Det är få saker här i världen som gör mig så förbannad som när jag ser maktmissbruk. Ett konkret exempel på saker som gjort mig riktigt ursinnig den senaste tiden är Nordea-ledningens hantering av sin planerade flytt av sitt huvudkontor till Finland.
Jag har länge förundrats över hur personer som Björn Wahlroos kunnat leverera citat i stil med ”80 procent av människorna är idioter, åtminstone när det handlar om pengar”, utan desto större uppmärksamhet. Tvärtom har Wahlroos ofta bemötts av beundran hos många likasinnade, medan medierna snarast ägnat sig åt att odla myten om ett finansiellt geni än att på allvar utmana dessa elitistiska uttalanden. Det finns som bekant en onödig respekt för makt och pengar, samt deras samband med intellektet.
Som tur verkar det nu som att vinden vänt och vi på allvar fått en kritisk granskning av detta publika aktiebolags verksamhet.
Egentligen är det kanske inte ens främst Nordea som är huvudorsaken till att jag reagerar som jag gör. Visserligen har jag som kund hos Nordea märkt hur kundservicen försämrats från år till år. När jag för ungefär 10 år tillbaka blev kund hos banken var servicen på en acceptabel nivå, inget extra, men det som man kan förvänta sig av en bank. Under de senaste åren har jag dock märkt att det inte finns något som helst intresse att betjäna kunderna i de lokala kontoren. Fokuset ligger på att slimma organisationen, maximera vinsten och därmed utdelningen till aktieägarna.
Huvudorsaken till mitt ”vredesutbrott” handlar främst om hur de i maktpositioner, både medvetet och omedvetet, allt mer sett till att utöka klyftorna mellan olika människogrupper i samhället. Ända sedan den förra finanskrisen har vi sett hur man skapat enorma mängder pengar ur tomma intet i form av kvantitativa lättnader. Detta var egentligen avsett att få igång den reella ekonomin i form av investeringar. Vad vi dock sett är främst återköp av egna aktier och en ständigt vikande produktivitet. Varför satsa långsiktigt när man kan få bättre avkastning på aktiemarknaden?
Följaktligen har gigantiska bubblor byggts upp både på aktiemarknaden och i fastigheter runtom i världen och framförallt är det de rikaste i samhället som fått ta del av dessa värdeökningar. Enligt åtskilliga mätningar har världen aldrig varit så ojämlik som den är just nu.
Trots detta fortsätter många av våra största mediehus agera ”springpojkar” åt centralbanker och regeringar runtom i världen, med budskapet att de kvantitativa lättnaderna varit en succé och att vi blivit allt mer förmögna under de senaste tio åren. Vad man missar är dock att ytterst få har fått ta del av dessa värdeökningar. Samtidigt har aktiemarknaden aldrig tidigare varit ett så dåligt mått på hur det egentligen står till i världsekonomin.
Varför är det så viktigt att vi inte bygger upp enorma klassklyftor i samhället då? Ett konkret exempel på detta såg vi redan i amerikanska presidentvalet förra hösten. Många blev överraskade, eller snarast chockade, över utgången där Donald Trump blev vald till president. Men då har man troligen följt med endast vad de största mediehusen skriver om tillståndet i den amerikanska ekonomin. De som på allvar tagit sig tiden att granska de bakomliggande siffrorna och det verkliga tillståndet i USA:s ekonomi kan inte har varit speciellt överraskade. Med en befolkning där över 75 % lever från lön till lön, utan egentliga besparingar, är det inte svårt att dra slutsatser om att värdeökningen på de finansiella tillgångarna endast gagnat ett fåtal.
Det ser inte lika illa ut i det svenska samhället, men även här lever oroväckande många i tron att aktiemarknaden och fastigheter är ett säkra ”investeringar” som säkrar ens ekonomiska framtid. Det är klart, har man haft pengar att satsa under de senaste åren har man knappast kunnat misslyckas oavsett om man handlat om aktier eller om man fokuserat på en bostadskarriär.
Den som kan sin historia vet dock också att detta är ohållbart och att det bara är en tidsfråga innan vi får betala för den tidigarelagda konsumtionen. Skuld handlar ju alltid om att tidigarelägga konsumtion och i slutändan måste alltid kommande generationer ta itu med tidigare generationers slösaktiga leverne.
Jag kom lite på sidovägar i ämnet. Men ovan nämnda text kan tjäna som en påminnelse om varför det är så viktigt att inte den så kallade ”eliten” alienerar sig från verkligheten. Genom historien har vi sett åtskilliga exempel på vad ökade klassklyftor kan orsaka i form oroligheter. Krig och annat elände har ofta fått sin grogrund i upplevda orättvisor.
Att i ett samhälle där vi redan idag ser framväxande nationalism och ökad misstro mot myndigheter måste man helt enkelt göra sitt bästa för att inte ytterligare öka klyftorna. Då hjälper det knappast att det finns de i maktposition som verkar vägra att rätta sig efter samhället spelregler i jakten efter vinstmaximering. Att man dessutom gör detta i en bransch som gång på gång behövt samhällets stöd gör det naturligtvis ännu värre.
I denna situation måste man agera enligt de principer som kännetecknar gentlemannamässigt beteende, den som är stark måste också vara snäll, och inte genom arrogans, uppblåsthet och självmärkvärdighet bidra till att öka klyftorna i samhället.
