Vi fortsätter från förra veckans inlägg om tidshantering med ytterligare några visdomsord i form av några kapitel från den utmärkta boken Konsten att komma sig upp här i världen från år 1923.
I denna text kommer vi fram till en ny dimension av begreppet tidshantering, nämligen ordningssinnets betydelse för nå framgång. För många män är inte ordningssinnet deras starka sida och ofta används själva manligheten som ursäkt för bristande ordning i hemmet och även för livet i övrigt. Ordning och reda ses ofta som något feminint och något som ”en riktig karl” inte behöver tänka på för att klara sig i livet.
Men precis som det skrivs i texten nedan är ordning och noggranhet två viktiga och nödvändiga faktorer såväl i affärslivet som i det dagliga livet. För att lära sig att vara ordentlig i större sammanhang gäller det att även vara noggrann med de små detaljerna. Annars kommer man att ha betydligt svårare att nå sina mål i livet.
Ett tätt förknippat ämne till ordningssinnet och tidshanteringen är självbehärskningen och disciplinen. I det sista kapitlet finns några goda råd för hur man kan utveckla och lära sig behärska sina dåliga vanor.
Kap. 13. Varje sak har sin tid.
Alla som sträva efter framgång i världen böra veta, att tid är pengar! Att bortslösa sin tid är detsamma som att bortslösa pengar. Bärgar man icke skörden i tid, så ruttnar den på marken. Förlorar man pengar, kunna de möjligen återvinnas genom flit och uthållighet. Förlorar man en förmögenhet, ja, så får man vänja sig vid anspråkslösare förhållanden, men tiden kan icke återvinnas eller ersättas.
Hur ofta missbrukas icke dessa ord: ”Jag har icke tid”, i det dagliga livet. Det finns människor, som aldrig ha ”tid” till något, och människor, som ha tid till allting. Den late uppskjuter allting. För honom existerar ingen tid. Den flitige och energiske uppskjuter aldrig till morgondagen en sak, som han kan göra i dag.
Det är skillnaden. Den flitige mannen vet, vilket kapital tiden utgör. Den mindre flitige upptäcker detta i regel för sent för att kunna inhämta det försummade. Men ofta äro dessa ord: ”jag har inte tid” utslag av en oriktig arbetsmetod. Man tycker, att man uträttar så mycket, och så uträttar man i verkligheten icke mera på en dag än vad man kunde göra på några få timmar.
[pullquote]Den flitige mannen vet, vilket kapital tiden utgör. Den mindre flitige upptäcker detta i regel för sent för att kunna inhämta det försummade.[/pullquote]
Den, som stjäler från tiden, stjäler från sig själv. Kom alltid ihåg det. Franklin sade en gång: ”Om du älskar livet, så förspill inte tiden, ty den är gjord av det ämne, varav livet är sammansatt’. Detta borde alla unga män, som vilja fram i världen lära sig att inse. Och de måste lära sig att taga vara på tiden och indela den så, att de få något uträttat. Man kan nämligen även förslösa tiden genom att vara nyckfull och lägga det halvfärdiga arbetet eller de halvfärdiga studierna åt sidan för att kasta sig på något annat.
Tiden splittras för en på detta sätt och rinner bort mellan fingrarna. Lugnt och ihärdigt skall man arbeta sig fram genom dagen genom att göra varje sak på sin tid och icke uppskjuta något. Se på de amerikanska affärsmännen. Det är en otrolig mängd saker, som de medhinna, därför att de organisera sitt arbete och aldrig vårdslösa med sin tid. Man börjar icke sin dag med att läsa tidningar. Man börjar den med arbete och slutar den vid tidningen.
Nu finns det möjligen några, som skulle vilja göra följande invändning: Jag arbetar hela dagen, när skall jag då få tid att tillägna mig de kunskaper, som skola föra mig framåt? — Härpå svara vi: Många personer sätta alltför stort värde på sin vila och sin bekvämlighet. De kunna t. ex. efter slutat arbete utmärkt väl gå på teatern, på en biograf eller på andra nöjen men ha icke tid att offra sin lediga tid på den rätta utvecklingen av sina själsförmögenheter. Det är ett slags maskerad lättja eller en förvriden bild av överansträngning. Naturligtvis skall en människa ha sin vila, sin sömn och sina förströelser. Men å andra sidan finnas många, vilka njuta av dessa vederkvickelser till ett övermått, som blott bortstjäler tiden till ingen nytta.
Man kan få tid till mycket, om man förstår att använda och indela den på rätt sätt. Tiden är ett driftkapital. Tiden är ofta den enda rikedom en man äger, och därför gäller det just att använda den på sådant sätt, att så litet som möjligt därav går till spillo. Man skall indela sin dag som skolpojken, vilken har sitt schema, varpå han ser, vilka läxor han har, och när han skall förhöras i dem. Man bör således indela sin lediga tid efter en bestämd princip. Varje sak på sin tid och varje sak på sin plats, så enkelt är det. Handlar man alltid efter denna princip, kommer man att få se, hur mycket man får ut av dagen såväl då det gäller arbete och vila som ökandet av de kunskaper vilka fordras för att komma fram i världen.
Ett begrepp, som står i nära sammanhang med att hushålla med sin tid är:
Kap. 14. Ordningssinnet och dess betydelse.
Varje sak har sin tid, och varje sak på sin plats! Må dessa ord stå med eldskrift inpräntade i den mans hjärna, som vill fram i världen. Dessa ord innebära nämligen ett stort steg framåt mot målet. För dem, som icke inser betydelsen härav, finnes föga hopp om framgång i världen, och en person, vilken, utan att äga begrepp om dessa båda viktiga saker, skapar sig en oberoende ställning genom ett rikt giftermål, arv e. d., han saknar de rätta förutsättningarna för att kunna förvalta sin förmögenhet. Man bör således kunna organisera. Hur ofta hör man icke arbetaren fördöma miljonären, därför att denne icke arbetar själv utan sitter i lugn och ro och förtjänar pengar på sina arbetare. Men man glömmer totalt, att det är omöjligt att förtjäna en förmögenhet, om man icke äger förutsättningarna.
[pullquote]Varje sak har sin tid, och varje sak på sin plats! Må dessa ord stå med eldskrift inpräntade i den mans hjärna, som vill fram i världen.[/pullquote]
Ofta är miljonären själv ett barn av folket och har endast på grund av sin duglighet och energi svingat sig upp till arbetsgivarens och en förmögens mans ställning. Det vore bra underligt, om en sådan duglighet icke skulle belönas. Begåvningen får icke tillintetgöras. Låt energien sitta i högsätet och låt oss unna den, som gjort sig förtjänt härav, vår aktning och vår erkänsla.
Ett igenkänningstecken på de män, som skapat sig ett namn inom affärsvärlden, är just deras organisationsförmåga. De ha insett, av vilken utomordentligt stor betydelse det är att indela sin tid och giva varje sak dess rätta plats. De ha förstått, att hur stor och avgörande betydelse det är, att ordning råder överallt.
Oordning är något av det värsta man kan tänka sig, icke endast när det gäller affärer utan även i det dagliga livet. Oordning stjäler tid och förorsakar ett bryderi, vilket man kunnat undgå, och följderna visa sig i förlust av pengar. Ordning! Ordning! Och åter ordning! Det är grundpelaren i varje affär. Men naturligtvis kan man icke skapa en sådan ordning, om man icke själv förstår betydelsen därav. Man bör därför lära sig att vara ordentlig i det lilla för att sedan även kunna vara ordentlig i det stora. Lär man sig icke detta, kommer man aldrig fram till något mål. Ordning och noggranhet äro två viktiga och absolut nödändiga faktorer såväl i affärslivet som i det dagliga livet. Och jämte förmågan att hushålla med sin tid är ordningen ett av de viktigaste medlen till framgång.
Kap. 15. Självuppfostran och självbehärskning.
Den person, som kan övervinna sig själv kan även övervinna andra. Många dricka ett större kvantum sprit och röka ett större kvantum tobak, än de må väl av. Äro de förfallna? Icke alltid. Ofta är det en vana, som de icke själv kunna frigöra sig från. De ha blivit slavar under denna vana. De inse det själva men äga icke nog karaktärsstyrka för att upphöra med sitt missbruk.
Den dåliga vanans makt är därför något att räkna med och något, som bör bekämpas med alla medel. Därtill räknas vilja och energi. Vi skola längre fram återkomma till detta kapitel, därför vilja vi här blott nämna några få ord om självuppfostran och självbehärskning.
Bäggedera kunna ha sina svårigheter för många, men man måste tvinga sin natur att böja sig för förnuftets röst. Förnuftet, klokheten, är den egenskap man bör odla, om man vill uppfostra sig själv och lära sig behärska dåliga och inbitna vanor. Men huru? Vi skola lämna svaret. Genom sport! Sporten gör kroppen smidig, energisk, och man tillägnar sig genom sporten ett visst herravälde icke blott över sin kropp utan också över sin själ. Sporten uppfostrar och motarbetar den dåliga vanans makt.
Många påstår, att boxning är en rå sport. Ingalunda. Den är tvärtom en mycket förädlande sport, ty den lär utövaren, att man alltid måste ha samma vikt för, att en kamp skall vara rättvis. Med andra ord: Motståndarna måste vara jämbördiga, icke blott i styrka utan även i smidighet. Att vara stark som en häst och slå ett barn till marken är ingen konst och förskaffar ingen ära. Så är det hela livet igenom. Det är det man skall lära sig förstå för att inse, vad självuppfostran och självbehärskning vill säga.
Vanan har en stor makt över många och hindrar många att nå sitt mål. Och vanan är ofta ett missfoster av tid, spilld på onödiga saker.
Man måste genom förnuftets och sportens hjälp göra sig oberoende av vanans makt och göra sig till herre över sig själv, det är medlet och målet.