Kostymens historia – hur vårt stiligaste herrplagg ändrat genom åren

Herrmode kan, vid första anblick, tyckas vara betydligt mer avskalat än dess kvinnliga motpart. Det är dock en sanning med modifikation. I den här artikel kommer vi upptäcka att männens kostymer har en minst lika spännande historia som kvinnornas vackra klänningar och accessoarer. Men ledordet är nedtonat, att smälta in snarare än att dra blickar åt sig.

Vad är en kostym?

Till att börja med borde vi svara på den stora frågan. Vi vidrörde lite vid just svaret i slutet av förra stycket. Orden ”kostym” kommer nämligen från latinets consuetudo vilket vi kan tolka som vana eller sed. I modern tid använder både fransmännen och italienarna ordet costume. På engelska heter det däremot suit, vilket också kan översättas till ”att anpassa”.

Stilren matchning

En kostym består av byxor och kavaj som alla följer samma tema och är del av samma plagg. Till det lägger vi även till ett par skor som ska gå ihop med färgerna på hela dräkten, samt en skjorta. Självklart kan vi inte heller glömma bort antingen en slips eller fluga. Sistnämnda detalj tillåter lite spelrum vid färgmatchning av kläder. Så länge resten av kostymen hör ihop är det inget fel att bryta av med en slips eller fluga i en fin färg eller ett utstickande mönster.

För det mesta kommer kostymer i svart och vitt eller i diverse gråskalor. Målet är att skapa en kontrast till de ofta betydligt färggladare klänningarna på till exempel en gala. Till vardags blir kostymens dova färger ett sätt att smälta in på en arbetsplats, samtidigt som du ger ett professionellt intryck.

När kvinnor började få ta allt större plats i utbildningar och yrken började även de att anamma liknande klädesplagg. Damkostymen var född. Denna figursydda dräkt, en feminin version av herrkostymen, är fortfarande bland det vanligaste vi ser på kvinnliga politiker idag.

Kostymens födelse

För att förstå hur kostymen som vi känner till den idag uppkom från början, får vi gå tillbaka till 1700-talet och den franska revolutionen. Fram tills dess hade herrmodet främst inspirerats av det kungliga hovet. Av förståeliga skäl var kungafamiljen, och allt som folket associerade med monarki, inte lika populärt efter demokratins intåg.

Engelsmannen Beau Brummell är känd som den moderna kostymens uppfinnare. Med största sannolikhet var han inte medveten om vilket genomslag hans idé skulle få. Han förenklade helt enkelt de mer komplicerade rikemansplaggen till en tvådelad dräkt bestående av byxor och skjorta, där jackan helst skulle vara i samma färg och material som byxorna. Till de kläderna brukade männen ha på sig ett par läderstövlar, till skillnad från tidigare klackskor.

Brummell var revolutionerande för dåtidens klädmode. För första gången var det inte uppenbart vilken samhällsklass en person tillhörde baserat på hans kläder, åtminstone inte vid första anblick. Främst innebar kostymen en enorm förbättring vad det gäller bekvämlighet. Det nya plagget gjorde det betydligt enklare att klä på sig, jämfört med tidigare mode.

Viktorianska eran och industriella revolutionen

Mot mitten av 1800-talet hade kostymen utvecklats till att inkludera en lång överrock. Denna var av ett tunnare material än ytterkläderna, men efterliknade samma stil för inomhusbruk. Som andra kläder under denna tidsperiod bestod även kostymen av flera lager. Herrarna klädde först på sig en skjorta, följt av en underrock som täcktes med överrocken. Det yttre lagret gick ofta hela vägen ner till knäna och hade en slits baktill. Rocken kunde knäppas antingen som en mer modern jacka eller med dubbla knappar över bröstet för de mer formella versionerna.

Vid sidan av de långa svarta rockarna vi ofta ser i historiska filmer såg vi även en ny slags kostym. En mer avslappnad kavajkostym där överdelen bara gick ner till strax under bältet på bäraren. De korta jackorna behövde inte ha en slits, vilket manskläder hade för att göra det möjligt sitta till häst. På vår resa genom från 1800- till tidigt 1900-tal kan vi tydligt se hur våra kläder blir alltmer utformade efter funktion snarare än utseende. Idag är det just dåtidens funktionella kläder som har blivit våra mer formella plagg.

När klädernas utseende väl kom på tal började vi sträva efter att uttrycka vår stil. Det blev mer accepterat att inte smälta in med våra kläder, utan tvärtom, att sticka ut blev mer av en dygd än innan.

Till skillnad från tidigare sekel kunde männen numera lägga till färg och mönster utan att byxorna och överdelarna behövde matcha. Viktorianskt mode hos båda könen var personligt, kreativt och gärna färgglatt. Männen började precis som kvinnorna få fler alternativ att välja mellan när det kom till klädseln.

Det glada 1920-talet

Vid sekelskiftet var kostymen utvecklad till plagget vi alla känner till idag. Sedan 1900-talets början har det faktiskt inte skett några större förändringar i hur din kostym är utformad. Däremot har modet på kostymerna gått igenom diverse trender genom historien och det ska vi ta en titt på här.

Vi skapar våra trender efter våra yttre omständigheter. Där vi befinner oss nu hade världen precis återhämtat sig efter första världskriget och människor var inställda på att njuta av livet så länge det varade. Under mellankrigstidens första år var våra kläder, särskilt männens, fortfarande inspirerade av militära uniformer. Det blev dock allt tydligare att vi ville lämna den stilen bakom oss.

De som hade turen att leva under 1920-talet måste ha bevittnat en berg-och dalbana av mode under ett enda decennium. Kvinnornas klänningar blev plötsligt väldigt avslöjande, för att sedan bli långa igen. Herrmodet var inte sämre. Männen klädde sig i mycket smala och åtsittande kostymer, men mot slutet av årtiondet blev kostymerna allt bylsigare. Det banade väg för de väl igenkända kläderna för nästa decennium.

1930-talet

Till skillnad från tidigare nämnda period började vi tillverka kostymer i större format under 1930-talet. Det var breda axlar, höga midjor och byxor som slutade strax under vristen. Designen skulle ge en illusion av att mannen som bar kostymen hade långa ben. Männen, särskilt på landsbygden, började även att klä sig i golfbyxor med långa strumpor samt en väst över skjortan istället för kavajer.

Mellankrigstidens senare år, där vi befinner oss nu, är kända som kostymens gyllene tidsålder. Kläderna skulle uttrycka makt och styrka. Vi började se på mer film till skillnad från tidigare teater, och med det kom även filmstjärnor. Skådespelare som Cary Grant och Clark Gable personifierade en välklädd bild av maskulinitet, som andra män försökte leva upp till genom sina kläder.

Andra världskrigets början

Tyvärr innebar andra världskriget att människor nu fick helt andra prioriteringar. Vi blev tvungna att rationera varor, inklusive material vi behövde för att skapa våra kläder. Det tidiga 30-talet hade potential att utveckla herrmodet i nya kreativa riktningar, men det satte kriget käppar i hjulet för.

Våra kostymer blev under den här tiden istället otroligt enkla. Så till den grad att jackorna bara hade en enda knapp, och byxorna inte längre var uppvikta. Inget tyg fick gå till spillo. Undantaget var de så kallade Zoot-kostymerna, som såg ut att vara så stora att bäraren nästan drunknade i dem.

De var dessutom tillverkade av tyg med skrikiga färger och mönster, och bars av rebellerna som fortsatta dansa till jazz-musik trots rådande världskrig och ekonomisk kris. Det här beteendet sågs förstås inte på med blida ögon under en tid då de flesta människors attityd var att vi behövde spara på resurser så mycket vi bara kunde.

Efter andra världskrigets slut började vi ännu en gång att klä oss som vi gjorde innan kriget. Modet från 30-talet kom tillbaka. De stora, flamboyanta kostymerna blev populära igen. Med ny teknik som kriget fört med sig kunde vi nu också massproducera kläder på ett helt annat sätt än vi gjort innan.

Efterkrigstiden och 1950-talet

En bidragande orsak till att tidigare generationers kläder bestått av så många lager var kylan. Det var även kallt inomhus eftersom vi i bästa fall kunde elda med kol eller ved. Tack vare värmeledningar i nästan varje hem behövde vi inte längre oroa oss för den saken.

Västen och den inre rocken blev nu överflödiga. Den genomsnittlige mannen jobbade hellre på ett kontor än i en fabrik. På kontoren bestod uniformen ofta av skjorta, slips och ett par byxor med pressveck. Borta var den komplicerade processen med att klä på sig om morgnarna. Vi kunde komma undan med en hatt och ett armbandsur som enda accessoarer.

Överlag blev kostymerna allt enklare och bekvämare. Plaggen skilde sig även stort mellan olika åldrar och kulturella grupper. Alla ville uttrycka sin egen personliga stil, och samtidigt visa sin tillhörighet till just sin egen grupp. Det var oavsett om grupptillhörigheten handlade om lyssna på samma musik eller komma från ett visst område.

Slipsarna blev smalare, i vissa fall kunde den se ut som bara ett streck över skjortan. Nu kunde vi bland annat också hitta kavajer utan axelvaddar och byxor utan pressveck. På ungdomsgårdar och universitet flödade modet. Frank Sinatra var en stor stilförebild. Även en ny subkultur uppstod, de så kallade modsen som existerade hela vägen in på 60- och 70-talet.

Vi kan inte prata om 50-talet utan att röra vid avsaknaden av kostym. För första gången såg vi unga män i jeans och t-shirt. Inspirerade av kändisar som James Dean och Marlon Brando gjorde pojkarna revolt mot sina fäder och valde bort kostymen till förmån för läderjackor. Som ni kanske kan förstå blev raggartrenden, om än ikonisk som få, kortlivad. Kostymen överlevde 50-talets tonårsrevolt. Vid nästa decennium var den återigen på modet, även bland ungdomarna.

Det radikala 1960-talet

Stilen på kostymerna från 50-talet sträckte sig in på 60-talet, men blev nu mer strömlinjeformade med stuprörsform på byxorna. Nu skedde även motsatsen mot förra decenniet, kostymer blev trendiga. Den yngre generationen var dock tydlig med att det inte alls var samma kostymer som deras föräldrar hade haft på sig.

Den här generationen inspirerades av band som till exempel The Beatles. Medlemmarna var alltid välklädda, men de lyckades vara det på ett sätt som inte såg gammaldags ut. Kostymerna hade smalnat av och började tillverkas av lättare material som nylon och andra syntetiska tyger.

Nu åkte även hattarna av. Det blev socialt accepterat att lämna hemmet utan en huvudbonad och ändå framstå som hel och ren. 1960-talet var relativt avskalat, en försiktig övergång mellan 50- och 70-talen respektive, där det hände mycket mer modemässigt. Under tidiga 60-talet var det mer populärt att ligga lågt med kläderna, men snart kom det massor av färger och mönster på marknaden.

Män hade ofta på sig kostymer där de olika klädesplaggen inte matchade varandra, och det sågs som ett modigt, trendigt val och inte ett misstag. En kostym utstrålade status, oavsett vem du var. Det kan vara värt att se ett avsnitt av tv-serien Mad Men för att förstå hur centralt modet, och inte minst kostymerna, var för 60-talets finansmän.

Det vilda 1970-talet

1960-talet förde visserligen med sig en mängd nya stilar på kostymerna, men 70-talet får det rentav att framstå som minimalism. Under den här epoken verkar det inte ha funnits några gränser för vilka modeexperiment som fick utföras. En del av dessa experiment blev lyckade, andra mindre lyckade.

Tidigare behövde den som ville vara lite mer alternativ förlita sig på ett ovanligt mönster, eller någon liten färgklick genom en vågad slips. Nu kunde du hitta din kostym i alla möjliga färger, och till och med former. Kavajslagen och skjortkragarna var stora och utstickande.

Vi känner alla till de utsvängda byxorna, som så klart även fick sin plats bland kostymbyxorna. Det var nästan chockartat hur underdelar gick från att vara så smala som möjligt nedtill på 60-talet, till att närmast likna elefantfötter mindre än tio år senare. Det som många däremot inte känner till är att den tredelade kostymen, som vi minns från innan andra världskriget, fick en pånyttfödelse. Dock i en mer modern tappning, som troligtvis började inom disco-kretsar där det var vanligt att ha flashiga kostymer som drog uppmärksamhet på dansgolvet.

Syntetiska material tog numera i princip över inom produktionen. Det gjorde det möjligt för tillverkarna att skapa ett större, och personligare, urval för sina kunder. Å andra sidan gjorde det kläderna mindre hållbara än vad de tidigare hade varit.

1970-talet var en fantastisk epok för modet i allmänhet, inte minst för innovation inom tillverkningen av kläderna, men vad det gäller just vårt ämne kostymer fanns där tyvärr inte mycket att hurra för. Desto bättre blev det under 80-talet.

1980-talet och karriärkostymen

På 80-talet skapade Giorgio Armani sin klassiska kostym med stora slag framtill som gjorde plats för olika accessoarer som broscher. Då kostymen knäpptes väldigt långt ner på magen var kavajen öppen över bröstet och visade en stor del av både skjortan och slipsen. Kostymerna var löst åtsittande med breda axlar, vilket skapade en mäktig silhuett.

Nuförtiden skulle det vara svårt att bära upp denna kostym eftersom den är så tydligt kodad och sammanlänkad med 80-talet. Tänk er de manliga karaktärerna i tv-serien Miami Vice eller Michael Douglas som Gordon Gekko i filmen Wall Street. Det är nästan omöjligt att missta kostymerna från den här eran för något annat. De är både snygga och genomtänkta.

De dubbla knapparna över bröstet som vi gick igenom tidigt i texten, kom tillbaka in i modevärlden. Likaså tunna ränder över kostymen, som fick mannen som bar den att se längre och smalare ut än med bara en enfärgad kostym.

Som kontrast till den mer uppklädda designerkostymen blev även en annan sorts kostym populär, nämligen raka motsatsen. Här skalade man ner kostymen till ett par byxor och en kavaj, med bara en T-shirt under. Detta skulle förstås i sin helhet vara i pastellfärger, paletten som i princip representerade 80-talet och som vi fortfarande kopplar dit än idag.

1980-talet kännetecknades som känt av individualism och dekadens. Aktiemarknaden gick bra, människor glorifierade idén om att vara en karriärman eller karriärkvinna, och det märktes direkt i hur de valde att klä sig.

Det nonchalanta årtiondet

1990-talet blev ännu en dipp för kostymens historia, kanske till och med den värsta hittills. Kostymerna blev stora och bylsiga igen. Istället för uppvikta eller avsmalnade byxor fick vi säckiga par som hängde ner över skorna. Ärmarna var minst lika långa som byxbenen så att de nästan täckte händerna.

Vad det gäller kostymens knappar så fanns det för det mesta många av dem, som gick hela vägen till bröstet, men bara den sista knäpptes vid magen. Det påminde om antingen en clown-kostym, eller någon som råkat köpa några storlekar större än vad han borde ha haft. Precis det som personen som bar kostymen eftersträvade. Om det såg ut som att du inte brydde dig, så gjorde du rätt.

Till skillnad från det förra årtiondet var det nu på tapeten att göra motstånd, inte att ha en framgångsrik karriär eller ens att vara en vanlig kontorsarbetare. Den här stilen var alltså helt i linje med 90-talets grunge-trend. Punkare, rappare och gothare banade väg för ett slags anti-mode, som i slutändan blev ett eget mode i sig själv. Inget ont om dessa stilar, men det var verkligen inte epoken för en gentleman att inspireras av. Bättre blev det efter millennieskiftet.

Nytt årtusende – ny kostym

Med Will Smith och George Clooney i spetsen blev den avslappnade kostymen trendig på 2000-talet. Vi lämnade 90-talets alternativa stilar bakom oss och gick tillbaka mot den minimalistiska kostymen vi sett på 40-talet. Det går även att tydligt se inspirationen från 60-talets mod-kultur i dessa nyare kostymer.

Designern Thom Brown började göra både kavajerna och byxbenen riktigt korta. Det blev inne att visa vristerna och att matcha kostymen med ett par loafers utan strumpor. Skjortorna bars med de översta knapparna oknäppta samt utan slips eller fluga. Det hela skulle ge ett modernt intryck, som att du var rik men inte extravagant. Passformen på dessa märkeskläder kunde tala för sig själv.

En lite mer uppklädd, men fortfarande relativt nedtonat variant på 2000-talets kostym, var de svarta kostymerna som knäpptes över en vit skjorta. Filmen Men in Black, som roligt nog handlar om män i just dessa kostymer, gjorde dem populära bland allmänheten.

Sedan omkring 2010 har byxbenen på våra kostymer blivit något längre, men de är fortfarande figurnära. Kavajerna har små slag som inte direkt gör något väsen av sig, och skjortorna knäpper vi numera högre upp på halsen än vi gjorde under tidigt 2000-tal.

Tidigare nämnda herr Brown representerade 00-talet mycket väl, men hans kostymer har sedan dess blivit något omoderna. En del män som är lite mer våghalsiga och modeintresserade har på sig dem i undantagsfall, men Browns stil är inte lika populär idag. Däremot har en annan designer vid namn Tom från samma era, Tom Ford, överlevt. Hans kostymer är lika populära idag som de var för 20 år sedan. Antagligen för att de var något mindre utstickande, till skillnad från Tom Brown som verkligen skrek tidigt millennium-mode.

Det nya 20-talet

Nu när vi precis påbörjat ett nytt decennium, sedan 2020, är det riktigt spännande att se var trenderna kommer att leda oss härnäst. I samma takt som behovet av att äga en kostym har minskat, har intresset för just kostymer och annat klassiskt mode nämligen ökat. Moderna kostymer som trots allt finns består i dagens läge av en kavaj som inte, eller knappt, täcker baken. De går oftast att hitta i olika blåa nyanser till skillnad från de mer klassiska svarta eller grå kostymerna.

Det är dock inte alla som väljer de moderna kostymerna. Vi som har ett stort intresse för just herrmode hämtar ofta vår inspiration från en viss tidsepok. Du kan även sy upp din egen kostym efter en blandning av det bästa från de olika tidsåldrarna. Det finns massor som du kan lära dig om både kläder och om historia, här har vi bara hunnit skrapa lite på ytan.

Efter att du läst den här artikeln har du förhoppningsvis fått en någorlunda insikt i herrmodets historia. Det är härligt att upptäcka att det inte alls behöver vara tråkigare än kvinnokläderna. Kostymer är oftast bara lite mer subtila, men om du vet vad du letar efter är det lätt att känna igen en smickrande kostym när du ser en.

Tack vare internet är möjligheterna nästan oändliga. Inte bara för att hitta kläder som passar just dig. Det finns även många och tätbefolkade forum för andra människor som delar vårt intresse inom herrmode.