Säga vad man vill om kärlek. Enkelt är det inte. Tidigare har vi varit inne på hur man träffar en god, förståndig och älskvärd hustru i boken Tillförlitliga anvisningar och råd för giftaslystna unga män som önska sig en i alla afseenden god, älskvärd och förståndig hustru av J. R. Liebesheim från år 1878.
Här lärde vi oss bland annat att teatrar, konserter, välgörenhetstillställningar och soiréer är utmärkta platser för att komma i kontakt med döttrar från ett högre stånd.
Det kan sägas ha varit strategin eller taktiken för att närma sig en intressant kvinna. Nu går vi vidare till nästa steg och får lärdomar i konsten att umgås och behaga kvinnan när man väl kommit ett steg längre.
Kärleken är såtillvida intressant, att det inte verkar att ha blivit så mycket enklare genom åren från 1800-talets något komplicerade råd om hur man behagar kvinnan. Vi män har en tendens att bli rätt ynkliga och förlora all självrespekt när kärleken väl hugger ta i oss.
Det har skett en hel del förändringar i samhället sedan 1800-talet, men frågan är om inte råden nedan gällande konsten att behaga kvinnan är mer relevanta än vad man kanske tror vid en första genomläsning. Ett råd som man iallafall kan ta med sig även till nutid från texten nedan är följande;
Betyga ej din hyllning för flera fruntimmer på en gång, på samma ställe och på samma sätt, ifall man är hugad att vinna enderas tycke eller företräde.
Nedan är kapitlet om konsten att behaga kvinnokönet i sin helhet från ovan nämnda bok.
Om umgänget med qvinnokönet och om konsten att behaga.
Ingenting är så egnadt att lägga sista handen vid en ynglings bildning, som umgängelsen med ädla qvinnor. Den manliga karakterens hårdheter och skärpa blifva mildrade, och från ideella fantomers regioner föres det exalterade sinnet in i en skön verklighets rike; den omätliga äregirigheten ger vika för en mildare känsla, och den öfver skapelsen grubblande forskaren bliver åter försont med verlden och dess motsägelser.
Den som aldrig umgåtts med qvinnor af det bättre slaget, den har ej allenast att beklaga förlusten af en sann, ren njutning, utan han skall ock ej komma långt i sällskapslifvet.
En man, som tänker och talar föraktligt om hela qvinnokönet, torde väl knappast vara berättigad att göra anspråk pä aktning. »Jag har», påstår en aktad filosofisk författare, »upplefvat de Iyckligaste stunder i kretsen af älskvärda fruntimmer, och om något godt hos mig finnes, om, oaktadt så många missräkningar på både menniskor och skickelser, ännu ej ett oåterkalleligt missmod, en afgjord fiendtlighet ur min själ utträngt hvarje skymt af välvilja, kärlek och tålmodighet, så har jag derför att tacka det milda inflytande, som detta umgänge haft på min karakter.
Mannen har ganska många och stora företräden framför qvinnokönet. Hos honom kommer det mindre an på en vacker gestalt och ett skönt ansigte för att behaga och väcka tycke; blott han vet att behörigen sköta sitt yttre, förstår att reglera sina manér och att värdigt föra sig, så bryter han sig en säker bana.
Det gifves ett sätt att umgås med fruntimmer, hvilket vi endast af dem sjelfva kunna lära oss, och den som ej förstår sig på detta sätt, skall, vore han än utrustad med alla inre och yttre företräden, aldrig lyckas behaga dem.
En liten anstrykning af qvinligt saktmod, men hvilket för ingen del må öfvergå till omanlig svaghet — artigheter, vilka ej få vara så stora, så märkbara, att de väcka uppseende eller föranleda ett större återgäldande, men också ej så hemliga, att de alls icke beaktas eller rent af förbises — små, fina uppmärksamheter, för hvilka knappast låter sig tackas, och hvilka således ej gifva någon rättighet till vedergällning; hvilka synas vara utan allt anspråk, men likafullt blifva förstådda och likafullt tillräknade — ett slags ögonspråk, hvilket, vida skiljdt från det vanliga »dristiga kärleksblängandet», af ömma, finkänsliga hjertan uppfattas utan att de få klädas i ord — det alltjemt underlåtna tolkandet af vissa, hemliga känslor; ett fritt, trohjertligt umgänge, som aldrig får urarta till oblyg förtrolighet — stundom ett mildt svårmod, som ej får åtföljas af tråkighet – en viss romantisk lyftning, som hvarken får närma sig till sliskighet eller äfventyrlighet — blygsamhet utan skygghet; oförskräckhet, mod och liflighet, utan något bråksamt uppträdande — kroppslig vighet och färdighet, angenäma talanger i allt sådant bestå de allmänna konturerna af hvad som for dras för att ernå qvinnans ynnest.
Allvar och värdighet i uppträdandet, hvilket dock aldrig må förefalla tvunget, utgöra det förnämsta och varaktigaste rekommendations brefvet för en ung man. Häftiga gestikulationer, högljudda yttranden, oskickliga rörelser, oästetiska grimaser, komma alltid att illa upptagas.
Man bör inhemta kunskaper och derpå grunda eget omdöme, men aldrig föra det opåkalladt till torgs. Då man har skäl anse sig hafva rätt, bör man ej blindt frångå sin åsigt, utan vidhålla den, men också låta andras gälla hvad de kunna.
Aldrig låte man sig obetänksamt hänföras af entusiasm för någon person eller sak, än mindre må man hyckla en sådan hänryckning, blott för att följa modet åt. Dagens afgudar stupa lika så hastigt som de uppdukit, och deras beundrare och försvarare inse för sent med rysning, att de hafva gjort sig löjliga.
Man må för ingen del söka att i sällskaper lysa genom qvickheter. Det gynnsamma mottagandet af en första debyt eggar lätt till nya försök, men dessa misslyckas mången gång witzarna blifva fadda, eller sårande, och be reda den, som gjort dem, ofta bitter ånger.
Aldrig bör man nedlåta sig till narraktig rolighetsamakare i ett sällskap. Tokeriet kan visserligen vid vissa tillfällen vinna bifall, men Pajazzo’n sjelf blir ringaktad.
Man akte sig för uttalande af öfverdrifvet smicker. Lika litet som en bildad dam tinner sig uppbygd af en rå och ohyfsad mans tal, lika litet lärer ock en sliskig smickrare behaga henne.
For hvarje person bör man hafva artiga och förbindliga ord att tillgå, men ej förnedra sig genom kryperi och hycklande. Alltid bör man betänka sig innan man talar, på det man ej må säga något, som man sedan, till hvad pris som helst skulle önska vara osagdt, och särskildt må man akta sig för omdömen om personer, som kunna råka stå i närmare förhållande till den familj, hvilken man för tillfället gästar.
Slutligen må man ej betyga sin hyllning för flera fruntimmer på en gång, på samma ställe och på samma sätt, ifall man är hugad att vinna enderas tycke eller företräde. Damerna förlåta oss väl smärre otroheter, ja, man kan stundom derigenom stiga i deras smak; men i det ögonblick, dä man pladdrar för dem någonting om känslor, måste man verkligen känna hvad man säger, och känna det endast för dem. Så snart man på hvad qvinna som helst spenderar sitt ömhetsprat, är allt förbi; ty, hvad de än äro för oss, vilja de gerna vara det odeladt och ensamt.