Edison-uppfinnare och industriman

Thomas Alva Edison (1847-1931) är en av historiens mest kända uppfinnare. Hans uppfinningar hade en stor inverkan på människors liv under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Edison var en riktig pionjär framförallt på grund av sin förmåga att kommersialisera sina uppfinningar. Han var en av de första uppfinnarna som lät börja massproducera sina produkter. Edison hade ett eget laboratorium med anställda ingenjörer som konstruerade för hans räkning. Just där skiljde han sig från sinnebilden av den typiska uppfinnaren som sitter ensam i en källare med sina uppfinningar.

Under sin livstid tog Edison patent på 1328 uppfinningar av vilka den första var en börstelegraf. Till hans uppfinningar hör även fonografen och den första användbara glödlampan.

Mest känd är Edison för sin förbättring av glödlampan, där hans arbete med att utveckla olika sorters glödtrådar ledde till att den blev praktiskt användbar. 1879 visade Thomas Edison för första gången upp en funktionell glödlampa för en grupp finansiärer som ville utveckla hans uppfinning. Den 31 december samma år visades den för allmänheten. Det tog honom omkring 2 000 försök för att lyckas skapa en fungerande glödlampa. Det var från denna tid när andra människor påstod att han hade misslyckats som ett av hans mest kända citat härstammar: ”Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på tvåtusen sätt att inte göra en glödlampa”.

De som önskar läsa mer om Edison och hans livsverk kan förslagsvis gå in och läsa gratisboken Edison-His Life and Inventions från år 1910.

edison citat 2

Bild: Internet Archive Book Images

Portrait

Patentritning av glödlampan år 1880. Bild: The U.S. National Archives

Edison och fonografen

Edison och fonografen. Bild: Library of Congress

edison patent 1969

En av de första patentritningarna av Edison, en så kallad printtelegraf, från 22 juni 1869. Bild: Internet Archive Book Images

Edison reklam

Edison var även en slipad marknadsförare. Bild: Jimee, Jackie, Tom & Asha

Även svenska författare har låtit sig inspireras av Thomas A. Edison. Nedan är kapitlet om Edison i sin helhet från boken Stora-Rika-Berömda som publicerades år 1930. Boken finns att läsa i sin helhet på länken under texten.

Thomas Alva Edison

Ur Stora-Rika-Berömda

Världslitteraturens Förlag, 1930

I Milan, en liten stad i Ohio i U. S. A., föddes en Kall februaridag — det var den 11 — år 1847 en gosse, som en gång skulle komma att räknas bland världens största uppfinnare.

Gossens fader hette Samuel Edison och härstammade från en holländsk familj, som ursprungligen slagit sig ned i Kanada norr om Eriesjön. Härifrån hade han måst fly efter att ha’ tagit del i ett uppror mot den brittiska regeringen, och efter att ha flackat omkring en tid i Förenta Staterna bosatte han sig i Milan. Han slog sig där på handel med spannmål, och trävaror, och affärerna tyckas ha gått bra. Men sedan en järnväg blivit anlagd utmed Eriesjön, hade frakten på kanalen som förband Milan med Eriesjön avstannat, och Samuel Edison fann sin existens hotad. Då Al, som modern kallade sin lille son, var sju år gammal måste man flytta från Milan och nu bosatte sig familjen Edison i Port Huron, en livlig och framåtgående stad vid Michigan.

Edisons moder var av skotsk härstamning, och då Samuel Edison lärde känna henne var hon lärarinna. Hon har haft ett mycket stort inflytande på sin son, hon förstod sig på honom och hade förmåga att leda honom på rätta vägar.

Då Al nått skolåldern, sattes han i skola i Port Huron. Men egendomligt nog visade han ingen särskild begåvninghär och var ofta bland de sämsta i klassen. En dag hörde han läraren säga, att det icke var någon idé att han fortsatte i skolan. Förtvivlad sprang han hem till sin moder och talade om vad han hört. Men modern tog honom i försvar och tröstade honom, och därefter gick Edison aldrig mer tillbaka till skolan utan fick ali undervisning åv modern.

Då Al blivit tolv år gammal tyckte han, att han borde förtjäna något till sitt uppehälle, och tillsammans med sin moder beslöt han att taga plats som tidningspojke på tågen, som gingo mellan Port Huron och Detroit. Affärerna gingo bra, och han kunde varje vecka lämna sin moder en vacker slant som bidrag till hushållskostnaderna. Men Edison visade även prov på sin affärsbegåvning på annat sätt.

En dag kom till Detroit underrättelsen om att general Grant hade slagit en stor sydamerikansk här — det var just under inbördeskrigets dagar — och tidningarna voro fulla av berättelser om slaget. Edison förstod, att här fanns någonting att göra. Han övertalade en telegraftjänsteman att telegrafera underrättelsen om segern för nordstatsarmén till alla stationerna utefter järnvägen. Detta blev gjort, och naturligtvis spridde sig nyheten snabbt. Edison skyndade därefter till ett tidningskontor och fick omkring tusen exemplar på kredit.

Allt gick efter beräkning. Då tåget kom till den första hållstationen fanns det fullt med människor där, som väntade på honom för att köpa tidningar, och redan här gick en stor del av lagret åt. Man betalade slutligen nästan vad som helst för att få en tidning, och för de sista exemplaren fick han ända till en dollar stycket. Denna affär lämnade Edison en vacker slant i behållning.

Edison fick nu idén att själv utge en tidning. Han köpte en del gamla boktryckartyper och annat material som behövdes och installerade så sitt tryckeri i en godsvagn, som medföljde tåget. Den tidning, han utgav, hette “Veckohärolden” och hade ett mycket litet format. Den var icke större än en näsduk. Av denna tidning finns endast ett exemplar kvar, och det äges av fru Edison. Det är daterat den 3 februari 1862 — Edison hade då alltså ej ännu fyllt femton år. Emellertid gick den bra, och han kunde få ett netto på en 24 dollars varje månad.

Edisons tidningsmannabana fick emellertid ett brådstörtat slut. I sin vagn sysslade han nämligen icke endast med sin tidning utan även med kemiska experiment. En dag föll så en flaska fosforsyra ned på golvet och gick itu.
Vagnen fattade eld men det lyckades dock konduktören inom kort att släcka elden. För unge Edison betydde det emellertid avsked, och vid nästa station blev han också avkastad.

Men Edison tappade icke modet. Det dröjde icke länge förrän han lyckades att få anställning som nattelegrafist i Port Huron. Han hade lärt att telegrafera av en stationsinspektor, vars lille son han en gång räddat från att bliva överkörd av ett tåg.

Edison gav sig emellertid icke tid till att vila om dagarna, han studerade och experimenterade, och följden blev, att han kom till sitt arbete alldeles uttröttad. Det hände så en gång, att han glömde att stoppa ett tåg, och detta rusade förbi Port Huron, och hade icke förarna på detta och det mötande tåget varit så påpassliga, hade en storolycka kunnat inträffa på denenspåriga järnvägen. Edison blev naturligtvis avskedad.

Edison växlade under de följande åren platser ganska ofta. Han vistades en ganska läng tid i Boston, och där experimenterade han och gjorde en del uppfinningar. Emellertid fann han snart Boston vara för litet och for till New-York.

I denna stora stad med dess många möjligheter fann den unge geniale uppfinnaren sig snart till rätta. Han gjorde här sin första mera betydande uppfinning, det s. k. duplex-telegrafsystemet. Detta betydde en kolossal besparing för telegrafbolagen. Förut hade man endast kunnat telegrafera ett meddelande åt gången på samma tråd, men genom Edisons uppfinning kunde man samtidigt sända telegram från vardera hållet på samma tråd. Så småningom förbättrade han denna uppfinning, så att det blev möjlf^t att sända fyra telegram samtidigt.

En annan av hans många geniala uppfinningar är den automatiska telegrafen. Då man förut kunnat sända c:a 50 ord i minuten, ökades hastigheten med hjälp av denna apparat till 1000 ord, och till slut lyckades Edison få den så känslig, att det blev möjligt att sända ända till 3100 ord i minuten.

Edison hade nu hunnit att bli en ryktbar man, och hans fabriker sysselsatte hundratals arbetare. Han hade dittills bott i Newark, som ligger på andra sidan Hudsonfloden mitt emot New-York, i ett stort fyravåningshus, där även verkstäderna voro inrymda, men detta visade sig nu vara för litet. På grund härav flyttade han till Menlo Park, som ligger omkring 4 svenska mil från New-York. Här lät han uppföra en stor fabrik, som stod färdig år 1873.

Laboratoriet och verkstäderna här voro inredda på ett förstklassigt sätt. Endast inredningen av laboratoriet lär ha kostat bortåt 20,000 dollars. Edison nådde här tillsammans med utomordentligt skickliga medarbetare resultat, som voro förvånansvärda. Han fick också namnet “Trollkarlen i Menlo Park”.

År 1876 fick amerikanen Bell patent på en av honom uppfunnen telefon. Denna var emellertid långt ifrån fullkomlig, och Edison, som snart insåg vilken betydelse den skulle kunna få, började experimentera för att förbättra den. Det dröjde icke heller länge, förrän han framställt en fullgod avsändningsapparat. Rätten att tillverka denna apparat sålde Edison till Western Union, Amerikas största telegrafbolag. Detta slog sig tillsammans med Bells bolag, och apparaten såldes över hela världen.

Vid denna tid började Edison också att experimentera för att framställa en elektrisk glödlampa. Efter ett oerhört arbete, vars omfattning man kan förstå därav, att han sände expeditioner ända till Japan och Sumatra för att få tag i något träslag med fibrer lämpliga att framställa glödtrådar av, ihade han sin lampa färdig. Han ställde då till en stor illumination i sin park, och människor kommo i stora skaror dit för att se den underbara tingesten, som förvandlade natten till dag.

Många tro, att uppfinningar äro verk av stundens ingivelse, men så förhåller det sig visst icke. De äro i regel resultat av mångårigt, ihärdigt arbete, såsom Edisons glödlampa. En av sina uppfinningar, fonografen, grammofonens föregångare, fick han dock idén till genom en tillfällighet.

Under det att han höll på att experimentera med sin automatiska telegraf, lade han märke till, att då ett stift sättes i dallring frambringades det ljud. Detta var en intressant företeelse, och Edison började strax att fundera på, hur han skulle kunna återgiva den mänskliga rösten och andra ljud på mekanisk väg. Men problemet var nu, hur ljudvågorna skulle kunna upptagas och bevaras. Efter en del försök fann han, att om han talade mot en membran, vid vilken ett stift var fäst, ristade detta märken i vaxat papper, som sedan utmärkt återgav ljudet. Efter många veckors arbete hade Edison sin talmaskin så pass fulländad, att han ansåg sig kunna sända den till världsutställningen i Paris, vilken pågick samma år, 1878. Den väckte här ett oerhört uppseende, och dagligen lyssnade omkring 30,000 människor på den. Fonografen fick en oerhörd efterfrågan, och Edison har på denna uppfinning förtjänat mer än på någon annan.

Bland andra av Edisons många snillrika uppfinningar märkas hans system för trådlös telegrafi och hans elektriska spårvagn. En av hans uppfinningar, som fått en oerhörd betydelse för mänskligheten, är kinetoskopet, vilket ligger till grund för den moderna kinematografen. Vidare har han uppfunnit tillverkningsmetoder för cement och den elektriska järnnickelackumulatorn.

Under Edisons ledning anlades under 1880-talet fabriker för tillverkning av elektriska maskiner, lampor m. m. Dessa sammanslogos sedermera till Amerikas och världens största elektriska industriföretag, General Electric Co.

Edison flyttade 1886 sina verkstäder och laboratorier till den plats, där de nu befinna sig i East Orange, en liten stad i närheten av New-York. I närheten av laboratoriebyggnaden ligger hans privatbostad i Llewellyn Park, Glenmont.

Den största laboratoriebyggnaden är 250 fot lång och tre Våningar hög. I denna finnes ett mycket stort bibliotek med 60,000 volymer och de flesta tekniska tidskrifter. Vidare finnas där samlingar av olika materialier och laboratorierum inredda för olika ändamål. Där finns även en juridisk avdelning. En sådan har visat sig vara nödvändig för att behandla de talrika mål, som uppkomma på grund av Edisons patent.

Bland de många böcker, som finnas i biblioteket, äro av särskilt intresse de s. k. “idéböckerna”. Dessa innehålla dagsboksanteckningar av Edison om hans experiment och rön sedan många år tillbaka. De ha många gånger visat sig vara till utomordentlig nytta som bevis vid tvistemål om patent. I dem är nämligen datum på varje sida bevittnat av tre personer bland Edisons medhjälpare.

Edison har varit gift två gånger. Hans första hustru hette Mary Stilwell och dog år 1881. Några år därefter gifte han om sig. Det var strax efter detta giftermål, som han köpte Glenmont i Llewellyn Park. I sitt första äktenskap har Edison tre barn, en dotter och två söner; i sitt andra äktenskap har han även tre barn, dottern Madelyn och sönerna Charles och Theodore.

Edison är en enkel och flärdfri man. Han är oerhört arbetsam. Då det gällde någon viktig uppfinning, kunde han hålla på flera dygn i sträck utan att vila. Ännu i dag fortsätter han sina experiment och laborationer trots sin höga ålder. För icke länge sedan spreds ett meddelande i tidningarna, att han uppfunnit en metod att genom någon kemisk process framställa kautschuk ur vissa växter, vilka kunna odlas som vanliga sädesslag.

Det är oerhört svårt för att icke säga omöjligt att fullt förstå den betydelse, Edison haft för vår kultur. leke minst i ekonomiskt hänseende har han spelat en kolossal roll. Man betänke endast vilka oerhörda summor, som årligen sättas i omlopp av filmindustrien.

Edison har många gånger fått röna bevis på hur högt uppskattad han är bland sina landsmän. Han äger ju också de egenskaper som sättas högst bland dem, arbetsamhet, sinne för det praktiska och en oerhörd energi. Det är därför icke underligt att han har blivit amerikanarnas nationalhjälte.

Källor: runeberg.org, wikipedia

Bild överst: Library of Congress

1 Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *