11 hövlighetsregler för umgänget med det vackra könet

hur du lyckas med kärlek

Förra veckan firade vi Alla hjärtans dag, men det är inte endast under denna dag man skall minnas att uppskatta nära och kära i ens omgivning. Därför tar vi idag fram några gyllene regler för hur du skall bete dig i umgänget med kvinnor.

Det är i boken Den äkta gentlemannen från år 1845 som professor J. G. Wenzel delar med sig av visdomarna för hur du skall bete bland kvinnor.

För den som önskar ytterligare anvisningar om hur man skall bete sig gentemot kvinnor kan vi tipsa om följande artiklar som vi publicerat tidigare:

Samtidigt kan vi också passa på och infiltrera oss med “andra sidan” och dela med oss av insidertips gällande vilka typer av män kvinnor helst undviker.

Det har alltså skrivits en hel del om den ädla konsten att behaga kvinnor genom historien. Mycket har också ändrat genom historien, men vi lämnar det till läsaren att bedöma sanningshalten i de råd och anvisningar som författarna ger.

Nedan är det 16:e kapitlet från boken Den äkta gentlemannen:

Kapitlel XVI.

HÖFLIGHETSREGLOR FÖR UMGÄNGET MED DET VACKRA KÖNET

DEN ÄKTA
GENTLEMANNEN,

ELLER

GRUNDSATSER OCH REGLOR

för god Ton och sannt Lefnadsvett i Umgängeslifvets särskilda Förhållanden.

En Handledning för unga Män, till att göra sig omtyckta i Sällskapslifvet och af det täcka könet,

AF
Professor J. G. Wenzel.

Från år 1845

Det är en afgjord sanning, att mot ingenting begås oftare fel, än mot den sanna höflighet, man är det täcka könet skyldig. Ju mer karlarne beflita sig att vilja behaga damerna, ju större förseelser begå de ofta i sättet att bete sig dervid, och blifva derigenom dels löjliga, dels föraktliga för fruntimmer af rigtig känsla. Jag vill försöka att meddela några praktiska reglor för detta umgänge.

1. Ett godt angenämt lefnadsvett fordrar icke, att man spelar rollen af smickrare och tjenstfärdig uppvaktare hos damerna. Det är löjligt att vilja behaga dem genom theatraliska ställningar och utantill lärda talesätt. Bildade fruntimmer fordra af mannen manlig stadga, och undanbedja sig all närgångenhet. De åstunda ett förekommande väsende, men ej ett lumpet eller krypande smicker.

2. Det är för mannen oanständigt, och för qvinnan motbjudande, om den förre ständigt drager munnen till ett leende, eller smäktar och suckar, eller öfverhufvud faller i öfverdrift och faddhet. Ty qvinnan måste tänka, det man tilltror henne en nog förvänd smak, att kunna finna behag i dylika dårskaper.

3. Tonen i umgänget med fruntimmer bör vara öppen, hjertlig, vänskaplig, grannlaga och blygsam.

4. Man afhålle sig dervid från alla lärda religiösa, politiska och torra samtal, och vare endast betänkt på att förströ och roa dem. Man får således icke synas knarrig, förstämd, ledsen eller nedslagen, utan munter och med otvungen, fryntlig min.

5. Man yttre i fruntimmerssällskap aldrig sin tanka om skönhet och fulhet, fråga må vara om lefvande fruntimmer, eller om porträtter och statyer. Man mildre tvärtom sådana omdömen, när de fällas af andra.

6. Tillstädesvarande damer berömmer man ej för mycket i andras närvaro; man sätter den berömda i förlägenhet, om hon är bildad, och man råkar i fara att hos de öfriga framkalla känslor, som ej kunna vara angenäma för dem sjelfva.

7. Man tillåte sig icke den ringaste tvetydighet, det minsta osedliga ord, eller oblyg min och hållning.

8. Lika så litet nedlåte man sig till pöbelaktiga ord, till svordomar, eder och groft skämt.

9. I dansen undvike man förtrolighet, handtryckning, damens vilda omsvängning och annat oskick.

10. Vid spelbordet vare man undseende med fruntimren, och låte dem hellre vinna, än förlora.

11. Tillfälle att visa en tjenst försummar man icke, och låte förstå, att man anser för heder att kunna göra det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *