Med blicken på idealet

We tend to become like what we admire, sympathize with and persistently hold in mind.

Orison Swett Marden

I boken The Victorious Attitude från år 1916 skriver Orison Swett Marden om betydelsen av ideal i våra liv. Ideal är i mina ögon något bredare än bara en målsättning. Det är en ledstjärna för hur man vill leva sitt liv.

Oavsett hur man än väljer att definiera begreppet är det helt klart att det är oerhört viktigt att man som människa har ideal att sträva efter. Som Orison Swett Marden skriver; utan ideal utvecklas man inte som människa – och utvecklas man inte så går man bakåt. Inget i universum står stilla. Alla färdas i någon riktning, antingen framåt eller bakåt. Allt beror på de ideal man har och hur man väljer att efterleva dem.

Enligt Orison Swett Marden är strävan efter perfektion enligt de ideal man lever efter alltid upplyftande. Inget stärker viljekraften eller vidgar vyerna för vad som är möjligt på samma sätt som att ha ideal att sträva efter.

Nedan finns ett utdrag ur 7:e kapitlet i boken The Victorious Attitude som Caroline Lewenhaupt översatt till svenska i sin bok Till besläktade själar från år 1920 och som går under rubriken ”Med blicken på idealet”. Texten sammanfattar på ett bra sätt vikten av att ha ett ideal att leva efter i sitt liv.

I boken finns även texter från några andra av den tidens stora författare inom personlig utveckling.

Med blicken på idealet

“Aldrig har en så stor tanke arbetat inom
människornas bröst som nu. Det nästan
ser ut, som om den läran, hvilken fordom
uttalades i gåtor och bilder, nu skulle
uttalas klart och tydligt, den nämligen om
Skaparens inneboende i människan.”

– R. W. Emerson.

‘‘Hvarje sträfvan mot det högre närmar oss
till lifvets förborgade källa.”

– Lucic Lagerbielkc.

(Vitus).

Beskådandet af det fullkomliga är alltid upplyftande.“ Det är ingenting, som så stärker sinnet, vidgar tanken och höjer människan, som det ständiga bemödandet att nå höga ideal.

Sträfvan att göra vårt bästa, att hålla kvar våra bästa stunder, sinnets ständiga sträckande efter det som är ofvanom och framom, det oaflåtliga jagandet efter idealet, som alltjämt ilar framför oss, detta har fört vårt släkte från vildens ståndpunkt till det tjugonde århundradets civilisation.

Utan ett ideal är där ingen tillväxt; och där ingen tillväxt sker är återgång. Intet stillastående finnes.

Ingen af oss står stilla. Vi färdas alla i någon riktning, antingen framåt eller tillbaka. Allt beror på idealet.

Hvad vi beundra och sträfva efter intränger i själfva vår varelse, blir en del af oss själfva.

Det är ytterst viktigt att välja sitt ideal tidigt, ett högt och skönt ideal, som blir vår polstjärna, det klaraste ljus vi känna. En författare har sagt: “Mitt råd till alla dem, som begynt vandringen genom lifvet är: Tag ej ett steg förrän du har ett ideal, men stanna ej förrän du nått det.“

Den ständiga kampen för att nå ett högt ideal är den enda makt i himmel och på jord, som kan göra ett lif skönt och fruktbringande. Om vi vilja åstadkomma någonting af värde, 0m vi vilja fastställa vår samhörighet med vår Skapare och utföra det verk han anförtrott oss måste vi sträfva till vårt ideal.

Med blicken fäst på detta ideal måste vi arbeta med hjärta, händer och tankar; med en tro som aldrig fördunklas, en fasthet som aldrig vacklar, ett tålamod, som är outtömligt, måste vi hålla ut till slutet; ty i samma mån vi gå framåt, stiger vårt ideal högre.

I hvarje människa finnas gudomliga krafter, som, om de blifva rätt ledda, skola utveckla idealet stog för steg. Den som ser en bildhuggare arbeta på ett marmorblock, ser hvad som tyckes blott ett mekaniskt arbete. Men i bildhuggarens inre finnes något, som man icke ser; och hvarje rörelse af handen styres af tanken därinne. Detta är idealet. Utan det voro han en handtverkare, genom det är han en konstnär.

“Idealet är det verkliga.“ Genom det forma vi vårt lif, såsom bildhuggaren formar bilden ur marmorm. Yttre medel endast kunna ej utföra detta. Du måste fatta de eviga sanningarna, eljest kommer du aldrig nära ditt ideal. Ditt första närmande till det ligger i hvad du gör och tänker nu. Icke på någon fjärran höjd eller i ett sagoland, där våra önskningar liksom genom trolleri uppfyllas utan några ansträngningar å vår sida, skola vi forma ut det ideal, som föresväfvar oss, utan, som Carlyle säger: “här och nu i detta ringa närvarande, här eller ingenstädes är vårt ideal — Öfverallt där ett hederligt arbete finnes att utföra — inom de trånga gränserna för våra dagliga plikter, är det fält, där vårt ideal skall arbetas fram.

“Dina förhållanden torde vara ogynnsamma” säger James Allen, “men de skola ej längre vara detta, om du blott finner ett ideal och sträfvar att nå det.“

Genomsnittsmänniskans stora brist är hvardaglighet — saknaden af eggande ideal. Det finnes tusentals landtbrukare, som aldrig komma högre än till kreatur och säd; läkare, som aldrig höja sig öfver sjukdomar och recept; jurister, som aldrig helt komma ifrån sina “mål“. Den stora mängdens ideal stiger sällan öfver det medelmåttiga. De flesta af oss bebo lifvets jordvåning, medan de öfre våningarna stå obegagnade. Millioner människor komma aldrig ur tillvarons lägre regioner. Vi behöfva höga föredömen för att lyftas upp.

Gud har hviskat i örat på allt lefvande: “Se uppåt. “ Det finnes inom hvarje människa en dragning till det himmelska. Det finnes i mänskligheten en andlig hunger, som skall, om den får näring, leda till upp-byggandet och utvecklingen af ädla själar. Det finnes hos hvarje människa något innebonde af det gudomliga, hvilket måste väckas, innan det kan blifva någon större individuell lyftning.

Hvarje godt begär, om än så svagt, som stiger upp i hjärtat, är en himmelsk säd inom oss, som skall gro och utvecklas i rik skönhet, om det blott näres och underhålles. Hvarken i andlig eller jordisk mark växer något godt utan omsorgsfull vård. Endast ogräs, törne och giftplantor trifvas lätt.

De önskningar, som ej omsättas i bemödande, bli utan resultat, på samma sätt som alla gåfvor och krafter, hvilka ej bli använda, försvagas och försvinna. Vi stiga eller falla med våra ideal genom att följa, eller försumma dem. De flesta af oss förfuska sitt lif. Vi använda mycken dyrbar tid och kraft på att tillfredsställa vår lägre naturs begär och följa förnämligast lifvets lägre syften, då vi kunde stiga högre.

Öfverallt se vi människor, som ha framgång i sin kallelse, men som icke gå framåt som personligheter, i det de släppa sina högsta ideal för att skrapa ihop mer pengar. På alla håll se vi dem som offra det högre för det lägre, som förkväfva det bästa inom sig för yttre, materiella förmåner, och sälja sin själs ideal för en grynvälling.

Vi offra mycket för att vinna rikedom, men faktiskt intet för att nå vår själs åstundan.

Idealet är dock den “kostbara pärlan mot hvilken allt hvad en människa äger är alls intet. Världens förnämsta män ha alltid haft höga ideal och varit dem trogna: de ha sagt: “just detta skall jag göra“, och nedlagt hela sin kraft på arbetet att nå sitt mål. Om du alltifrån början lyssnar till och lyder detta något inom dig, som drifver dig att söka vägen, som leder högre upp; om du lyssnar till och lyder rösten som manar dig att se uppåt och icke ned, då kan ditt lif ej bli förfelat, hur det än må te sig i det yttre. De som äga verklig framgång äro de, som genom sitt ädla föredöme bidraga till lifvets höjande, vidgande, lyckliggörande, till världens upplysande — icke de, som endast själfviskt samla pengar. En rik personlighet riktar enhvar, som kommer i beröring med densamma.

Jag tror, att den tid skall komma, då icke rikedomen utan andlig och moralisk tillväxt i ett ädlare lif skall vara den allmänna måttstocken för verkligt framåtskridande. En människa skall värderas efter sitt inre.

Philip Brooks sade: “Det fulla ideella lifvet är alltid i våra tankar. Vi känna hvad vi borde vara i jämförelse med hvad vi äro. Gud döljer något ideal i hvarje människas själ. Någon gång i sitt lif känner enhvar en bäfvande åtrå att uträtta något stort och godt. Lifvet finner sin ädlaste drifkraft i den dolda impulsen att göra sitt bästa.”

Hvar och en, som sätter det vackrare målet högre än det lättare vunna, hvar och en, som i dag och alla dagar är trogen sitt höga ideal trots allt som vill föra därifrån, påskyndar i samma mån den dag, då ett sådant ideal blir den stora hopens och en kraft, som förer världen framåt.

Orison Swett Marden.

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *