Winston Churchill är en fascinerande person att skriva om från så många olika vinklar. Hans historiska arv och handlingarna fyller hyllor med historieböcker. Hans humör, smak för livet och livsstil gör honom till biografens dröm. Själv skrev han dessutom 43 böcker, vilket bland annat vann honom ett Nobelpris i litteratur 1953.
Men idag, så här mitt i “årets fattigaste månad” ska vi titta på en lite mer bortglömd historia – den om Churchill och hans pengar.
För den som vill läsa mer av den fascinerande berättelsen om Churchill och hans pengar finns boken ”No more champagne” av David Lough.
Född med silversked – eller?
Winston Churchill föddes 1874 på fantastiska Blenheim Palace i Oxfordshire, strax norr om Oxford.
Marken var en gåva till generalen och sedermera första hertigen av Marlborough, John Churchill, som tack för hans vinster i spanska tronföljdskriget. Godset är döpt efter slaget om Blenheim där general Churchill med sin koalitionsarmé lyckades avvärja ett anfall mot Wien. John Churchills far hette för övrigt Winston och hans farfar John – inga överraskningar i namnlängden inte.
Redan palatsets uppförande var som en tidig episod av Grand Designs – ett grandiost projekt, hopplöst underfinansierat och försenat. Först 1722 ska godset ha stått klart och bara efter att hertigens änka trätt in för att styra upp kostnaderna och bytt ut arkitekten. Det dåliga sinnet för pengar kom att bli utmärkande bland männen i familjen Churchill. Flera efterföljande hertigar av Marlborough fick ett rykte som hopplösa livsnjutare. Vid 1900-talets början hade det gått så långt att Winston Churchills kusin, Charles Richard John Spencer-Churchill, tvingades gifta sig med en arvtagerska till Vanderbilt-familjen, USAs rikaste familj.
Winston Churchill var inte en hertig – hans far var bara ett av elva barn till den 7:e hertigen av Marlborough. Winstons far var också en riktig Churchill, och byggde som ung ett rykte i Oxford som en champagnedrickande rebell. Han gifte sig med en dotter till “The King of Wall Street”, Leonard Jerome – en man som byggt och förlorat förmögenheter på aktiespekulationer.
“You do get through it in the most rapid manner.”
Jennie Churchill till sin son Winston, som svar på hans fråga om att skicka mer pengar
Med den familjen var nog Churchills framtid ganska satt och inte alls så privilegierad som man först kan tro. Churchill föddes in i en släkt som på pappret levde ett glamoröst, privilegierat liv – men som i praktiken alltid var satt i skuld. Samtidigt accepterades inte sparsamhet utan en Churchill förväntades leva livet fullt ut. Barnen lär tidigt ha uppfattat signalerna från föräldrarna. Att Winston dessutom kom att ärva faderns personlighet gjorde inte saken bättre.
A man of taste
“Winston is a man of simple tastes, he is always prepared to put up with the best of everything.”
Lord Birkenhead om Winston Churchill
Winston Churchill var en man med smak för livets goda. Skräddarsytt från klassiska skrädderier som Henry Poole & Co och Turnbull & Asser, parfymer från Creed och Floris, kubanska cigarrer i stora volymer, Pol Roger champagne och Johnnie Walker Black Label var några av hans många laster. Andra preferenser var torra martinis och ostron, hummer och krabba.
Churchill köpte också ett gods – Chartwell, sydost om London – som likt den första hertigen av Marlboroughs Blenheim Palace kom att bli ett svart hål i hans finanser. Han nöjde sig inte med huset, utan reste också mycket till bl.a. Frankrike, Italien och Marocko.
Vid ett tillfälle fick Churchill ett avsevärt arv som gjorde honom skuldfri, men pengarna gick snabbt åt till nya utgifter, resor och hasardspel. Churchill ska också ha förlorat stora pengar på aktier i Amerika i samband med 1929 års börskrasch.
“No more champagne is to be bought. Unless special directions are given only white or red wine, or whisky and soda will be offered at luncheon, or dinner. The Wine Book to be shown to me every week. No more port is to be opened without special instructions. Cigars must be reduced to four a day. None should be put on the table; but only produced out of my case.”
Winston Churchill till sin hustru, i ett mycket kortvarigt infall av sparsamhet
Churchills obetalda skulder har blivit sin egen nisch i historiebeskrivningen. När Henry Poole till slut bad om betalt för nära en miljon kronor (i dagens penningvärde) i obetalda skulder, surade Churchill till och betalade, varefter han aldrig återkom. Hans cigarrleverantör fick vänta i fem år på betalning. Naturligtvis tog han också stora banklån. Inte ens “donationer” från olika politiska intressenter räddade Churchills finanser.
Saved by the bell
När andra världskriget bröt ut var Churchill djupt skuldsatt – tiotals miljoner kronor i dagens penningvärde. Konstigt nog kom kriget att bli hans räddning. Hade kriget inte hänt, hade kanske historieskrivningen om Churchill varit helt annorlunda och mycket mer tragisk.
Kriget gjorde att Churchill inte kunde spendera lika mycket längre och kom att sköta sin privatekonomi bättre. Även om Churchill också var välbetald tidigare så tog kriget också hans arvoden för böcker och filmer till nya nivåer. När andra världskriget slutade hade Churchill gått från kraftigt skuldsatt till förmögen. Trots att han återupptog sin storslagna livsstil efter kriget så kunde han leva gott på sin historiska position.
När Churchill dog 1965 lämnade han en rejäl förmögenhet efter sig – men inte större än sina arv. Under sitt liv hade Churchill tjänat en förmögenhet och spenderat en förmögenhet, men till slut hade slumpen och världshistorien räddat honom.
I nästa artikel kommer vi titta på vad man kan lära sig av Churchills ekonomiska berg- och dalbana, och hur en modern gentleman bör se sina finanser.