Idag har det blivit dags för ett av mina favoritämnen här på bloggen, nämligen dofter och parfymer. Det är inte utan orsak som parfymer har en alldeles egen kategori här på Gentlemannaguiden.
Hösten är den tidpunkt på året när doftsinnet på allvar väcks till liv. Kanske är det det kyligare vädret som gör att man får behovet att introducera mer kraftiga och kryddiga dofter i tillvaron. Medan man under sommaren gärna använder sig av lättare och citrusdoftande parfymer, är det som att doftpreferenserna ändras genast när hösten gör sitt inträde.
För mig personligen handlar det delvis om hur man med hjälp av olika dofter kan påverka sinnesstämningen hos sig själv och med dessa förflytta sig i tid och rum. Ibland handlar det om självupplevda minnen där man associerar vissa dofter med händelser och människor. Doftminnet är som bekant ett av de starkaste vi har. I andra fall handlar det om hur vissa doftnoter och sammansättningar får en att, tillsynes utan orsak, förflytta sig till en annan tid och plats som man inte själv har erfarenheter av men som ändå får en att förknippa doften med dessa.
Mina klaraste minnesbilder från min morfar i början av 1980-talet är sammankopplade med en grön soffa och doften av Kölnisch Wasser, medan min första resa till Italien är tätt förknippad med alla män som skyndade sig till sitt jobb doftandes Acqua di Parmas Colonia.
Alla är ju naturligtvis olika och vissa har kanske mer välutvecklat doftsinne än andra. Men det verkar ändå finnas en viss magi förknippat med just dofterna och antingen det välbefinnande eller obehag som dessa skapar. På samma sätt har vi alla olika preferenser gällande dofterna. Jag har en förkärlek till lite äldre, klassiska dofter eftersom jag anser att de allra mest maskulina och unika dofterna härstammar från 1980-talet och tidigare. Detta medan min sambo ofta uttrycker sin önskan om att jag oftare skulle använda mig av mindre ”gubbiga” parfymer.
Detta igen väcker frågan för vem man egentligen bär sina parfymer? Det är klart att är en fördel om även omgivningen gillar ens dofter. För mig är det dock ännu viktigare att jag gillar dem själv.
Eftersom just parfymer råkar vara ett av mina stora intressen har jag haft för vana att stanna till vid mindre privatägda parfymbutiker i de städer jag besöker och diskutera med ägarna. Ofta har vi varit av samma åsikt gällande de flesta av de parfymer som tillverkas nuförtiden; de saknar själ och är ett resultat av de stora modehusens behov av att blidka en större massa.
Dessutom påstod en av ägarna hos en av de parfymbutiker jag besökte i Frankfurt förra hösten att parfymerna hade en renare konsistens förut. Beviset för detta var enligt henne att flera av hennes kunder påstod sig vara allergiska för de flesta av de nya parfymerna, medan många av de riktiga klassikerna gick att använda utan besvär.
Hur det ligger till med den saken har jag inte undersökt desto närmare. Jag fokuserar på vad mina doftsinnen säger mig och vad jag gillar hos parfymerna.
Nedan har jag samlat ihop några av mina favoriter till hösten och vintern i min ”doftgarderob”. En doftgarderob blir ju aldrig fullständig för en parfymintresserad. Precis som med kläder gäller det att göra sina prioriteringar både vad gäller aspekter som pris/kvalitet.
Guerlain Heritage EdT
Guerlain är ett av de allra mest mytomspunna parfymhusen i världen, med några av de mest klassiska parfymerna i sitt utbud, framförallt bland damdofter. Bland herrdofter är det deras starka citrusdoft Habit Rouge från 1965 som kanske är den mest kända, medan Vetiver var Guerlains allra första herrdoft lanserad 1961.
Det som är utmärkande för Guerlains herrdofter är deras väldigt distinkta och klara doftskala. De har en alldeles egen personlighet som inte låter sig kopieras speciellt enkelt. En av mina absoluta favoriter är Heritage som är en skarpt träig och kryddig doft. Den lanserades så sent som år 1992 för att avspegla Guerlains arv och värderingar, överfört till en ny tid.
På parfymbibeln Fragrantica är detta också en av de dofter med en av de högsta betygen jag sett bland de ”välrecenserade” dofterna, med 4.42 poäng av 5 möjliga.
Geoffrey Beene Grey Flannel EdT
Antingen hatar man den eller så älskar man den. Geoffrey Beene Grey Flannel lämnar ingen oberörd tack vare sina väldigt starka noter av viol och ekmossa. Denna träiga och orientaliska doft lanserades 1975 och är för mig kanske den främsta representanten för 1970-talets dofter.
Medan den för vissa kan verka ”gubbig”, anser jag att den har en karaktär som de flesta av nyheterna nuförtiden saknar.
Floris No. 89 EdT
Det anrika parfymhuset Floris har några riktiga klassiker i sitt utbud, där bland annat Limes härstammar från 1832 och Churchill-favoriten Special No 127 från år 1890. Det är ändå doften No. 89 som jag kommit att förknippa med hur en riktig Gentleman från London skall dofta.
Floris No. 89 lanserades år 1951 och blev sedermera Bond-författaren Ian Flemings signaturdoft. Det är speciellt med införandet av denna doft som jag brukar signalera övergången till hösten. Vissa påstår att den doftar tvål och citron. Jag anser att den har ett betydligt större djup än så. En av de riktiga klassikerna bland herrdofter, som egentligen saknar motsvarighet i parfymvärlden.
Giorgio Beverly Hills EdT
Att man med dofternas hjälp ibland kan förflytta sig i tid och plats är denna doft för mig ett av de tydligaste exemplen på. Tänk på 1980-talets bekymmerslösa dagar i New York. Tänk på filmklassikern Wall Street från 1987.
Doften Giorgio Beverly Hills blev snabbt en populär doft hos amerikanerna efter dess lansering 1984 och har trots den mördande konkurrensen bibehållit en trogen användarskara tack vare dess tidlösa sammansättning. Trots sin träighet med patchouli i framkant, kommer även sötheten hos honungen väl fram. En alldeles unik doft för nostalgikern.
Pino Silvestre EdT
En klassiker för den som älskar skogens dofter. Varken förr eller senare har jag mött på en doft som bättre fångar upp skogens mystik än just denna fräscha fougére-doft. Med framträdande doftnoter av främst tallbarr, enbuske och cederträ har man lyckats få fram essensen hos en äkta barrskog.
Detta var italienska parfymhuset Pino Silvestres första doft som lanserades år 1955. Numera finns 10 dofter lanserade av Pino Silvestre, men i praktiken är det kring originalet allting kretsar ännu idag.
Penhaligon’s Sartorial EdT
Hur får man en doft att representera en klassisk skräddarverkstad från Savile Row? Det var frågan när man lät hämta inspirationen från Norton & Son och deras anrika butik på Savile Row.
Man kan väl säga att de lyckades rätt väl med denna söta fougére-doft. En unik metallisk doftnot framträder vid sidan om söta noter av bivax och honung. En mycket speciell doft som genast förälskade mig i när jag testade den.
Boss Selection EdT
Att Boss har några av de mest populära dofterna på många marknader råder det inget tvivel om. Bland utbudet är det kanske främst serien Boss Bottled som rönt störst intresse.
För mig personligen finns det dock en doft som sticker ut gällande sina doftegenskaper. Tack vare sina mest framträdande noter av rosépeppar och mysk har doften Selection samma metalliska karaktär som ovan nämnda Sartorial från Penhaligon’s, men även med en perfekt mix av citrusfrukter och träiga noter av cederträ.
En av mina mest använda parfymer under de senaste 15 åren tack vare dess mångsidighet. Passar utmärkt såväl till vardag som fest.