Redan i samband med artikeln om Hotel Rydberg konstaterade vi hur synd det är när gamla, anrika byggnader rivs. I vissa fall är det en nödvändighet efter år av misskötsel av fastigheterna. I andra är det girigheten som gjort att man låtit riva vackra byggnader till förmån för mer inkomstbringande alternativ.
Oavsett vilket, känns det synd att se vilka pärlor som jämnats med marken genom åren. Här tar en närmare titt på ytterligare en anrik byggnad från Stockholms uteliv som inte längre finns kvar.
Blanchs café
Blanchs café var ett berömt café beläget i en numera riven byggnad på Hamngatan vid Kungsträdgården i Stockholm.
Nöjesetablissemanget var inrymt i Ateljébyggnaden vid Kungsträdgården som uppfördes 1866 efter ritningar av arkitekten Albert Törnqvist vid Ateljerbyggnadsaktiebolaget. Det var ursprungligen tänkt att rymma utställnings- och ateljélokaler och försågs därför med stora fönster i byggnadens övre etage.
Här hade Konstföreningen i Stockholm lokaler från och med 1868 och operakällarens tidigare chef Theodor Blanch (1835-1911) öppnade i dess bottenvåning Blanchs café i juli 1868. Interiören var elegant och luftig, med kristallkronor, mjuka mattor och bekväma stolar.
Levande musik spelades varje eftermiddag och in- och utländska tidningar var utlagda i matsalen. Blanch introducerade kypare i frack och vita dukar på alla bord.
En annan spektakulär nyhet kom till när Blanchs café 1 mars 1879 blev platsen för stockholmspremiären för det elektriska ljuset.
I boken Svenska folket genom tiderna från 1938, kan läsa följande om Blanch’s café:
1700-talets krogar och kaffehus hade inte det bästa anseende — de flesta lämpade sig inte för besök av fint och anständigt folk; att ett anständigt
fruntimmer gick på kafé var sålunda alldeles otänkbart. En förändring härutinnan inträdde under 1800-talet, då exempelvis i huvudstaden en rad conditorier, »schweizerier* och caféer uppstodo, som blevo populära mötesplatser och tillflyktsorter för Stockholms hela mondäna värld. Till de mera besökta, inte minst av skådespelare, litteratörer och konstnärer, hörde från 1860-talet Blanchs café i Kungsträdgården, som här återges efter ett i färglitografi tryckt reklamplakat, som också i tysk, engelsk och fransk text meddelar bl. a. följande: »Detta beqvämt och elegant inredda café, centralt beläget vid hufvudstadens förnämsta promenadplats, och i närheten af de Kungl. Theatrarna, rekommenderar sig i resp. resandes hågkomst. God orchestermusik dagligem. Sommartiden företedde folkvimlet bland caféets springvatten, grönska, kandelabrar och statyer en färgrik och glänsande anblick.
Byggnaden som utgjorde Blanch’s café ersattes på 1960-talet av Sverigehuset som en del av Norrmalmsregleringen.