I några inlägg framöver tar vi avstamp från en riktigt intressant bok från år 1923 som går under namnet Konsten att komma sig upp här i världen och som alltså redan är så gammal att upphovsrätten utgått. Boken är skriven av Harrison B. Ford och den version som finns på länken är en översättning till svenska. Trots idogt sökande har jag inte hittat vare sig mer information om originalverket eller författaren. Vid en sökning på namnet dyker allt som oftast den mer kända skådespelaren med samma namn upp.
Lite synd kan tyckas, eftersom en del av djupet och nyanserna i texterna brukar gå förlorade i översättningen. Speciellt i översättningar på så kallad ”gammelsvenska”.
Det finns ändå mycket intressant i boken. Förutom själva innehållet, är det framförallt dispositionen gällande ämnena som gör den läsvärd. I boken finns nämligen ämnen allt från det som man i nutida språkbruk skulle kalla självhjälp, men även ämnen som vett och etikett samt penninghantering berörs. Att ämnena är rätt uttömmande skvallrar även underrubrikerna för boken på framsidan om som lyder enligt följande; …och finna vägen till ära, framgång, lycka och rikedom. Huru man skaffar sig rikedom… En praktisk, lärorik och populär handbok för alla som vilja bliva självständiga, göra sig aktade och ansedda i samhället, samt finna vägen till livslycka och förmögenhet.
En ambitiös målsättning alltså. Sedan kanske man inte håller med om allt som skrivs. Mycket av innehållet avspeglar den tidsanda under vilken boken är skriven och något djupgående verk är det ju inte. Men som sagt, för att få en helhetssyn på livets komplexa omgivning är uppdelningen av bokens ämnen riktigt intressant.
Vi börjar från kapitel 1 och Förutsättningar för att uppnå livslycka. Ett ämne som vi delvis berörde i inlägget om finansiellt välstånd och som är själva grundförutsättningen för att nå dit man önskar i livet, är förmågan att ta tag i sitt eget liv och påverka sitt eget öde. Att vara proaktiv i allt man gör och vara sin egen regissör över livets skeenden kommer att skapa förutsättningarna för att få det önskar i livet. Motsatsen, att vara reaktiv kommer däremot att göra så att man antingen har väldigt tur och når dit man önskar av en slump. Det mer troliga scenariet är dock att man blir en passiv åskådare av vad andra människor har att erbjuda en i livet.
Eller för att citera Harrison B. Ford:
Att uppnå betingelserna för en varaktig livslycka, är därför icke detsamma som att låta ödet råda, utan just att själv råda över ödet. Människan äger i sig själv kraften, att tvinga ödet in under sitt herravälde. Detta har man många bevis för. Den som använder hela sin själskraft, sin ande och sin kropp på att komma framåt, han håller själv ödet i sin hand.
Nedan är första kapitlet från boken i sin helhet.
Kap. 1. Förutsättning för att uppnå livslycka.
Ur boken Konsten att komma sig upp här i världen av Harrison B. Ford (1923)
Vem äger förutsättningar för att komma fram i världen och därmed uppnå livslycka? Det är den stora fråga, som vi i denna bok skola söka göra klart för alla.
Man hör ofta sådana uttalanden: ”Han har alltid lyckan med sig” eller: ”allt vad han rör vid blir till pengar” eller ”Han är en lyckans guldgosse”.
Efter sådana uttalanden skulle man tro, att icke alla ha samma förutsättningar att nå detta livets goda, som andra synas hava. Somliga människor synas vara födda under en lycklig stjärna, och underligt nog ofta människor, som varken äro utrustade med någon särskild begåvning eller energi, i motsats till så många andra, vilka varit i besittning av båda delarna, utan att deras livsvillkor därigenom blivit goda.
Ödets vägar äro outransakliga, och vi skola låta begreppet lycka och olycka vara utom räkningen, då man helt naturligt aldrig kan lita på, att det som man företager sig absolut skall medföra framgång; allt som oftast visar sig motsatsen vara fallet.
Självtillit är en god ballast i livet, men självtilliten blir lätt krossad och tillintetgjord om man utgår från detta: ”Det går nog bra alltsammans”. Vi skola i ett följande kapitel återkomma härtill.
Detta att alltjämt gå och vänta på, att det skall inträffa ”någonting”, som kan vara fördelaktigt för en, är helt förkastligt. Det är att jämföra med spelaren, vilken alltjämt förlorar, men dock fortsätter att spela i den tron, att han en gång skall vinna tillbaka det förlorade och mera därtill.
Intet är farligare än att vara spelare, icke allenast med de spelkort man köper för penningar, utan ännu mera med de kort ödet giver oss på hand.
Ansedda författare och skribenter påstå, att människorna äro ödets lekbollar, och ofta ser det verkligen så ut. Men att utgå från denna teori och lägga allt i ödets händer, är av ondo.
Det är tvärtemot själva livets bestämmelse, att människan sitter med armarna i kors, och väntar på Alladins lampa. Nej, människan är bestämd till att arbeta. Man må vara sin lyckas egen smed och smida medan järnet är varmt. Ens tanke är ens öde.
Förnekas kan det ju emellertid icke, att tillfälligheter kunna spela en stor roll i en människas liv. En tillfällighet kan störta en människa i avgrunden eller göra henne lycklig och föra henne — bildlikt talat — upp på lyckans höjder. Det lär oss historien. Många berömda män och kvinnor hava tillfälligheten att tacka för sin livslycka. Tillfälligheten, både den onda och den goda spelar in i vårt liv. Det nyttar intet att söka förneka detta.
Men i regel är det alltid i det lilla, i det verkligt stora, avgörande ytterst sällan. Kejsar Napoleon var en av de store, som trodde på sin stjärna. Han sade bl. a. en gång: ”Man talar om mina förbrytelser, men män sådana som jag begå inga brott. Vad jag gjorde var nödvändigt. Jag var ett ödets barn”. Ja, om detta verkligen har varit fallet, så har alltså ödet styrt svärdet i hans hand, och en tillfällighet gjort honom till världens herre. Jordens furstar böja sig för ödet, fört av Napoleons hand. Skulle det vara någon mening i detta, om man ser det från en förnuftig och rättvis ståndpunkt? Absolut icke. Och Napoleons stjärna dalade som bekant också, och han slutade som Europas fånge. Hans livslycka var icke varaktig, han var just spelaren, som trodde på ödets gunst, som spelade ut sina sista kort.
Att uppnå betingelserna för en varaktig livslycka, är därför icke detsamma som att låta ödet råda, utan just att själv råda över ödet. Människan äger i sig själv kraften, att tvinga ödet in under sitt herravälde. Detta har man många bevis för. Den som använder hela sin själskraft, sin ande och sin kropp på att komma framåt, han håller själv ödet i sin hand.
”Lyckans guldgossar” har det funnits och finnes det många av, men granskar man dessa utkorade noggrannare, studerar deras liv, så skall man finna, att deras livslycka, deras framgång i världen, deras förmåga är ett verk av dem själva, av deras egen energi och vilja, av deras duglighet, deras praktiska syn på livet, deras kännedom om människor och deras talanger. Se på Amerikas rike män, Rockefeller, Vanderbilt, Wolworth, alla dessa, och man finner strax, att orsaken till deras anseende, deras kapital, har skapats av dem själva genom hjälp av deras sunda förstånd, deras energi, talang och blotta händer. Själsstyrka och kroppskraft hava gått hand i hand och byggt den bro, som lett dem till framgångens land. Alla hava de ägt betingelserna för att uppnå livslyckan, men dessa betingelser hava de skapat sig själva.
Medan man sover når man icke lyckan. Vi äga alla dessa betingelser, men hemligheten, att på det rätta sättet nyttja dessa betingelser, det är den man måste lära sig känna. Man kan gärna vara en duktig sjöman, men man kan fördenskull icke föra ett fartyg, om man icke känner kompassen.
En sådan kompass är det vi vilja lära dem känna, som vilja lära sig hemligheten att komma fram här i världen. Varje streck måste kännas å denna kompass, och handen måste hålla ett gott grepp om rodret. Men känner man dessa kompass, och har man en hand som kan hålla fast, så går skutan genom de svåraste brottsjöar utan att kantra, och når till en säker hamn. Livslyckans säkra hamn.