Igår var det precis 100 år sedan Francis Albert ”Frank” Sinatra föddes i Hoboken i New Jersey. Frank Sinatra anses vara en av de största musikerna under 1900-talet, tillsammans med personer som Elvis Presley, Bob Dylan och The Beatles. När han dog 82 år gammal var han känd i hel världen både för sin musik och även för som skådespelare, med bland annat en Oscar för bästa biroll i bagaget.
Det har gjorts mängder av dokumentärer och böcker om Frank Sinatra och hans liv. Han var känd för sin röst, stil och utstrålning. I kombination med den glamour som omgav hon gjorde det honom till en av mest spännande artister som funnits. Ett självklart val bland de flesta som en av historiens största ikoner inom herrmodet.
Istället för att gå in på djupet gällande Frank Sinatras livsgärningar fokuserar vi i detta inlägg på hans intresse för herrkläder. Även om hans stil är välkänd, med hans hattar och smoking som största kännetecken, är det kanske mindre känt hur viktigt det här med kläder egentligen var för personen Frank Sinatra. Faktum är att hans intresse för kläder och fåfänga var vida känd bland hans omgivning liksom även den noggrannhet som han följde gällande klassiska etikettregler för stil.
I boken The way you wear your hat and the lost art of livin’ av Bill Zehme får man bland mycket annat en unik inblick i Frank Sinatras liv, hans stora passion för kläder och de märken han använde sig av. Här är några av de märken bland kläder och accessoarer som nämns i boken och som Frank Sinatra använde:
Slipsarna
Även om många av de foton som är tagna av Frank Sinatra är i svartvitt älskade han att använda mycket färger i sin klädsel. Enligt honom var färger ett sätt att frambringa liv i klädseln. Han använde sig gärna av färger som rosa, lila och orange. ”Orange is the happiest color” var ett av hans favorituttryck och något som han upprepade . Både hans hem och kontor översvämmade med inredning i färgen orange. Han gillade att bära tröjor, skjortor och accessoarer i orange, men när det gällde slipsar fick det endast vara inslag av orange eftersom han var konservativ när det gällde slipsar.
Snygga slipsar var en av Sinatras svagheter. Slipsarna skulle vara i siden och i dämpade mönster. Han föredrog känslan och designen i slipsarna från Sulka. Även Turnbull & Asser hörde till hans favoriter.
Kostymerna
När han var fjorton år gammal fick han sin första kostym av sin mamma och det var bara början på något som skulle bli en stor passion. När han började i college ägde han redan tretton kavajer och vid 40 års ålder ägde han över 150 kostymer som han hade fördelat i garderoberna i sina fem hem i Palm Springs, Beverly Hills, New York, London och Acapulco.
Skräddaren Sy Devore från Beverly Hills var den som officiellt försåg The Rat Pack (underhållningsgrupp under 50- och 60-talet dit Frank Sinatra hörde) med skräddarsydda kostymer, men senare skulle man hämta in kläder från Londons Savile Row-kostymer från Dunhill, skjortor från Turnbull & Asser och skor från John Lobb.
Skorna
Till en av Frank Sinatras viktigaste stilregler hörde att alltid ha välputsade skor. ”His shoes British, seemed to be shined even on the bottom of the soles.” skrev Gay Talese i tidningen Esquire år 1966. Skorna var ofta specialgjorda med uppbyggd häl för att göra honom längre.
Hattarna
”He just put it on. It was like an extension of him. The funny thing is, he wore them as a response to his receding hairline; it was just an easier way of dealing with it in public. He didn’t realize what a tumult he would start.”
Så beskriver hans dotter Nancy Sinatra det som kom att bli Frank Sinatras största kännetecken som artist, hatten. Hatten var alltså till en början ett sätt att täcka upp för ett av hans komplex, nämligen tunnhårigheten. Hatten blev sedermera ett av hans kännetecken och en av de största orsakerna till att hattförsäljningen ökade drastiskt runtom i världen under 50- och 60-talet.
Han fick ofta sina hattar specialgjorda exklusivt hos Cavanagh, med hattar i svarta och grå nyanser till vintern och stråhattar med inslag av pastellfärger till sommaren.
Parfymerna
Sinatra lär ha varit närmast besatt vid renlighet och duschade oftast minst två gånger om dagen, ibland mer. Han gillade lätta och fräscha dofter och Yardley’s English Lavender var en av hans favoriter bland herrparfymer. Senare i livet skulle även den spanska Agua Lavenda Puig bli ett av hans kännetecken.
Han hade en avsmak mot starka dofter som t.ex. Aramis och drog sig inte för att påpeka detta bland sin omgivning. ”What’s that shit you’re wearing” var en typisk kommentar när han inte gillade de dofter som någon i hans närhet bar.