Berättelsen om Japans denimindustri är en saga om lärlingen som till slut övervinner mästaren. Från spillrorna efter andra världskriget kom ett antal entreprenörer att genom hårt slit att bygga upp de japanska jeansmärken och väverier som idag rankas bland världens bästa. Historian om hur Japan blev världsmästare i denim är en fascinerande jakt på de perfekta jeansen.
Prolog – Toyodas vävstolar
Det började med vävstolar. Innan Sakichi Toyodas familjeföretag började tillverka bilar så sålde man faktiskt vävstolar. Sakichi var uppvuxen i ett av Japans bomullsdistrikt och hade varit fascinerad av vävstolar sedan ungdomen. Han startade ett företag med målet att automatisera vävstolar och gjorde flera viktiga uppfinningar.
1924 skapade till sist Sakichi och hans son Kiichiro Toyoda Automatic Loom Type G, den första helautomatiserad vävstolen som gav både bättre kvalitet och ökade produktiviteten 20 gånger om. Trots det var det inget mot senare system drivna av luft eller vattenjet, som senare kom att ersätta de skyttelbaserade vävstolarna. En Toyoda-vävstol kan bara producera några meter tyg i timman, som dessutom är smalare än moderna vävstolar och därmed räcker till färre jeans. Men den långsamma vävningen och den vackra stadkanten (selvedge eller selvage) den producerar har visat sig skapa det bästa tyget.
Ingen visste det då, men Toyodas vävstolar och deras förmåga att väva fantastiska denimtyger skulle många år senare vara förklaringen till framgången hos japansk denim. Toyodas vävstolar tillverkas inte längre, men de som finns vårdas ömt och fortsätter skapa de tyger som är grunden för japansk denim.
Edwin – pionjären
Efter andra världskriget låg Japans ekonomi i spillror. Det strikta hierarkiska samhället började också försiktigt luckras upp och den gamla generationen såg med skräck hur unga taiyōzoku – ett japanskt begrepp för bortskämda barn – gjorde uppror mot samhällsstrukturerna. För de här unga rebellerna blev jeansen ett sätt att göra uppror och Levi’s jeans en symbol för frihet.
Tsunemi Yonehachi var en av de unga entreprenörerna som började importera amerikanska jeans till Japan. Ursprungligen importerade han begagnade armékläder som han reparerade och sålde, under namnet Edwin (ett anagram av “denim” fast med m:et uppochner). Men kvalitén var inte bra nog, och 1961 skapade han för första gången japanska jeans av handvävd selvedge denim. De pryddes av en regnbågsfärgad kant som kom att bli märkets signum.
Edwin har varit en av innovatörerna bland japanska jeansmärken, och var tidigt ute med att experimentera med tvättar och finish. Märket var bland de första i världen att stentvätta jeans.
Big John – gudfadern i Kojima
Big John kallas ofta gudfadern för japanska jeans. Som en av de första att tillverka jeans i Japan blev man en föregångare och inspiratör till många andra japanska jeansmärken.
Kotaro Ozaki sydde arbetskläder och uniformer, när han kom över några partier importerat denimtyg från amerikanska Canton Textile Mills och Cone Mills (leverantör till Levi’s). Med tygerna sydde han tre modeller baserat på amerikanska förlagor. 1973 lyckades Big John också för första gången få ett japanskt väveri, Kurabo, att tillverka denimtyget KD-8. Det här räknas ofta som de första jeansen helt made in Japan, men det är alltså många år efter Edwin tillverkade sina första jeans.
Tack vare Big John blev hemorten Kojima ett jeansmecka, som idag huserar ett 40-tal jeansbutiker på Jeans Street.
Osaka 5 och drömmen om de perfekta jeansen
Osaka är en av Japans största städer och sedan länge ett industriellt och finansiellt centrum, som givit staden smeknamnet “Japans Manchester”. Med sin strategiska plats vid havet, och mellan Tokyo och västra Japan, var den tidigt en viktig handelsplats.
I Osaka uppstod på 1980-talet Osaka 5, ett kluster av japanska denim-märken med den gemensamma drivkraften i kärleken till denim. Medan amerikanska företag sänkte standarden på jakt efter marknadsandelar så nördade Osaka 5 ner sig i tyger, tillverkning och detaljer. Den här passionen skulle senare smitta av sig i Europa och USA, och bl.a. lägga grunden till svenska jeansmärken som Nudie Jeans och Indigofera.
Första märket var Studio d’Artisan 1979. Grundaren Shigeharu Tagaki återskapade vintage-jeans från 1960-talet i selvedge denim i en tid då de flesta gick omkring i stentvättade jeans. Tygerna var vävda på gamla vävstolar av omsorgsfullt färgat indigoblått garn, och priserna var 3-4 gånger högre än vad japanska jeans då brukade kosta. Det här var starten på selvedge-eran, som kom att växa till ett globalt fenomen långt senare.
I Osaka grundades också ett annat legendariskt japanskt jeansmärke – Evisu. Hidehiko Yamane ville liksom Tagaki återskapa tidigare decenniers hållbara jeans. I Evisus lilla fabrik tillverkades 14 par jeans per dag, och Yamane målade Evisus kända “mås” på bakfickorna för hand.
De tre andra som räknas till Osaka 5 är Denime, Fullcount och Warehouse. Gemensamt är längtan efter forna tiders arbetarkläder och försöken att återskapa de perfekta jeansen som de en gång tillverkades – men med en modern twist.
Momotaro
Momotaro har sin grund i Collect Mills, en japansk tillverkare av denim i just Kojima. Collect tillverkade denimtyg av hög kvalitet till andra jeansmärken, innan man bestämde sig för att skapa sitt eget jeansmärke: Momotaro.
Momotaro är den japanske legenden om ett äldre, barnlöst par som hittar en jättelik persika. När de öppnar persikan hittar de en pojke som får namnet Momotaro – “persikopojken”. Han växer upp och blir till en stark krigare, som driver bort en demon som plågar landet. Kopplingen till Collect, som på gamla dar skapar ett ungt starkt varumärke, är tydlig.
Momotaros claim to fame är – utöver fantastiska tyger och välsydda jeans – deras s.k. Gold Label, jeans som vävs för hand på gamla vävstolar som tidigare använts för kimonotillverkning. Ett par Momotaro Gold Label kan kosta över 2.000 dollar och kan därmed göra anspråk på att vara världens dyraste jeans. Hos systermärket Japan Blue hittar man billigare jeans, med färre detaljer och lite enklare material.
Det unika med Momotaro är just kontrollen över produktionen, där allt från färgning och vävning till produktion ingår i samma företagsgrupp.
Japanska jeans med kultstatus: Iron Heart, Samurai, ONI, Pure Blue Japan mfl
Idag drivs japansk denim framåt av ett antal märken med närmast kultlik status bland sina följare. Liksom Osaka 5 och andra föregångare handlar det om ett närmast maniskt fokus på material och hantverk.
Att försöka särskilja egenskaperna hos dessa japanska jeansmärken – särskilt på ett sätt som en denimkännare skulle acceptera – är närmast hopplöst. I centrum står jakten på den perfekta faden – liksom en vinälskare kan diskutera lagringsmetoder i evigheter, så kan denim heads världen över debattera vilken tillverkare vars jeans åldras vackrast.
I jakten på det perfekta paret går japanska jeans på djupet i detaljer. Hos materialen handlar det om saker som bomull från Zimbabwe eller egenodlat i Japan, tunga tygvikter som ger bättre fades, och olika vävtekniker som skapar slub (ojämn väv) och nap (noppighet). I konstruktionen handlar det om detaljer som skärningar, nitar, stygnmetoder och mycket mer.
Den japanska denimskolan har förvandlat jeansen från arbetarplagg till något lika dyrt och avancerat som en klassisk herrkostym. Ingen annan stans i världen skapas denimtyg och jeans med sådan passion och detaljrikedom som i Japan, med sitt epicentrum i den lilla sömniga staden Kojima.
Missa inte vår stora guide till guide till snygga herr jeans