Prisbelönta Ferrari Roma får nu ett cabriolet-syskon: Ferrari Roma Spider. Under devisen ”La Nuova Dolce Vita” vill Ferrari knyta an till 50- och 60-talens eleganta sportbilar och livsstil.
När Ferrari Roma introducerades 2019 var designchefen Flavio Manzonis tanke att återskapa Ferrari 250 GTs former men i en modernare tappning. Roma står ut genom sin monolitiska design, som huggen ur ett stycke och med svepande linjer. Även interiören var avskalad och elegant. Bilen vann också inte oväntat flera designpriser.
Nu kommer alltså cabriolet-versionen, Ferrari Roma Spider. Precis som sitt coupe-syskon är den utrustad med en V8-motor med dubbelturbo som ger 620 hästkrafter, 760 newtonmeter och 0–100 km/h på 3,4 sekunder. Toppfarten är över 320 km/h. Den dubbelkopplade åttaväxlade växellådan är designad för att ge mer dragkraft i högre växlar och på det sättet göra bilen skönare för kryssning på motorvägen.
Den största nyheten i Ferrari Roma Spider är tygtaket. Det har gått över 10 år sedan Ferrari sist erbjöd tygtak på en cabriolet, och sist en Ferrari med frontplacerad motor fanns med tygtak var 1969. Ferrari har gjort allt för att göra den till en perfekt gran turismo. Taket viks upp snabbt, bara 13,5 sekunder, och kan fällas upp i hastigheter upp till 60 km/h. Vindavvisaren kan också fällas upp automatiskt med ett knapptryck. Dessutom är bagaget, relativt andra cabriolets, rymliga 255 liter med taket uppfällt – gott om plats för ett par resväskor eller weekendbags.
Interiört är bilen identisk med Ferrari Roma. Designen bygger på en dual cockpit – tanken att förare och passagerare sitter i varsin modul snarare än ett gemensamt utrymme. Passagerarsidan är även utrustad med en valfri display, för att styra media och luftkonditionering, som ytterligare förstärker känslan av att vara med och köra bilen. Förarsidan är som alltid med Ferrari designad för aktiv körning, med två skärmar och alla viktiga kontroller placerade runt ratten.
Med ett pris på närmare 3 miljoner kronor är det nya goda livet inte tillgängligt för alla, men man kan väl få drömma?