Bättre vardagsvanor – tips för hur man kommer igång

bättre vardagsvanor
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Share on LinkedInShare on StumbleUponFlattr the authorPin on PinterestShare on TumblrEmail this to someone

Vi fortsätter på gårdagens tema och börjar den nya veckan med ytterligare lite energigivande tips gällande bättre vardagsvanor från motionsivraren Bertil Uggla.

Detta gör vi i form av en text, vars upphovsrätt upphört och som han skrev under rubriken Bättre vardagsvanor i boken Riksföreningens för Gymnastikens Främjande Årsbok från år 1937.

Vi har i flera omgångar frågat oss hur man blir en bättre man, en gentleman som med självrespekt och ett oklanderligt beteende gentemot sin omgivning vandrar genom livets prövningar.

Allt börjar från att man mår bra själv. Enligt den gamla visdomen, så gäller det att först rädda sig själv innan man kan rädda andra.

För att orka hålla upp ett bra humör under hela dagen och ge sitt bästa i alla situationer gäller det att sköta om sig själv och sin hälsa. Speciellt nu när dygnets ljusa timmar blir allt färre krävs det allt mer av oss för att hålla humöret uppe.

De flesta av oss är säkert medvetna om vad som behövs för att bli hälsosammare och piggare. Det oaktat är det få som orkar hålla skärpan uppe och ta tag i nya hälsosammare och bättre vardagsvanor. Detta är verkligheten i ett samhälle som blivit alltmer tillrättalagt och bekvämt, men det var även ett problem så tidigt som år 1937. Om bland annat detta kan ni läsa i texten nedan.

Motion, frisk luft och mycket vatten är bara några av tipsen som man kan ta med sig av Bertil Uggla. Ett annat mycket bra tips är att minska på portionerna framförallt till lunchen. Något som kan vara väl så svårt när de goda lunchbufféerna står dukade på var och varannan restaurang. Då krävs massor av disciplin för att äta små portioner. Men det gör faktiskt stor skillnad om man skall orka jobba med gott humör även på eftermiddagen.

Det krävs faktiskt inte så mycket tid av dygnets timmar för att tillgodose sig bättre vardagsvanor. Det handlar bara om att ta beslutet att agera nu. Sedan kommer de goda vardagsvanorna att avlösa varandra i takt med att man märker effekterna av ett hälsosammare leverne.

Bättre vardagsvanor 

Bertil G:son Uggla

Ur Riksföreningens för Gymnastikens Främjande Årsbok / 1937 

Våra dagar är bl. a. patentmedicinernas förlovade tid. Man behöver blott kasta en flyktig blick i annonsspalterna för att få den saken fastslagen och samtidigt få sig en tankeställare inför de många krämpor, som förutsättas behöva botas eller åtminstone förebyggas hos nästan varje människa. Och känna vi efter, så stämma symptomen ofta nog in även på oss själva. Hur kan det komma sig i vår upplysta tid, att vi sämre än fordomdags tyckas vårda vår kropp och våra »nerver», att patentmedicinernas uppfinnare göra sig stora pengar genom sina löften om ofelbar bot mot tusen och en svagheter?

Man tycker annars, att nutidens långt drivna hygieniska betingelser hos bostäder, på arbetsplatser o. s. v., att all maskinell hjälp vid livets alldagliga funktion, att den reglerade arbetstiden med dess tillfällen till avspänning och rekreation, bl. a. genom vårt väl ordnade idrotts- och friluftsliv m. m. skulle skapa ett friskare och sundare släkte än dem, som under forna mera primitiva förhållanden hade att »släpa sig fram» genom livet.

Och visst borde vi vara sundare, lyckligare och »bättre» människor, vi som hava allt det en utvecklad kultur beskär oss men, handen på hjärtat, vi äro i regel för bekväma, vi följa så lätt det minsta motståndets lag och njuta utan tanke på följderna av det mekaniskt tillrättalagda vardagslivet och hamna, utan att vi egentligen märka det, i ett tillstånd av fysisk och psykisk slapphet, ur vilket vi blott genom starka retningar kunna rädda oss — och då gripa vi begärligt även konstlade medel, medel som kanske sätta oss på fötter i dag, men i det långa loppet trubba av livsandarna.

Tro nu inte, att jag vill predika någon slags fanatisk asketism — tvärt om skulle jag vilja föreslå, att vi tillsammans söka leta ut, hur vi utan menliga följder ska kunna tillgodogöra oss och njuta av allt vad vår kulturepok bjuder oss.

Motvikten måste först och främst göras ständigt verkande — det hjälper inte att plötsligt, om än aldrig så intensivt, kasta sig på en viss detalj — det kräves konstant och nästan oreflekterad verksamhet — det fordras vanor som förmå bryta ned allt motstånd, främst den mänskliga naturens lättja. Vad vi nu skola söka forma ut är därför goda vardagsvanor eller rättare skrivet var dags vanor, ty »vanans makt» blir verklig först då den får göra sig gällande med obruten regelbundenhet, vilket nog har sina svårigheter under vanebildningens period, men därefter faller sig helt naturligt och är den säkra grund vilken vi skola eftersträva. Till vanorna alltså!

Sova vid öppet fönster är förutsättningen för att vi ska »sova gott», för att vi ska vakna med den där känslan av vederkvickelse som gör att sängvärmens frestelser helt enkelt icke existera när tiden för morgongymnastiken är inne.

Vi skulle kanske icke behöva motivera morgongymnastikens inrangerande bland de goda vardagsvanorna, men bara det, att den mänskliga motorn efter nattens urkoppling behöver inarbetas, värmas, »köras upp», för att redan från arbetsdagens början kunna ge full effekt och att denna procedur enklast, säkrast och med minsta tidsförlust sker just genom morgongymnastik, gör att vi helt enkelt icke kunna avstå från detta livselixir som inte kostar mer än 5—10 minuter av dygnets 1440!

Denna morgongymnastik skall karaktäriseras av smidiggörande rörelser för kroppens alla delar och gärna åstadkomma en något uppdriven andningsfrekvens men får icke kvarlämna trötthet av något slag — »en kall motor får icke
rusas» — den regeln gäller ograverad. Vad som sedan göres i rörelseväg spelar mindre roll. Program finnas ju legio — kanske radiogymnastiken passar — i varje fall kunna programmen för denna vara vägledande.

Men — förlåt att jag tjatar — ge Er inte en enda morgon, ty då blir det lätt en till och så ytterligare en och Ni är plötsligt befriad från en av de verkligt goda vardagsvanorna. Vi ha sålunda startat vår dag i frisk luft och med lämplig rörelse. Turen kommer så till vattnet. Vi behöva vatten både inom- och utombords. Ett stort glas vatten gör susen för de inre organen, den kalla av-rivningen, doppen i 20—22 gradigt vatten eller event, duschen i sammalunda tempererat vatten är vad den yttre människan bäst behöver för att vara behörigen trimmad för dagens id.

Med detta förspel blir morgontoaletten säkert en ganska trivsam inledning av dagen — försök i varje fall att se med optimism och friskt humör på livet, så blir snart begreppet »morgonhumör» omvärderat och av det rätta slaget, till glädje både för Er själv och Er omgivning. Gör det goda morgonhumöret till vardagsvana, det kan betyda en hel del även utöver trevnad — man tänker lugnare, klarare och säkrare om man icke irriteras av »morgonilska».

Matordning och diet beror så väsentligt av arbetstider samt tycke och smak, att jag helt avstår från några försök att verka »vanebildare» därutinnan. Jag skulle blott vilja tillråda måttlighet i mat och dryck och varna för allt för starka måltider mitt på arbetsdagen.

Vi återvända i stället till den i behaglig takt färdigklädde, smidige, glade och i alla avseenden väckte medborgare vi tidigare gjort bekantskap med och följa honom i en rask promenad till »jobbet» med suveränt förakt avvisande frestande bussar, spårvagnar och bilar, men eventuellt trampande sin cykel om vägen är lång. Just denna förflyttning för egen maskin till arbetsplatsen är det bästa komplementet till de övriga goda morgonvanorna, ty därunder ordna sig tankarna på bästa sätt så att ordergivning och lystring vid arbetets igångsättande blir utan vank och tillstädjer det trevliga morgonhumörets utsträckande till dagsdito.

För de många »hemmets arbetare», som icke ha någon väg till arbetsplatsen skulle jag vilja rekommendera morgonpromenad i sällskap med någon likasinnad. Ett bra knep för att tvinga fram regelbundenhet är stipulerande av »plikt» för den som strejkar. Bestämmes bötesbeloppet tillräckligt stort brukar effekten bli utmärkt.

Detta med humöret är mycket mer betydelsefullt än man i allmänhet kanske tror — det skyddar »nerverna» — egna och andras — från en massa slitande påfrestningar och skapar en atmosfär av förståelse, som i sin tur är den bästa grunden för ett fruktbärande arbete av vad slag det vara må. Att »ilskna till» kan kanske »lätta» ibland men som regel fördröjer det blott de lämpliga motåtgärderna. Det är därför lyckligare om man kan resonera så: »hänt är hänt och kan icke göras ogjort — det gäller att göra det bästa av situationen sådan den är», vilket i sin tur på intet vis utesluter eller får utesluta att man vidtager åtgärder till förebyggande av att dumheterna upprepas.

Denna positiva inställning till livet är ovärderlig och en vardagsvana att sträva efter för alla och envar — vad man sedan skall kunna kalla den för.

Vad den dagliga gärningen rutinmässigt kräver av oss tillkommer det andra att fixera, och därinom måste varje individ själv söka skapa sig de mest tids- och kraftbesparande vanorna.

En utomordentlig regel är emellertid: »uppskjut ej till morgondagen det Du kan göra idag», med andra ord samla icke på hög utan klara av allt som kan expedieras omedelbart — det är bl. a. inte alldeles säkert, att man annars överhuvud taget blir i tillfälle att handlägga ärendena. Således »rent bord» för varje dag!

Då kan också promenaden hem efter arbetet göras med lätta steg och tankarna riktas in på omgivningen, på familjen o. s. v. och arbetsbekymren läggas av med arbetskostymen — där är en annan vardagsvana att lägga sig till med, den nämligen att kläda om sig till middagen. Inte i smoking för all del, utan blott att byta kostym — underkläder med förstås — dock icke genom att dra på sig någon alltför utsliten, »sluskig» habit, ty då kan effekten på omgivningen bli sådan som »den skotska regnkragen» medförde i pjäsen med samma namn, d. v. s. avsmak, och på samma gång sänkt självkänsla och självkontroll.

Ät sedan middagen i lugn och ro, utan jäkt även den närmaste halvtimmen därefter och ägna aftonen — när arbetsbördan så medger — åt någon hobby.

En kvällspromenad i sansad takt närmast före sängdags är slutligen ett synnerligen lämpligt förspel till en stärkande nattsömn.

Dessa vardagsvanor äro inga konstruktioner utan fast förankrade i verkligheten och gripbara för vem det vara månde. Vad som fordras är egentligen blott fast vilja och seg energi för att tvinga sig in i dem.

Med flit har jag inte sökt sätta mig till doms över rökare och »snapsare». Måttligt njutna och på lämplig tid under dagen använda stimulantia äro mången gång den krydda, som livets enahanda kräver. Den, som är nog lycklig att under sin uppväxt ha hållit sig borta från bruket av tobak och sprit, gör klokt i att alltjämt avstå från dessa gifter, den åter, som redan lider av ovanor härutinnan, bör framför allt se till, att dessa hållas i schack och icke få lägga hinder i vägen för de goda vardagsvanorna.

Till de här framlagda förslagen till vardagsvanor bör komma en del andra periodiskt återkommande vanor för att hålla speciellt kroppen i allra bästa form.

Trots morgongymnastik, trots promenad till och från arbetet, trots kvällspromenad behöver man för att må riktigt bra ett svettbad genom aktiv rörelse ett par gånger i veckan. Det kan man få genom snabbpromenader, gärna väl påpälsad, genom deltagande i motionsgymnastik, genom någon lämplig idrott, kanske genom att hugga veden själv — fast det ju har sina svårigheter i dessa värmeledningstider. Har Ni en idrottslig hobby så omhulda den.

En finfin söndagsvana är slutligen långpromenaden — helst med litet orientering inlagd — och den njuter man f. ö. allra bäst om man genom vardagsvanorna skaffat sig den kondition, som medger söndagsvandringens genomförande utan kvarstående trötthet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *