Vi fortsätter från förra veckas tema, med nöjesplatser för gentlemannen från förr. Då var vi och hälsade på hos Hotell Rydberg, gentlemannens självklara samlingsplats vid övergången till 1900-talet. Nu har turen kommit till den nöjesplats som kan sägas ha tagit över som tillhåll för Stockholms gentlemän efter att Hotell Rydberg revs år 1914.
Fenixpalatset invigdes den 17 januari 1912 och var en restaurang beläget på Adolf Fredriks kyrkogata 10 i Stockholm. Under första halvan av 1900-talet fick Fenixpalatset en ledande ställning i stadens musik-, dans- och nöjesliv. Tyvärr försvann Fenixpalatset som nöjesetablissemang år 1940 i samband med pingstförsamlingen Östermalms fria församling köpte byggnaden och gjorde om den till en kyrka.*
Fenixpalatset hämtade sitt namn från Hotel Phoenix (från år 1900 Hotell Fenix), som från 1840-talet och fram till 1911 låg på en närbelägen tomt. 1910 köptes fastigheten av direktör Carl Smitt, som lät riva huset på Drottninggatan tillsammans med den norra av Davidsons paviljonger och istället uppförde det nya Fenixpalatset på Adolf Fredriks kyrkogata 10. Det nya palatset liksom bostadshuset på rivningstomten ritades av Hjalmar Westerlund.
Fenixpalatset var en påkostad anläggning där det i bottenvåningen fanns en imponerande entréhall med marmorkolonner. Här fanns även en konsertsal med plats för 600 personer samt tillhörande bar och ölstuga på läktaren. En våning upp fanns ett café och den ”franska matsalen”, och ytterligare en trappa upp en festvåning.
I byggnaden fanns även mindre lokaler med en ”bakficka” och en ostronbar – allt mycket exklusivt inrett.
Den förste källarmästaren på Fenix var Fredrik Svanberg, som dock avled redan 1914. Rörelsen övertogs då av Hilda Welander, som var den som under första världskriget skulle utveckla Fenix till medelpunkten i det stockholmska nöjeslivet med blanda annat kabaréer inför fulla hus fram till hösten 1919. Vid årsskiftet 1919 inträdde dock ett förbud mot servering av rusdrycker i eller i anslutning till lokar, vilket sänkte cabaretverksamhetens lönsamhet.
År 1920 sålde Welander Fenixpalatset till ett konsortium med SARA (Sveriges Allmänna Restaurangaktiebolag) som huvudintressent. Efter viss restaurering och ombyggnad återinvigdes lokalerna på nyåret 1921, men nu som musikrestaurang med en 30 mans orkester under ledning av Edvard Åkerberg.
Vid detta skede endast för lyssnande matgäster, men från 1922 lanserades även offentlig dans på Fenix två kvällar i veckan. År 1927 lät dock SARA Fenixpalatset gå i likvidation på grund av bristande lönsamhet och lokalerna stod därefter oanvända fram till 1930.
1930 fick Fenixpalatset en nystart då krögaren Sten Hellberg övertog lokalerna och renoverade dem för att återinviga det med namnet Kaos. Kaos erbjöd dans till levande orkester varje kväll.
Bland de orkesterledare som spelade på Kaos under 1930-talets första hälft fanns bland annat Håkan von Eichwald, vars ”Kaosorkester” har betecknats som ”Sveriges första egentliga permanenta storband”.
Lokalerna hann ännu byta namn till Fenix-Kronprinsen år 1934. I och med andra världskrigets utbrott fick Fenix-Kronprinsen dock ekonomiska problem och den dåvarande ägaren Paul Meier tvingades att sälja lokalerna. Eftersom man inte lyckades hitta någon köpare som var intresserad av att driva stället vidare som dansrestaurang övertog Östermalms fria församling lokalerna år 1940. De äger fortfarande lokalerna under namnet Citykyrkan.
Källa: Wikipedia