Ytterrockar i päls var i början av förra årtiondet det ultimata statusplagget och ansågs vara något av de stiligaste som en man kunde bära vintertid. Trots att pälsen är den äldsta kända formen av klädsel för människan syns detta plagg ytterst sällan på männen numera. Det är något som vi tidigare kunnat konstatera och som vi här igen väljer att påvisa genom några exempel från en katalog.
Det var speciellt under 1920-talet som i stort sett varje man som hade råd med en päls hade en i garderoben. Det var en statussymbol och ett sätt av visa sin position i samhället. Bland de personer som sällan sågs utan päls vintertid var 20-talets stora filmstjärna Rudolph Valentino.
I Hjalmar Söderbergs novellsamling Historietter från år 1898 är novellen Pälsen en av de mest kända. I utkastet nedan från novellen kan man dra vissa slutsatser om pälsens betydelse som statusplagg även hos svenskarna i början av förra århundradet.
Det var en kall vinter det året. Människorna krympte ihop i kölden och blevo mindre, utom de som hade pälsverk.
Häradshövding Richardt hade en stor päls. Det hörde för övrigt nästan till hans ämbetsåligganden, ty han var verkställande direktör i ett alldeles nytt bolag. Hans gamle vän doktor Henck hade däremot icke någon päls: i stället hade han en vacker hustru och tre barn. Doktor Henck var mager och blek. Somliga människor bliva feta av att gifta sig, andra bli magra. Doktor Henck hade blivit mager; och så blev det julafton.
…..
På hemvägen var Henck i ett bättre lynne än han varit på länge.
– Det är för pälsens skull, sade han till sig själv. Om jag hade varit klok, skulle jag för längesen skaffat mig en päls på kredit. Den skulle ha stärkt mitt självförtroende och höjt mig i människornas aktning. Man kan inte betala så små honorar åt en doktor i päls som åt en doktor i en vanlig överrock med uppslitna knapphål. Det är tråkigt, att jag inte har kommit att tänka på det förut. Nu är det för sent.
Även i dagens läge kunde man kanske säga att pälsen delvis är synonymt med lyx, men numera har etiska aspekter gällande djurens rättigheter blivit allt viktigare och därmed har allt fler börjat ifrågasätta behovet att använda äkta päls i kläder. Det är många av de större modehusen som under de senaste åren meddelat att man byter ut äkta päls till syntetisk.
Detta är ändå en trend som börjat betydligt tidigare än under de senaste årtiondena. Med andra ord är det inte endast de etiska aspekterna som gjort att man använder sig mindre av pälsplagg nuförtiden. Kanske har det, förutom de allt mildare vintrarna, även att göra med att det med tiden blivit allt mindre viktigt att påvisa sin klasstillhörighet.
I kanadensiska Simpson’s katalog för hösten och vintern 1918-1919 fick man ta del av några tidstypiska ytterrockar, kragar samt mössor i päls. Även utbudet av pälsmaterial imponerar med bland annat pälsar från bisamråtta, tvättbjörn, utter och buffel. Det som dock verkar saknas här är de från de nordiska länderna så bekanta pälsarna från räv och mink.
Det som man ibland kan se nuförtiden är pälskragar både på dunjackor och ytterrockar – då oftast i konstgjord päls. Hela pälsar anses kanske lite väl extremt i de flesta fall. I katalogen nedan finns dock alla möjliga modeller förevisade. Klicka på bilderna för att göra dem större.
