Prentice Mulford om positivt tänkande

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInShare on StumbleUponFlattr the authorPin on PinterestShare on TumblrEmail this to someone

Som början på en ny vecka hämtar vi in lite optimism i höstmörkret. En inspirationskälla för positivt tänkande som växte fram under 1800-talet i USA var den så kallade New Thought-rörelsen. Denna tog ytterligare fart under början av 1900-talet genom populärpsykologiska böcker inom temat “självhjälp”. Ännu idag har denna ett stort genomslag med så kallade Law of Attraktion-teorier och böcker som The Secret.

En av de personer som hade stort inflytande inom den så kallade New Thought-rörelsen och som myntade termen Law of Attraction i sina böcker var Prentice Mulford (1834-1891). Vid sidan om Ralph Waldo Emerson var han kanske en av de främsta författarna inom området i 1800-talets USA.

Prentice Mulfords bok Thoughts are Things som han skrev år 1889 blev en av hans mest framgångsrika böcker och är ännu idag populär. Till övriga böcker som han skrev under sin livstid hör bland annat följande:

Liksom med andra verk som publicerats av framstående amerikanska författare i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inom områden som personlig utveckling och självhjälp, är det bristfälligt med översättningar till svenska även då det gäller Prentice Mulfords böcker. Caroline Lewenhaupt gjorde dock ett försök i boken Till besläktade själar som utgavs år 1920 och vars upphovsrätt alltså utgått.

Nedan är kapitlet skrivet av Prentice Mulford.

61bc9829-add6-4c65-8039-6bea4efea1f3

Makter och krafter. 

“Alltid när vi tänka, bygga vi af osynliga 
substanser något, som drager till sig krafter 
— att hjälpa oss eller skada oss, beroende 
på arten af de tankar vi utsändt.“ 

P. Mulford.

Vi måste utan återvändo uppbygga idealet af oss själfva; därmed draga vi till oss element, hvilka alltid hjälpande medverka att förtäta den ideala tankebilden till realitet.

Verkligt lefvande lif är ett oändligt mångskiftande tillstånd, ett öppnande af andliga strömbanor, på hvilka ett ständigt utbyte af krafter och idéer äger rum mellan skilda andar på samma utvecklingshöjd det är källsprången, hvilka upprinna i det eviga varat!

En källa till ungdom, kroppens och själens ungdom, är förmågan att ögonblickligen göra hela sin mentala apparat positiv, när lägre grövre tankar äro i närheten, men att förhålla sig negativ, eller receptiv gentemot uppbyggande strömmar!

Hvarje tanke är en byggnadssten i vårt blifvande öde — till goda eller till ondt.

Att alltid bära modet likt en eldsflamma framför sig! Att frukta ingenting och att kalla ingenting omöjligt!

Att icke hata någon enda individ — endast undvika hans villfarelse!

Att älska alla — men dela ut sitt förtroende med försiktighet och vishet!

Det gifs en högsta makt och härskande kraft, som genomtränger och lifvar allt. Vi äro del af denna kraft.

Och i denna egenskap är förmågan oss gifven att genom ihållande tyst åstundan, bön eller önskan draga in i oss alltmer af de medfödda egenskaperna hos denna högsta makt. Hvarje vår tanke är en realitet — en kraft. Hvarje tanke är en byggnadssten i vårt blifvande öde — till goda eller till ondt.

Sätt aldrig några gränser för framtida möjligheter. De målmedvetna människorna hålla lifvets tömmar med starka händer; de styra sakernas gång med ringa arbete, utan jäkt, med klara högburna hufvuden!

En allmän villfarelse särskildt bland de bästa människorna ligger däri att de grubbla alltför mycket på sina fel och sålunda göra dessa större. Bättre är att leda till sig tankar af styrka, mod, glädje och tillförsikt, att af dessa tankar uppbygga jagets bild och att helt enkelt icke tänka för mycket på sina fel.

Bed dag och natt det oändliga medvetandet om högre vishet, kraft och glädje, och detta i en sinnesstämning hvilken ödmjukt erkänner det oändliga medvetandets öfverlägsenhet — se där hvad som betyder att i sanning hängifva sig åt det högsta godas flodvåg, ty allt högre kunskaps strömmar genomflyta då vårt vara, som står i rätta riktningen för att uppfånga dessa vågor, hvilka så småningom skola, bära oss från våra fel mot det bättre och det bästa. Vi föras med tiden in i andra omgifningar, på nya lefnadsvägar och i närheten af dem, efter hvilka vårt djupaste behof trängtar.

Personligt umgänge med olämpliga individer är en hufvudkälla till detta onda.

Förmågan att lätt mottaga tankar kan blifva en källa till svaghet såväl som till kraft. Just de sensitivaste, högst utvecklade andarné i nutiden hafva ofta de svagaste kropparna emedan de omedvetet också absorbera många skadliga vågor utan att hafva en aning om deras blotta existens. Personligt umgänge med olämpliga individer är en hufvudkälla till detta onda.

I samma grad som vi börja söka vårt stöd i den oändliga anden, hvilken skall befria oss från en mångfald af onda krafter, komma alldeles af sig själft materiella hjälpmedel i vår väg — men man må aldrig uteslutande ställa sin lit till någon människovarelse, på oändligheten måste man först och sist förtrösta, den människa vi behöfva, korsar blott enligt hemlighetsfulla lagar vår af ödet utstakade väg och det i rätta ögonblicket för att tjäna oss som stöd och krycka, samt lösa oss ur de onda strömmarnas bann, tills våra andliga lemmar blifvit starka nog att bära oss själfva.

Den som mer och mer får del af den oändliga anden, regeneras allt hastigare fysiskt och psykiskt, krafterna växa med sina verkningar, all fruktan försvinner, då det blir uppenbart att ingenting finnes att frukta för den som flyter i det oändliga godas tankeström!

Sedan förefaller det rent af underbart, hur allt hvad till det materiella hörer, så till synes utan ansträngning och utan mycken möda från vår sida tillfaller oss. Vi betrakta med förvåning människomas jäktande och girighet. Just genom dessa ogynnsamma egenskaper drifva de ifrån sig skatterna, som de trakta efter. Den kunskapen börjar växa inom oss att det lif till hvilket vi äro kallade innebär uppstigande till allt högre grader af lycka, att mödosam kamp blir alldeles öfverflödig, emedan alla denna världens ting följa andliga strömningar. Allt hvad vi önska lugnt, utan otålighet, men fast och bestämdt, väntar oss på den väg vi vandra!

Inga gränser äro satta för den makt, hvarunder tankeströmmarna lyda! I människans förmåga att betjäna sig af mentala vågor af finaste art och en högre intensitet ligger magiens hemlighet.

Tro är substansen af det som önskas. Vänta endast kraft och styrka för morgondagen!

Hvarje inbillning är en osynlig realitet; ju längre, ju intensivare den fasthålles desto mer af densamma kommer att omsättas i den form af “varat” hvilken man kan känna, se och beröra, korteligen varseblifva med de yttre sinnena. Låtom oss därför drömma — så mycket som möjligt! Vakna — under dagen — låtom oss drömma om kraft och hälsa!

Då skall tanken också under natten uppsöka samma regioner och detta skall verka hjälpande. Men om vi under dagen grubbla på sorger och bekymmer, talar all sannolikhet för att denna dystra idékrets under vår sömn drar till sig likartade tankeströmmar från alla håll och vi således komma att vakna dubbelt olyckliga.

Allt efter beskaffenheten af våra tankar under dagen hopa vi guld eller explosivämnen för vårt kommande öde. 

Människorna åsamka sig lidande och olycka, genom det dåraktiga och okunniga bruk de göra af sina mentala krafter. Allt efter beskaffenheten af våra tankar under dagen hopa vi guld eller explosivämnen för vårt kommande öde. Ju fullkomligare abstraktionen är, desto vidsträcktare och kraftigare förmår den mentala makten att verka på tusentals mils afstånd. Allt hvad man kallar ockulta krafter, telepatiens fenomen och annat dylikt åstadkommes på denna väg. Hvilken tankebild som helst kunde om den gestaltades med behöflig intensitet — ögonblickligen materialiseras. I hvarenda människa finnes fröet till dessa krafter nedlagda.

Tron är den grodd hvarur alla underverk spira! Men ur denna grodd kan såväl ondt som godt skjuta upp. Ett träd af ondt kan växa ur densamma, ett träd i hvars krona mången kraxande olycksfågel bygger sitt näste.

Vår sorgsna och dystra fantasi är tron på olyckan. Man måste med hvarje fiber af sin varelse hängifva sig åt tankar på lycka och hälsa. Vecka
efter vecka, månad efter månad, år efter år måste man så att säga drömma fram sin egen bild “fri från allt ondt”, ända tills denna dröm förvandlas
till en fix idé, till en andra natur och sålunda omedvetet återverkar på kroppen.

Bed denna bön: Vi bedja, vi önska att komma allt närmare det oändliga medvetandet, att blifva allt klarare medvetna om dess realitet, att erhålla bevis på denna realitet, att lära huru man kan förtrösta på detsamma intensivt och fullständigt.

Det sinnestillstånd, vi oftast befinna oss i, är en kraft, som länkar händelserna för eller emot oss!

Vi vilja renas från allt tvifvel. Vi bönfalla om att blifva upptagna i det oändliga medvetandets gemenskap, så att det må ledsaga oss som en vän,
så att vi i verkligaste och djupaste mening känna, huru detta verkligen är den stora realiteten, som intränger i, hjälper och verkar i det dagliga lifvetsobetydligaste ting såsom i de stora lagarna för världs-alltet! Hvilande i denna kraft bedja vi om känslan af frid och af lugn gent emot allt lidande, säkerhet för olycka, sjukdom och allt ondt som människorna frukta, så att vi i sanning kunna säga: “ Och vandrar jag också genom dödsskuggans dal, fruktar min själ intet“.

Det sinnestillstånd, vi oftast befinna oss i, är en kraft, som länkar händelserna för eller emot oss! Hvarje andlig längtan, hvilken vi någon viss tid hysa, bringar oss att i lifvet möta saker och ting, som motsvara denna längtan.

Öfva konsten att vänta framgång. Lugn väntan på framgång är öfver hufvud det bästa, mest fruktbärande sätt som finns på jorden, att använda sin tankekraft!

Att frukta olycka, att förutse hinder, att grubbla på möjliga svårigheter — detta är ruinerande och är den säkraste vägen till armod.

Olycka är skuld eller bristande insikt. Ingen kan hafva framgång i en sak, som han ej i tanken ständigt utvecklar och fullkomnar. Alla
stora företag äro tankar om och om igen, andligen genomlefda, innan de antogo verklighetens form.

Ingen kan hafva framgång i en sak, som han ej i tanken ständigt utvecklar och fullkomnar. Alla stora företag äro tankar om och om igen, andligen genomlefda, innan de antogo verklighetens form. 

Sann själaspis består i ständigt nya tankar, en alltjämt sig föryngrande lifsuppfattning, växlande och innehållsrikare tydningar af allt som sker inom och utom oss! Att dagligen lära sig betrakta tingen med friska ögon, att dagligen öfverflygla gårdagens planer, åsikter och mål — detta är det
själstillstånd, genom hvilket själen blir mäktig att dagligen mottaga “lifvets bröd“ som förnyar kroppen.

För att i sanning lefva, för att med åren växa både till själs- och kroppskraft, för att genomvandra hvarje fas af tillvaron med allt mer stigande glädje, under det decennierna glida fram, för att slutligen besegra den sista stora vedersakaren “döden“, måste en städse fortgående afsöndringsprocess af gamla tankar äga rum ! Tankar som fyllt sitt ändamål skola rymma platsen för nya, — alldeles som en brunn, hvilken för att gifva det klaraste vattnet, först måste länsas från det gamla!

I samma mån som människan genom vetande stegrar krafterna i och omkring sig, lär hon att stiga ned i den stora lifsutveckligen, att bringa sig själf i harmoni med stumma makter som förvandla hennes dödliga del till odödlig, i det de utan återvändo ånyo uppbygga densamma af allt finare element.

Tro är den intuitiva kraften att känna en sanning, hvilken ännu icke nått vår rent mentala sfär. Denna tro ägdes af Kolumbus, då han var viss om
tillvaron af en ny världsdel; hon äges af en hvar som tror på sin stjärna, och hon representerar en verklig lefvande makt i människan, en makt som på outgrundliga vägar bär människan fram mot hennes mål.

Ingen, som är beroende af andra kan draga till sig den högsta kraften; han kan på så sätt endast låna eller absorbera främmande tro.

Den som beder om tro, om möjligheter, hvilka ännu förefalla honom själf främmande och oerhörda, han beder tillika om möjligheten att upptäcka grunden för den nya sanningen. Den som ihärdigt och fast sträfvar efter sanning och endast sanning kommer att nå densamma, och hela sanningen betyder makten att utföra det skenbart omöjliga. Den människa kan icke fullt helt och för alltid blifva befriad från ondt som söker efter något annat stöd för sin tro än det oändliga medvetandet. I denna mening måste hvarje själ hvila helt i sig själf!

Ingen, som är beroende af andra kan draga till sig den högsta kraften; han kan på så sätt endast låna eller absorbera främmande tro. Detta må understundom verka aldrig så kraftigt, det är dock byggdt på sanden; endast från den lefvande källan inom oss själfva är skilsmässa omöjlig, hon kväller inom oss, för oss, enär hon hämtar sitt tillflöde från det eviga.

Den bästa bönen kommer medvetet och omedvetet städse att lyda så: “Må min tro alltjämt växa.“

Prentice Mulford

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *