Peruken som accessoar inom herrmodet

peruker på 1700-talet

En viktig accessoar på 1600- och 1700-talets modescen var peruken. Det är denna tidsperiod som klarast kommit att förknippas med de spektakulära peruker som funnits inom herrmodet. Här går vi lite närmare in på historien om peruken som modeaccessoar.

Redan i Egypten omkring 2700 f. Kr. använde man sig av peruker. Hår på kroppen rakades av och på huvudet använde man sig av peruk. Perukerna var större hos kvinnorna, men även männen använde sig av liknande peruker.

I dagens läge har det speciellt bland kvinnor blivit populärare med löshår och hårförlängningar och idag använder faktiskt de flesta kvinnor hårförlängning eller löshårsprodukter i någon form. Framförallt används hårförlängning för att få ett längre och fylligare hår. Speciellt för den med tunt hår är det ett sätt att snabbt få det önskade resultatet.

Ett av de mer populära märkena inom detta område är Poze som samlar in de finaste håren från olika delar av Asien och Europa för olika metoder av hårförlängningar.

Hos männen har detta inte ännu tagit fart, men när man går tillbaka i historien hittar vi en tidsepok där ett långt hårsvall av konstgjort hår var en av de viktigaste accessoarerna inom herrmodet. Peruker finns såklart även idag, men nuförtiden finns det ytterst få som vill stoltsera med att man bär peruk. Men det fanns alltså en tidsepok där man minsann inte skämdes för att bära peruk.

Perukmodet genom historien

Under 1600- och 1700-talen var det kutym framförallt bland personer inom de högre stånden att bära peruk. Huvudorsaken till detta var att det europeiska klädmodet till hög grad dikterades av fransmännen. 

Den person som på allvar införde peruker bland män var Ludvig XIII (1601-1643) eftersom han blev skallig redan som 23-åring. Det var sonen Ludvig XIV som införde det långhåriga perukmodet när han började använda sig av svart allongeperuk 1672.

peruker 1700-tal
Ludvig XIV av Frankrike (1643-1715)

I Frankrikes ärkefiende Storbritannen slog peruken igenom i mitten av 1600-talet. Genom peruk och spektakulär klädsel visade man sitt stöd för kungadömet och Karl II. Undantaget utgjordes av de så kallade “puritanerna”, som fick öknamnet rundhuvuden då de inte bar peruk.

1700-tal peruker
Karl II av England (1649–1651)

Perukmakare som skilt yrke

Det är också intressant att konstatera att perukmodet gjorde att att yrket perukmakare blev erkänt som egen yrkesgrupp i Frankrike 1655. De skulle ha ett ytterst goda tider framför sig under det följande århundradet.

Även i Sverige blev det allt vanligare att använda peruk på 1660-talet och i samband med det kom även perukmakarhantverket till Sverige. I Sverige fick vi den första skråfördningen för perukmakare år 1711.

Perukmakaren hade en hög status i samhället och det krävdes många år av träning för att utbilda sig inom yrket. I en resolution från 1756 står att det inte “må tillkomma perukmakareämbetet att frisera och kamma dem som brukar eget hår“. Vanlig frisering skulle utföras av perukmakarmästarens lärpojke eller “kvinnfolk” anställda i ämbetet och inte av de högt skolade perukmästarna.

Perukmodet i Sverige

Det var under Karl XII:s tid som perukerna kom till Sverige, men han vägrade att använda dem. När Karl XII dog 1718 kunde vi inte längre förvägra det franska idealet med pudrade peruker och det blev högsta modet även i Sverige – något som framgår med största tydlighet i målningar från denna tidsera.

1700-tal peruker
 Fredrik I, kung av Sverige från 1720 till 1751.

Nedgången för perukmodet startade i samband med den franska revolutionen. Gustav III var ännu en trogen perukbärare, men han mördades 1792. Av Sveriges kungar blev han den sista egentliga perukbäraren. Hans son Gustav IV Adolf bar ännu peruk som barn, men klippte sig borgerligt kort redan som 26-åring 1805. Här någonstans sattes även punkt för det perukmode som höll i sig i nära tvåhundra år.

peruker under 1700-talet
Gustav III i sin kröningsdräkt enligt målning av Alexander Roslin år 1777.

De stora allongeperukerna från slutet av 1600-talet blev med tiden allt mindre och ersattes av de lättare och smidigare rokokoperukerna – något som syntes även i Sverige och de peruker som Gustav III använde sig av. Vid 1700-talets slut fick alltså peruken en allt mindre roll som modeaccessoar och redan i början av 1800-talet var avvecklades den i rask takt.

Ett undantag utgör England där vi ännu idag ser peruker bland annat hos jurister och domare. Men även i England blev det under 1790-talet omöjligt att upprätthålla perukmodet. I mitten av detta årtionde infördes skatt på peruker och perudpuder. 1799 förbjöds även pudrade peruker i den engelska armén och snart skulle gamla peruker säljas på gatumarknader som golvmoppar och dammtrasor.

Tags from the story
,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *