I några inlägg över den närmaste veckan kommer jag att redogöra för några riktiga mästerverk inom inspirationslitteraturen och männen bakom dessa. Några skulle kalla genren självhjälp och när man kategoriserar böckerna hamnar de ofta inom området ”personlig utveckling”.
De senaste decennierna har det kommit ut en stor mängd av böcker inom området och denna verkar också att växa exponentiellt med åren. Det får många att tro att det här med böcker inom självhjälp och personlig utveckling är något nytt och att de idéer som finns i dessa är nydanande inom området.
Ur ett historiskt perspektiv kan man väl säga att området är relativt nytt, eftersom det var sällsynt med böcker där man delade ut livsråd innan 1900-talets början. Speciellt böcker skrivna på svenska är svårt att hitta inom personlig utveckling och självhjälp.
Med en stor mängd av böcker med livsråd blir det ofta så att man inom de konventionella medierna börjar leta efter brister hos denna område inom litteraturen. Och visst finns det liksom inom detta område, liksom inom alla andra områden, mängder med dåliga böcker som kommit ut under de senaste åren. Framförallt kan det konstateras att innehållet i böckerna till mångt och mycket bygger på sådant som skrivits redan för hundra år tillbaka och som sedan upprepas i bok efter bok.
Det betyder dock inte att de inte kan vara både inspirerande och lärorika för den enskilda individen. Vi är alla enskilda individer, med våra individuella behov och tankemönster. Det som kan hjälpa en person kan avfärdas som rent nonsens av en annan. Det enda som betyder något i sammanhanget är huruvida idéerna hjälper en själv att finna inspirerande mål, samt medel för att jobba mot dessa.
I detta inlägg tipsar jag om Orison Swett Marden (1850-1924) som kan sägas ha varit en riktig pionjär inom inspirationslitteraturen. Hans första bok Pushing to the Front (1894) blev genast en succé och är ännu idag en klassiker inom området ”självhjälp”. Marden publicerade ännu drygt 50 böcker, varav en stor del finns tillgängliga gratis eftersom upphovsrätten upphört. Marden dog år 1924 vid en ålder av 74.
Nedan är några av hans verk som finns att läsas helt gratis på nätet. Genom att klicka på titlarna kommer ni direkt till böckerna:
Pushing to the Front (1894)
Architects of Fate (or, Rising in the World; or, Steps to Success and Power (1895)
How to Succeed or, Stepping-Stones to Fame and Fortune (1896)
Success-Ideas, Helps and Examples for All Desiring to Make the Most of Life (1897)
How They Succeeded: Life Stories of Successful Men Told by Themselves (1901)
The Optimistic Life (1907)
The Young Man Entering Business (1907)
He can who thinks he can, and other papers on success in life (1908)
The miracle of right thought (1910)
The Victorious Attitude (1916)
How to Get What You Want (1917)
Det finns inte speciellt många av de mästerverk som skrevs i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inom området självhjälp som sedan översatts till svenska. När det gäller Orison Swett Mardens böcker har jag faktiskt inte hittat ett enda. Det närmaste jag kommer är boken Till besläktade själar från år 1920 av Caroline Lewenhaupt, där hon översatt 7:e kapitlet ur boken The Victorious Attitude. Nedan följer texten av Orison Swett Marden som går under rubriken Med blicken på idealet.
Med blicken på idealet
“Aldrig har en så stor tanke arbetat inom
människornas bröst som nu. Det nästan
ser ut, som om den läran, hvilken fordom
uttalades i gåtor och bilder, nu skulle
uttalas klart och tydligt, den nämligen om
Skaparens inneboende i människan.”
– R. W. Emerson.
‘‘Hvarje sträfvan mot det högre närmar oss
till lifvets förborgade källa.”
– Lucic Lagerbielkc.
(Vitus).
Beskådandet af det fullkomliga är alltid upplyftande.“ Det är ingenting, som så stärker sinnet, vidgar tanken och höjer människan, som det ständiga bemödandet att nå höga ideal.
Sträfvan att göra vårt bästa, att hålla kvar våra bästa stunder, sinnets ständiga sträckande efter det som är ofvanom och framom, det oaflåtliga jagandet efter idealet, som alltjämt ilar framför oss, detta har fört vårt släkte från vildens ståndpunkt till det tjugonde århundradets civilisation.
Utan ett ideal är där ingen tillväxt; och där ingen tillväxt sker är återgång. Intet stillastående finnes.
Ingen af oss står stilla. Vi färdas alla i någon riktning, antingen framåt eller tillbaka. Allt beror på idealet.
Hvad vi beundra och sträfva efter intränger i själfva vår varelse, blir en del af oss själfva.
Det är ytterst viktigt att välja sitt ideal tidigt, ett högt och skönt ideal, som blir vår polstjärna, det klaraste ljus vi känna. En författare har sagt: “Mitt råd till alla dem, som begynt vandringen genom lifvet är: Tag ej ett steg förrän du har ett ideal, men stanna ej förrän du nått det.“
Den ständiga kampen för att nå ett högt ideal är den enda makt i himmel och på jord, som kan göra ett lif skönt och fruktbringande. Om vi vilja åstadkomma någonting af värde, 0m vi vilja fastställa vår samhörighet med vår Skapare och utföra det verk han anförtrott oss måste vi sträfva till vårt ideal.
Med blicken fäst på detta ideal måste vi arbeta med hjärta, händer och tankar; med en tro som aldrig fördunklas, en fasthet som aldrig vacklar, ett tålamod, som är outtömligt, måste vi hålla ut till slutet; ty i samma mån vi gå framåt, stiger vårt ideal högre.
I hvarje människa finnas gudomliga krafter, som, om de blifva rätt ledda, skola utveckla idealet stog för steg. Den som ser en bildhuggare arbeta på ett marmorblock, ser hvad som tyckes blott ett mekaniskt arbete. Men i bildhuggarens inre finnes något, som man icke ser; och hvarje rörelse af handen styres af tanken därinne. Detta är idealet. Utan det voro han en handtverkare, genom det är han en konstnär.
“Idealet är det verkliga.“ Genom det forma vi vårt lif, såsom bildhuggaren formar bilden ur marmorm. Yttre medel endast kunna ej utföra detta. Du måste fatta de eviga sanningarna, eljest kommer du aldrig nära ditt ideal. Ditt första närmande till det ligger i hvad du gör och tänker nu. Icke på någon fjärran höjd eller i ett sagoland, där våra önskningar liksom genom trolleri uppfyllas utan några ansträngningar å vår sida, skola vi forma ut det ideal, som föresväfvar oss, utan, som Carlyle säger: “här och nu i detta ringa närvarande, här eller ingenstädes är vårt ideal — Öfverallt där ett hederligt arbete finnes att utföra — inom de trånga gränserna för våra dagliga plikter, är det fält, där vårt ideal skall arbetas fram.
“Dina förhållanden torde vara ogynnsamma” säger James Allen, “men de skola ej längre vara detta, om du blott finner ett ideal och sträfvar att nå det.“
Genomsnittsmänniskans stora brist är hvardaglighet — saknaden af eggande ideal. Det finnes tusentals landtbrukare, som aldrig komma högre än till kreatur och säd; läkare, som aldrig höja sig öfver sjukdomar och recept; jurister, som aldrig helt komma ifrån sina “mål“. Den stora mängdens ideal stiger sällan öfver det medelmåttiga. De flesta af oss bebo lifvets jordvåning, medan de öfre våningarna stå obegagnade. Millioner människor komma aldrig ur tillvarons lägre regioner. Vi behöfva höga föredömen för att lyftas upp.
Gud har hviskat i örat på allt lefvande: “Se uppåt. “ Det finnes inom hvarje människa en dragning till det himmelska. Det finnes i mänskligheten en andlig hunger, som skall, om den får näring, leda till upp-byggandet och utvecklingen af ädla själar. Det finnes hos hvarje människa något innebonde af det gudomliga, hvilket måste väckas, innan det kan blifva någon större individuell lyftning.
Hvarje godt begär, om än så svagt, som stiger upp i hjärtat, är en himmelsk säd inom oss, som skall gro och utvecklas i rik skönhet, om det blott näres och underhålles. Hvarken i andlig eller jordisk mark växer något godt utan omsorgsfull vård. Endast ogräs, törne och giftplantor trifvas lätt.
De önskningar, som ej omsättas i bemödande, bli utan resultat, på samma sätt som alla gåfvor och krafter, hvilka ej bli använda, försvagas och försvinna. Vi stiga eller falla med våra ideal genom att följa, eller försumma dem. De flesta af oss förfuska sitt lif. Vi använda mycken dyrbar tid och kraft på att tillfredsställa vår lägre naturs begär och följa förnämligast lifvets lägre syften, då vi kunde stiga högre.
Öfverallt se vi människor, som ha framgång i sin kallelse, men som icke gå framåt som personligheter, i det de släppa sina högsta ideal för att skrapa ihop mer pengar. På alla håll se vi dem som offra det högre för det lägre, som förkväfva det bästa inom sig för yttre, materiella förmåner, och sälja sin själs ideal för en grynvälling.
Vi offra mycket för att vinna rikedom, men faktiskt intet för att nå vår själs åstundan.
Idealet är dock den “kostbara pärlan mot hvilken allt hvad en människa äger är alls intet. Världens förnämsta män ha alltid haft höga ideal och varit dem trogna: de ha sagt: “just detta skall jag göra“, och nedlagt hela sin kraft på arbetet att nå sitt mål. Om du alltifrån början lyssnar till och lyder detta något inom dig, som drifver dig att söka vägen, som leder högre upp; om du lyssnar till och lyder rösten som manar dig att se uppåt och icke ned, då kan ditt lif ej bli förfelat, hur det än må te sig i det yttre. De som äga verklig framgång äro de, som genom sitt ädla föredöme bidraga till lifvets höjande, vidgande, lyckliggörande, till världens upplysande — icke de, som endast själfviskt samla pengar. En rik personlighet riktar enhvar, som kommer i beröring med densamma.
Jag tror, att den tid skall komma, då icke rikedomen utan andlig och moralisk tillväxt i ett ädlare lif skall vara den allmänna måttstocken för verkligt framåtskridande. En människa skall värderas efter sitt inre.
Philip Brooks sade: “Det fulla ideella lifvet är alltid i våra tankar. Vi känna hvad vi borde vara i jämförelse med hvad vi äro. Gud döljer något ideal i hvarje människas själ. Någon gång i sitt lif känner enhvar en bäfvande åtrå att uträtta något stort och godt. Lifvet finner sin ädlaste drifkraft i den dolda impulsen att göra sitt bästa.”
Hvar och en, som sätter det vackrare målet högre än det lättare vunna, hvar och en, som i dag och alla dagar är trogen sitt höga ideal trots allt som vill föra därifrån, påskyndar i samma mån den dag, då ett sådant ideal blir den stora hopens och en kraft, som förer världen framåt.