hantverket bakom snuset. Och att snusa kan både vara en trygghet och något som är nära förknippat med ens identitet. Är det inte viktigt att man även i det finare sammanhanget får känna sig trygg och vara sig själv?
Så vad gör man?
Skippar man lössnuset helt och hållet? Har man en dosa portionssnus laddad i kavajen? Eller är ingen av varianterna okej?
Det finns såklart inget enkelt svar utan det handlar snarare att vara medveten om hur man kan betraktas i olika kontext om man snusar löst. Är det i ett kontext där många inte är svenskar bör man vara medveten om att det kan anses stötande. Är det Nobelmiddagen kanske man ska tänka en gång extra innan man rullar en prilla vid bordet.
Men bröllop då och andra fester med klädkoder? Givetvis kan man i regel ta med lössnuset in i finrummet. Samtidigt kan man försöka minska på det som kan anses lite stötande. Kan man till exempel rulla snuset när ingen ser? Och eller tvätta händerna efter. Eller ha en våtservett redo. Man kan också vara noga och uppmärksam med att snuset inte rinner. Kanske ha en något mindre prilla än vanligt.
Och även om den inte är i guld, varför inte skaffa en fin snusdosa i metall?