De senaste åren har vi kunnat se en allt tydligare hälsotrend. Detta märks på många sätt ute i samhället, både i kostmedvetandet och i intresset för olika träningsmetoder. Idag tar vi en lite närmare titt på utvecklingen inom träningen och kosthållningen genom historien, med speciellt fokus på det antika Grekland.
Motion och kost har varit centralt i alla tider av mänsklig evolution. Tidigare hade man inte riktigt samma kunskap om hur olika födoämnen fungerade för kroppen och proteinpulver för att lägga på sig muskler fanns heller inte tillgängligt. Att man alltid varit intresserad av hur både motion och kost påverkar kroppen råder det dock ingen tvekan om.
Kost och träning genom tiderna
Neandertalarna fick sin träning genom att vara ute och jaga. De höll sig i form genom att vandra långa sträckor i jakt efter mat och allt som fanns i naturen var man själv var tvungna att införskaffa. Här blev det alltså naturligt med ett rörligt liv varje dag.
Några av de äldsta bevarade bilderna med idrott involverat är de 4000 år gamla brottningsbilderna på väggarna i gravkammare i det gamla Egypten. Om metodisk träning talar också andra bilder från samma tidevarv som visar övningsfäktning med träsvärd och träsköldar.
Det var ändå i antikens Grekland som man hittar bevis för att det förekommit metodisk träning i idrott – där själva tävlandet sågs som den festliga avslutningen på en välskött träning. Även läkarna intresserade sig för träningen i antikens Grekland.
Kroppsideal i antikens Grekland
Det västerländska samhället genomsyras än idag av ett idé- och stilmässigt arv från antikens Grekland och Rom. Det gäller inte minst den utseendefixering som vi sett de senaste 30-40 åren och som bara tilltagit i och med de sociala mediernas intåg.
I det antika Grekland var det populärt att vara vältränad. Musklerna skulle synas och det var även här som de första olympiska spelen ägde rum. I de statyer och avbildningar som finns sparade syns ett tydligt kroppsideal. Det är inte utan orsak man nuförtiden använder termer som ”grekisk gud” när man uttrycker sin beundran över någon som är vältränad.
Den grekiska idrotten var dock inte endast lek, utan sammanhängde tätt med kriget och utgjorde en förberedelse för detta. Man idrottade oftast nakna – ordet gymnastik kommer från grekiska gymnos som betyder naken. Även därför kan det vara förståeligt att man ville visa sig från sin bästa sida.
Även ordet diet kommer från grekiskan. Ordet diaita betyder levnadssätt och användes främst för att beskriva de former av näring som var nödvändiga och lämpliga för hälsans bevarande och botande av sjukdomar.
Vad åt antikens idrottande greker?
I den välciterade boken Philostratos über die Gymnastik av Julius Jüthner från 1909, går han i detalj igenom den diet som den tidens idrottsmän höll sig till.
Vid idrottsmännens träning i antiken var dieten av stort intresse. Här lade läkarna stor uppmärksamhet vid kostens betydelse för människans fysik. Filosofen Filostratos gav kritik till läkarna för han ansåg att de lärt idrottarna vällevnad, genom att proppa sig fulla med mat och före träningen sitta stilla, stinna som mjölsäckar.
Undantaget här utgjordes av läkekonstens fader Hippokrates, som ansåg att en alltför kraftig diet var farlig och utsatte kroppen för risker.
Det fanns en tradition att idrottsmännen levde på bröd, ost och torkade fikon, något som vid den tiden utgjorde den vanliga grekiska vardagskosten. Men det berättas också att löparen Dromeus från Stymfalos införde köttdieten. Något som verkade ha fungerat bra för honom med tanke på att han vann i Olympiaden 484 f.Kr.
Även antikens mest kända idrottsman, Milon från Kroton, vann en stor mängd segrar i de Olympiska spelen 532-516 f.Kr. baserat på en kraftig föda. Han sägs dagligen ha ätit 8 1/2 kg kött, lika mycket bröd och till det ännu druckit 10 liter vin. Gällande alkoholprocenten på vinet nämns dock inget.
Att idrott framkallar aptit råder det alltså ingen tvekan om. Genom den atenske författaren Xenofon har man även fått veta att Sokrates var väldigt kritisk till idrottarnas omåttliga levnadssätt.
I inskrifter i grekiska staden Delfi har man dock hittat förbud mot vin på tävlingsplatsen. Ikkos som vann i femkampen i Olympia 476 f.Kr. skall också ha levt måttligt och hållit sig till en tillsynes sundare diet.
En intressant detalj gällande det antika Grekland var även den föregångare till sjukgymnastiken som Herodikos och hans elever bildade. Ett noggrant beaktande av dieten ingick även i denna sjukgymnastik, men vissa av hans övningar ansågs väl hårda. Till exempel feber skulle botas med fysisk aktivitet som brottning.
Idrotten efter det
Man kunde säga att den kunskap gällande träningsmetoder som utvecklades under antikens Grekland föll i glömska under medeltiden.
Det var först när idrotten slog igenom i England på 1800-talet, som vi på allvar sådde de frön som skulle bli många av framtidens idrottsgrenar. Här fanns också ett visst intresse för dietfrågor, men till skillnad från dagens kostråd förordades ofta kött, starkt öl och laxermedel – detta samtidigt som grönsaker förbjöds.
Från slutet av 1800-talet blev träningen allt mer inriktad på vetenskaplig fakta och den utvecklingen kan väl sägas ha fortsatt till våra dagar, tillsammans med en allt större utseendefixering.
Det antika grekiska idealet är alltså något som lever kvar ännu i våra dagar. Vad många inte känner till är att vi av ”de gamla grekerna” alltså även ärvt en del av vårt fascination gällande hur kroppen påverkas av det vi äter.