Historien visar att marknaden har ben som en hare och minne som en åsna. Varför tycks det finansiella minnet vara så kort? Det finns inget entydigt svar att ge, mer än det gamla tankesättet att det enda historien kan lära oss är att vi inte kan lära oss något av den.
Så börjar Jonas Bernhardson kapitlet gällande Det glada 20-talet och 30-talsdepressionen i sin utmärkta bok Tradingguiden. Under år 1928 var det nästan varje amerikans hobby att spekulera på aktiemarknaden och ofta med lånade pengar. Man lade tilltro till ett uttryck som myntades under denna period och som dammades av under 80-talet; ”Om du är skyldig banken en miljon så har du problem. Om du är skyldig en miljard så har banken problem med dig.”
Sedan dess har vi haft några minnesvärda krascher på marknaden, som t.ex. den svarta måndagen på 1980-talet, den svenska finanskrisen på 1990-talet och subprime-krisen 2008 bara för att nämna några.
Med tanke på hur det ser ut på marknaden för tillfället lär det heller inte vara den sista kraschen mänskligheten får uppleva. Orsaken till att jag valt just den stora kraschen 1929 är att mycket på marknaden just nu påminner om tiderna innan denna bubbla briserade. Med stödköp av aktier och allmän spekulation. Låt vara att många är mer medvetna om problemen i ekonomin för tillfället, men istället är det centralbankerna som gör allt i sin makt för att blåsa upp en rejäl finansbubbla.
Här är alltså en liten historielektion över marknadsbubblans ”anatomi” onsdagskvällen till ära.