Det finns något väldigt tillfredsställande med att för hand skriva ner sina planer och målsättningar, snarare än att göra det med hjälp av dagens alla moderna hjälpmedel som dator eller mobiltelefon.
Undersökningar har också visat att det som skrivs ned för hand med penna på papper har en tendens att lägga sig på minnet i högre grad än det som antecknas på dator. Helst med en reservoarpenna med lättflytande bläck i ett vackert anteckningsblock. Varför inte också med ”gammaldags” skrivstil?
Under de senaste årtiondena har man ofta hört diskussioner om hur vi blivit allt sämre på att läsa och skriva. Speciellt skrivkonsten verkar att ha lidit mycket av teknikens snabba utveckling, där allt från e-post, sms-meddelanden och korta meddelanden på sociala medier har gjort språket allt mer slarvigt.
I och med teknikens snabba utveckling har också användning av penna och papper minskat och därmed förmågan till att göra sin handstil läslig. Jag är osäker på i hur hög grad man numera lär ut skrivstil i skolorna eller om fokuset numera ligger på andra mer effektiva sätt att arbeta på. Klart är i alla fall att diskussionen de senaste åren gått varm gällande skrivstilens vara eller inte vara.
Oavsett läroplan är det rätt uppenbart att skrivkonsten numera riskerar att bli en av Gentlemannens bortglömda färdigheter, detta i en tid då effektivitet prioriteras och där den praktiska nyttan av att skriva korrekt och snyggt ses som allt mer överflödigt.
Helt nytt är dock inte problemet. Redan år 1925 skrev Holger Schildt i sin etikettbok Mannen i sino prydno följande om skrivkonsten och brevskrivning:
Brevskrivningen har sjunkit i betydelse under det senaste seklet. Telegrafen och telefonen ha undanträngt Madame de Sevignés och lord Chesterfields fina konst. Men brev äro och förbli dyrbarare och varaktigare bevis på vänskap än ett telegraf eller uppringning per telefon. Grafologerna ha rätt, då de säga, att varje persons handstil är ett utslag av hans väsen. Ett handskrivet brev för med sig en del av den skrivande själv. Det gör icke telegrammet.
Numera är det väl sällan någon som sitter och skriver brev till varandra för att utbyta tankar. Det finns säkert undantag. I min ungdom under 1990-talet minns jag att jag faktiskt hade vänner som jag brevväxlade med. Då använde jag mig även av en gammaldags skrivstil som jag lärde mig som barn. Denna skrivstil vårdade jag ömt tack vare det beröm jag fick av den äldre dam som lärde mig skrivkonsten som barn.
Jag var dock inte en speciellt snabb när jag skrev, utan skrev hellre fint än snabbt. Det gjorde också att jag av effektivitetsskäl fick ändra mina skrivvanor när jag kom in i universitetsstudierna. Numera har jag tyvärr helt glömt hur man skriver med den gammaldags skrivstil som jag en gång behärskade.
För att uppdatera kunskaperna finns nedan ett utdrag från Hill’s Manual of Social and Business Forms: A Guide to Correct Writing från år 1881. Där ser man lite av principerna för hur man får till en fin skrivstil. Vem minns väl inte de linjerade häftena som man lärde sig skrivstilen på under de första skolåren?
I boken och avsnittet Penmanship lär man sig också korrekt position för hur man håller i pennan medan man skriver:
Även inkorrekt position för hand och penna lärs ut:
