Vi är inte direkt bortskämda med svenska herrmodekataloger och illustratörer från 1800- och början av 1900-talet. Detta trots att det i övrigt fanns massvis med vackra modeillustrationer inom herrmodet under denna tidsera.
Ett exempel J.C. Leyendecker och hans tidlösa illustrationer. En annan är Laurence Fellows som vi lärt känna bland annat för hans modeillustrationer i herrmodekatalogen Esquire Apparel Arts.
Båda nämnda herrar var amerikaner, men de illustrationer som fanns i Sverige var ofta inhämtade från England – något som var naturligt eftersom vi hämtade mycket av inspirationen gällande de senaste trenderna inom herrmodet från just England i begynnelsen av 1900-talet.
Ett exempel på detta var Det Engelska Herrskrädderiet på Nordiska Kompaniet, som i början av 1920-talet använde sig av katalogen The Gentleman Summer 1922 för att förevisa det senaste av herrmodet till sina kunder.
Det fanns dock åtminstone ett lysande undantag; Stockholms mode-journal – Tidskrift för den eleganta werlden som gavs ut av bokhandlaren Albert Bonniers förlag mellan åren 1843-1856. Också här torde dock en stor del av illustrationerna ha varit hämtade från Frankrike, men källhänvisning var uppenbarligen inte så noggrant vid denna tidsperiod. Utgivningen var i alla fall svensk.
Man kan dock läsa att denna journal från och med år 1851 kom att ägna sig uteslutande åt damernas moder. Från år 1857 fick tidningen namnet Penelope – Nyaste Journal för damer i förening med Stockholms mode-journal och sagan var därmed all för Stockholms mode-journal.
Stockholms mode-journal efterlämnade dock en del tidlösa illustrationer med herrmode från mitten av 1800-talet och i tidningen Svenska folket genom tiderna från år 1939 kan vi läsa detta om herrmodet i mitten av 1800-talet:
Skapelsens herrar i sino prydno tedde sig omkring sekelmitten på detta sätt — med åtsittande promenadfrack, blommig, broderad väst, smala byxor med randigt eller storrutigt mönster, stor löskrage, glänsande cylinder över de välpomaderade lockarna, spanskrör i handen och gärna en liten välfriserad mustasch på läppen. Det var för 1800-talsdandyn (på ren svenska döptes han omkring 1850 till »lejon» — eftervärlden har förtydligat termen till »modelejon») betydligt lättare än för 1700-tals-sprätthöken, »petit-maitren» eller »snushanen», att följa med i modets snabbskiftande värld — vid 1800-talets mitt fanns det gott om t.o.m. svenskspråkiga modejournaler, som intresserade sig för både herrarnas och damernas dräkter. — Modeplansch (kolorerad gravyr) ur »Stockholms Mode-Journal» 1843.
PLANSCH OVAN. När vidstående modeplansch hösten 1848 utsändes, befann man sig i dammodets kronologi några år före krinolinens segertåg genom Europa — på kjolvidden, vilken från omkr. 1820 till omkr. 1860 varit i oavbruten tillväxt, kan man annars inte klaga. Tidningens egen beskrivning till planschen, som givetvis är av franskt ursprung, har följande lydelse:
Fig. 1. Enkel hårklädsel; klådning af barége, prydd med krusade remsor framtill på kjolen, på det öppna lifvet och på de halflånga, nedtill mycket vida, ärmarne. Öfver den veckade chemisetten med en liten spets rundtomkring halsen äro äfven tvenne krusade tvärremsor, och under ärmarne framsticka hvita pösärmar. — Fig. 2. Riddrägt; frack, helt obetydligt utskuren framtill och mycket breda skört; svart halsduk; mycket lång vest af hvit piké; enfärgade, trånga underkläder och höga ridstöflor.
Fig. 3. Kort rock med shawlkrage; kulört halsduk; lång blomerad vest; enfärgade underkläder med ränder på sidorna samt utan hällor.
Fig. 4. Rynkhatt af krepp, klådd med blommor; klädning af barége, med högt, veckadt lif och ett skärp med guldspänne; trånga ärmar, vid hvilka pösiga underärmar framkomma nedtill vid handen; på kjolen sju utuddade volanger.
Fig. 5. Hatt af sidensarge, klädd med tyll och plymer. Sidenklädning med högt lif, med rosor af samma tyg som klädningen; tränga ärmar med armband af samma slags tyg. Svart tyllshawl med långa, öppna fransar.» — Ur »Stockholms Mode-Journal».
